Efter drygt en vecka så har jag en plan, jag kommer att lämna Japan. Den 26 mars åker jag & Linnea tillbaka till Tokyo för att tömma min lägenhet och åka hem till Sverige igen den 28 mars. Jag avbryter mitt utlandsår vid Chiba Universitet, gör det bästa av situationen i Sverige vid LiU och åker tillbaka till Japan vid ett senare tillfälle.
Det hurras över hur tappra japanerna är, hur alla hjälper varandra metodiskt utan att få panik och när dessa historier berättas fälls det tårar över hela världen. Dessvärre stämmer de inte in på mig, den senaste veckan har jag slaviskt följt nyhetsflödet, varit emellanåt sjukt orolig vilket nådde sitt klimax igår kväll med min första ångestattack någonsin. Tänk er en vaken feberdröm där man är rädd för att man ska glömma bort att andas, händerna domnar bort och tunnelseende infinner sig, så var det för mig. Min teori om varför det inträffade först igår är för att jag och Linnea gick på 1 h massage, vilket kan få folk att gråta så varför inte ångest? Saknar dock någon form av vetenskapliga belägg för denna teori 
Just nu befinner vi oss i Cebu City, ska snart dra till Bohol för att sedan åka tillbaka till Manila den 25 mars.
lördag, 19 mars, 2011, 12:30 | 
11 mars 2011, Filippinerna, The botten is nådd | 
RSS feed
Comments and pings are currently closed.
19 mars, 2011 at 13:23
Ja, det lär vara vanligt att massage förlöser inre känsloknutor och att människor börjar gråta redan under massagen. Rosenmetoden är ju en speciell massagemetod som arbetar medvetet med detta. Vi vet ju att det inte är bra att stänga sina känslor inne. Starkt av dig att berätta för andra om din ångestattack – om någon som läser detta drabbas på liknande sätt, blir det ju inte fullt så ångestfyllt.
Som jag skrev på Facebook – vi är ÖVERLYCKLIGA över ditt beslut och längtar efter att få hålla om er på Arlanda!!!
19 mars, 2011 at 14:15
En stor lättnad känns inombords över ditt (ert) beslut. Lycka till med hemresan! Farmor hälsar och är glad över ert beslut. Kraamar Carin
19 mars, 2011 at 16:33
Vad jobbigt att du mår så dåligt Samuel. Jag hoppas det blir bättre när du får komma hem.
19 mars, 2011 at 23:53
Som jag skrev sist stöttar vi dig i vad du beslutar, inte konstigt att du mått dåligt, det är många känslor som blandas så även hos oss, en stor tacksamhet över att ni befann er på rätt plats, stor sorg över den ofattbara katastrofen, oro för din sittuation, en egoistisk ledsenhet över att inte få göra den resa vi sett fram emot så mycket och att se ditt Japan med dig, men vi kommer när ni landar på Arlanda vara både lättade och glada. Kramar Mamma och Pappa.
20 mars, 2011 at 00:52
nu rekommenderar svenska UD att svenskar i Tokyo ska ta jodtabletter, så gör det ni ochså innan ni tömmer lägenheten!
Ta hand om er!
20 mars, 2011 at 01:30
Härligt att höra att ni kommer hem. Som du själv skrev: Ni kan åka tillbaka till det där fantastiska landet vid ett senare tillfälle! Kram
20 mars, 2011 at 13:10
Tråkigt att höra att du avbryter men fullt förståeligt. Hoppas avslutet och hemresan går bra, du får helt enkelt ta dig tillbaka till Japan en annan gång, landet finns ju kvar.
21 mars, 2011 at 01:54
Ta en tur upp till Örebro Län så spelar vi brädspel någon helg. Var länge sedan jag spelade Junta.