Nu är hela gänget äntligen samlat här på Yamasa vilket gör oss till ett av de främst representerade länderna på skolan, Sverige är då allt bra fantastiskt. Men det känns lite märkligt att det nu befinner sig massor av svenskar här, så pass att det nästan känns som en baklänges kulturkrock. Det är så klart skönt att prata svenska och skratta tillsammans men ändå väldigt märkligt med tanke på den miljö vi befinner oss i som förstärks av att jag är den enda som bor hos värdfamilj. Likt en människa som varit strandsatt på en öde ö och plötsligt träffar en annan person ville jag så klart berätta och visa runt de andra en massa men jag är rädd för att det blev nog lite mycket av den varan. Att jag säkert kan ha tröttat ut dem men jag hoppas att de inte tycker det var allt för påfrestande. Här nedan kan ni se ett foto från när vi allihopa var och pluggade på Starbucks tidigare idag, ett fantastiskt ställe att vara på, nästan i klass med Espresso House i Sverige. Slänger även upp ett foto på de galna glas- muggunderläggen jag köpte.

Relationer kan vara svåra grejer, man kanske borde bygga ett samhälle där alla rör sig som i sina egna plastbubblor och där det är väldigt svårt att komma nära inpå varandra? Att man blir skyddad av kulturen och även språket i sig…vänta vänligen! ^_^;;

Någonting som är vanligt här på YAMASA är att man på helger åker iväg till olika delar av Japan på ”field-trips” tillsammans med skolan mot en avgift. På varje resa så är sedan att man köper med sig souvenirer till sin hemlärare, vilket oftast blir något ätbart som delas med resten av klassen. Idag fick vi alla en bit choklad från denna fantastiskt söta chokladask.

Förutom att den är söt så har den ett språkligt skämt vilket jag uppskattar. Tecknet för berg 山 uttalas när det står enskilt för ”yama” medan när det står tillsammans med andra tecken för att forma namnet på ett berg så uttalas det vanligtvis ”san”. Detta är väldigt likt affixet ”-san” vilket används till namn för att höja upp och visa hövlighet i Japan, särskilt vanligt om man inte känner personen väl. (jag kallas ofta ”Samueru-san”) Då när japaner pratar om ett berg som Fuji så heter det inte bara Fuji utan ”Fujisan” vilket blir väldigt likt Herr Fuji dvs. ”Fuji-san”. Men detta lilla söta berg har då istället för 山 fått affixet ”-chan” vilket används gentemot barn, flickor och söta saker i allmänhet när man inte behöver vara artig. Fantastiskt roligt om ni frågar mig <^___^>

En sista sak skulle jag vilja avrunda dagens inlägg med, har ett litet anteckningsblock med roliga observationer jag vill berätta om i sinom tid men detta var för roligt för att vänta med. Vi har i vår klass en tjej ifrån Storbrittanien och igår pratade jag med henne om Europa. Efter en stund in i diskussionen så vräker hon plötsligt ur sig att England minsann inte är en del av Europa. ”Jo…ni är inte bara en del av Europa utan även Europesiska Unionen eller hur?” frågar jag lite trevande men får samma svar igen, men med en förklaring. De har ju minsann inte Euro och det har som vi alla vet samtliga stater i Europa. När jag förklarar att så inte är fallet och att t.ex. Sverige har en egen valuta blev hon minst sagt chockad, tydligen är det inte bara amerikaner som har lustiga tankar om EU, EMU och Europa i allmänhet

Dagens uppgift till dig som pluggar kinesiska: Ta reda på och lär dig den kinesiska tungvrickaren om de 44 stenlejonen.