20 november, 2011

Tips för att plugga på Todai

Hitta ett labb:

Fundera över vilken 学科(department) som du kommer att läsa flest kurser från, och välj ett labb inom detta. Min erfarenhet är att man ändå inte har tillräckliga kunskaper för att förstå så mycket av forskningen de gör, så denna spelar inte så stor roll. Däremot är det väldigt värdefullt att ha någon att fråga om kurser och som kan plocka fram gamla tentor, så ju fler av dina kurser folk på labbet har läst, ju bättre. En idé kan kanske vara att välja en kurs som man tycker känns central, och fråga om man får vara på föreläsarens labb.

När jag sökte var jag tvungen att själv ansöka till en professor om att få komma till deras labb. Jag valde någon som jag tyckte lät bra och skickade ett mail. Jag betonade att allt praktiskt (boende, registrering mm) sköttes av International Office och att jag mest skulle läsa kurser, så att det inte skulle bli så mycket extra jobb för honom att ha mig i labbet. Han svarade genast att jag var välkommen. Jag skulle också skriva en Research Plan, och har fick man inte skriva att man bara ville läsa kurser. Jag skrev något väldigt vagt om att fördjupa mina kunskaper inom systemteknik, och det gick utmärkt.

 

Generellt om kurser:

Just nu får man läsa kurser från 工学部 (Faculty of engineering), och från vilken fakultet som helst inom detta (obs, bara undergratuate-kurser). Man får även läsa på en del andra fakulteter, dock INTE ekonomifakulteten. Att läsa kurser på masternivå kan möjligtvis vara förhandlingsbart, och där lär finnar lite ekonomi/management-kurser.

Kurser består av föreläsningar, ofta med närvarokrav, ibland inlämningsuppgifter och tentor. Det är stor skillnad i nivå på 2:ans och 3-4:ans kurser, men ingen kommer upp till LIU-nivå. Kurserna går inte lika djupt, och tentorna är enklare. Vad gäller tentor så FÖRSÖK få tag på gamla tentor, 過去問, eftersom detta hjälper att visa vad man ska plugga på (ofta består dessutom tentor av uppgifter kopierade direkt från gamla tentor). Dessa gamla tentor får du be någon på labbet skaffa fram, eller ännu hellre fråga någon i klassen (de börjar dyka upp ett par veckor innan tentan, när folk börjar fråga sina 先輩). På vissa tentor var man tvungen att svara utförligt och förklarande på frågor, och jag frågade då ifall det gick bra att skriva svaret på engelska. Detta gick alltid bra. Professorerna tillät oftast inte att man hade med sig wordtank på tentorna, men hjälpte istället till att översätta enstaka ord ifall jag inte förstod frågan.

Kurslitteratur kan köpas ganska billigt i bokhandlen på campus.

 

Kurser jag läst:

マーケテォング (3307)

Marknadsföring på ekonomifakulteten. Denna kurs har folk läst innan, men när jag hade skrivit tentan så fick jag reda på att jag inte fick betyg i kursen, eftersom fakulteterna hade bestämt sig för att bli striktare med att bara undervisa sina egna studenter. Surt. Kursen var i alla fall bra, läraren var snäll och skickade powerpointen till mig efter föreläsningarna på villkor att jag inte gav dem till de japanska eleverna. Kursen var dock inte lätt, fullspäckad med kanji och med en (för mig) svårläst kursbok. Långa timmar av översättning och wikipedia gjorde att jag till slut ändå fick ett grepp om kursen. För de matematiska modellerna, så finns en del info i extramaterialet till någon bok på denna sida: http://www.mktgeng.com/intro_principlestechnicalnotes.cfm

Det hjälpte ganska mycket. 過去問 finns samlat på denna fakultet. Gå till deras administrativa kontor så får du låna pärmen i en timme mot att pantsätta Todailegget.

 

デジタル回 (03-400060)

Tvåans kurs, så den går på Komaba-kampuset och är lätt. Kursboken är skriven av föreläsaren, lättläst och kanske värd att införskaffa. Kursen är lätt, om man går på föreläsningarna och kanske slår upp något litet på wikipedia någn gng så är det inga problem att hänga med. Kursen motsvarar i stort sett digitaltekniken vid LIU, men innehåller inget om felrättande koder. Detta lärs ut i en separat kurs som jag inte läste, men som kanske hade varit bra.

 

信号解析基礎 (03-402940)

Denna kurs går också på Komaba och är inte heller svår. Om man kan transformteorin ordentligt så är det inga kom helst problem. Läraren är strukturerad och skriver bra anteckningar på tavlan. I början kan det vara svårt att hinna skriva av, men de anteckningarna är bra att ha sen. Ett tips är att slå upp alla nya kanji efter första lektionen, för de återkommer! Kanske finns någon kursbok, men jag klarade mig bra med anteckningarna bara.

 

情報通信工学 (3402970)

Denna kurs är till för 3:or och 4:or, och de båda signalbehandlingskurserna är egentligen förkunskapskrav. Att läsa denna kurs parallellt med den första är därför svårt, men inte alls omöjligt. Kursboken som används är en japansk översättning av en amerikansk bok. Originalet, på engelska, finns på biblioteket och är guld värt. SKAFFA DENNA BOK! (”Modern Analog and Digital Communication Systems” av B.P. Lathi) De förklarar bra, och de första kapitlen är till stor nytta även för signalbehandlingskursen. De inlämningsuppgifter som man får i läxa varje vecka är också tagna ur denna bok.

 

制御工学II (03-370142)

Jag var tvungen att läsa fortsättningskursen i reglerteknik innan jag läste grundkursen. Det var inte så lätt. I efterhand tror jag att grundkursen räcker för att tillgodoräkna reglertekniken i Linköping, så välj själv om du vill läsa den. Läraren är snäll och glad, men väldigt ostrukuterad. Examinationen består av tre inlämmningsuppgifter och en tenta. Kan man uppgifterna ordentligt så borde man klara tentan. Tips är biblioteket för Aeronautiska Insitutionen i byggnad 7 och denna sida: http://www.facstaff.bucknell.edu/mastascu/eControlHTML/CourseIndex.html

 

プログラミング基礎 (03-370010 )

Grundläggande programmering i C som ges på Kaomaba. Denna kurs går inte på 電子電気学科 så läraren sa till oss redan från början att den var lätt. Det var den, åtminstone om man programmerat Ada innan. Det var var en ganska rolig kurs, för jag gillar programmering. Denna bok är ganska bra: http://cgip.inf.unideb.hu/eng/rtornai/Kernighan_Ritchie_Language_C.pdf

 

プログラミング基礎演習 (03-370010)

Detta är också programmering i C, och är övningskursen till 電子電気学科:s kurs. Jag kunde inte gå på teoridelen av kursen, eftersom det krockade med någon annan kurs jag läste, men det gick bra att bara gå på övningsdelen. (Mest gick jag på den för att slippa gå på labbmöten som gick samtidigt på fredag eftermiddag.) Denna kurs var mer avancerad än ovanstående, men inte jättesvår (kanske känns programmering mest lätt förhållandevis, eftersom det inte helt bygger på att förstå japanska). Läraren var väldigt trevlig och kom ofta och hjälpte mig personligen eller förklarade på engelska.

 

制御工学第一(03-401471)

Denna kurs på 1,5 japanska poäng, innehåller i princip allt som LIU-kursen innehåller, så det är ganska mycket jobb för poängen. Se till att hitta en vettig kursbok på ett språk du kan läsa obehindrat – jag har hört att den från LIU ska vara rätt bra – för varken föreläsningar eller kursboken räcker för att förstå ordentligt. Dessutom tycker jag att det är trevligt med lite numeriska exempel och övningsuppgifter, vilket nästan helt saknas i den japanska kursen. Försök verkligen hitta gamla tentor att öva på, för läraren kopierar uppgifter rakt av. Jag övade även på gamla LIU-tentor för att ha något med lösningsförslag. Igen är denna sida ett tips: http://www.facstaff.bucknell.edu/mastascu/eControlHTML/CourseIndex.html

 

アルゴリズム(03-401083)

Denna kurs var lite knepig och tentan en av de svårare. Den täcker dock ganska bra den teoretiska biten i TDDC30, och är inte omöjlig om man bara läser en bra bok. Kursboken från LIU finns på biblioteket och är hyfsat bra.

 

離散構造とアルゴリズム (03-840121 )

En algoritmkurs från en annan institution som fokuserar på olika saker inom algoritmer och diskret matte. Kursen är svår, eftersom det är dugga efter varje föreläsning, och denna är mycket svår om man inte exakt förstått alla definitioner. Det mesta står tydligt på wikipedia, men det är svårt att förbereda sig ifall man inte vet exakt vad som kommer att gås igenom. Även tentan är knepig (fast jag vet inte hur snällt läraren rätter), och jag tror inte att denna kurs är helt nödvändig för tillgodoräking v någon kurs vid LIU.

 

構造化プログラミング (03-840360)

Fortsättningskursen till ovanstående, men man skulle klara den utmärkt även utan att ha läst grundkursen givet att man vet lite om algoritmer. (Om man läser アルゴリズム så klarar man sig bra.) Kursen är inte en nybörjarkurs i Java, så man har nytta av att ha en bok med lite inledning till Java och objektorienterad programmering (tex den som används vid LIU). Man får uppgifter vid varje tillfälle som man får jobba med under lektionen och sen hemma om man inte hinner. Dessa ska sen lämnas in till läraren. Denna kurs tillsammas med algoritmkursen täcker upp TDDC30 ganska bra.

 

コンピュータアーキテクチャ(03-401070)

En ganska välstrukturerad kurs med ganska lättfattliga föreläsningar och tydliga powerpoint som finns på nätet, samt en lättläst bok (två delar) som läraren själv har skrivit. Se till att skaffa båda böckerna/delarna, särskilt som de är väldigt bra att ha när man ska göra den inlämningsuppgift som ingår i kursen. För förklaringar på engelska fungerar wikipedia utmärkt i det här ämnet,så man behöver ingen annan bok.

 

 

信号処理工学 (03-402030)

Fortsättningskursen till signalbehandlingskursen som går under hösten. Denna kurs har mer fokus på digitala signaler, men är en tydligt fortsättning med samma välorganiserade upplägg och anteckningar. Se till att skriva av bra från tavlan, så har du bra anteckningar sen. Det går även att hitta tidigare studenters inskannade anteckningar om man frågar folk i klassen, men om man skriver snygga anteckningar själv och lämnar in till läraren efter avslutat kurs så kan man få lite pluspoäng.

20 november, 2011

Appendix 2

 

Japanernas engelskakunskaper är inte alltid på topp. Som utlänning kan man förstås ha gaska roligt år detta:

Denna typ av skyltar satt på många ställen i huset där jag bodde. Det är väl inte direkt fel, men… det är ju inte helt rätt heller.

Ibland blir det ett steg mer åt det konstiga hållet. Hade de tänkt steka menyn, eller?

Ibland blir det helt fel.

Ibland blir det helt obegripligt.

Kobe Universitys officiella kartor som satt på skyltar här och var. Det lustiga är att alla olika ställen översattes till samma sak, bara olika långa bokstavssekvenser.

Toaletten halvvägs upp Mt Fuji.

BÅDE bak-och fram och upp- och ner. Imponerande!

Och de är inte mycket bättre i Kina heller.

15 november, 2011

Appendix 1

I Japan har varje ort en egen design på lock på gatubrunnarna. Jag gjorde det till en grej att foto dessa på de ställen jag kom till. Några saknas, men nedan visas ett urval.

Kyoto

Kyoumizudera

Kobe

Nagoya

Nara

Osaka

Ueno

Asakusa

Arahiyama

Bonus: Seoul

15 november, 2011

Epiolog

Tre månader efter hemkomst fick jag idag beskedet om tillgodoräkning. Mina 54 jobbigaste hp någonsin ligger nu som en klump längst ned i Ladok och vittnar om att Japanåret inte bara var en dröm. Annars känns det just lite som en dröm när jag ser tillbaka på det.

För att sammanfatta året såhär i efterhand så måste slutsatsen bli att det var en intressant och stundtals njutbar upplevelse, men även mycket jobbigt. Väldigt jobbigt. För precis ett år sen var det mitten av november och jag kom varje dag hem från universitetet dödstrött och förtvivlad över att inte förstå – varken vad som sas på lektionerna eller vad som förväntades av mig. Att inte förstå hur läxan skulle lämnas in (och därmed ännu mindre vad den skulle innehålla) var jobbigt. Att inte förstå hur jag skulle tilltala människor, hur jag skulle föra mig eller varför alla ville bli kompis på facebook men inte i verkligheten var ännu jobbigare.  När man är som tröttast och svagast behöver man egentligen gamla vänner runt sig, relationer som klarar av att man för en stund tar betydligt mer energi än man ger. Istället befann jag mig i en fas då jag var tvungen att vara glad, trevlig och utåtriktad för att knyta nya kontakter. I början fanns inte denna energi, och jag blev ganska ensam. Inte förrän jag insåg detta och tvingade mig själv att le och gå på extra middagsträffar började jag lära känna lite folk. Det blev något mindre ensamt, men det var jobbigt. Jag behöver nu i efterhand inte längre sticka under stol med att det fanns dagar då jag var väldigt sugen på att bara åka hem. De som höll mig uppe och höll mig kvar i landet var nog mest envishet och stolthet. Jag ville inte ge upp, jag ville kämpa och överleva. Jag ville visa landets mest självgoda skola att det fanns folk utifrån som var minst lika dugliga. Jag ville njuta av triumfen över att vinna mot oddsen.

Givetvis blev det bättre. Människan är bra på att anpassa sig, och jag är personligen ganska bra på att lära mig saker. Efterhand förstod jag mer japanska. Jag lärde mig hitta i tunnelbanan. Jag vande mig vid att bli nervös varje gång jag skulle tilltala en lärare (det ingår liksom i beteendekoden). Lite i sänder så skapades alla positiva och ljusa upplevelser som är det jag kommer att minnas ifall jag ska skriva en reflektion liknande denna om 10 år. Man förtränger det dåliga och blåser upp det bra. Jag kommer att minnas dagen då vi åkte till bergen för att titta på höstlöv, dagarna då jag vandrande bland tempel i Kyoto, helgen som jag hälsade på Peter och Lotten i Kobe, kvällen som jag var på TV-spelsbar med Samuel, de gånger jag promenerade runt Shimokitazawa med Wilma, när Ander kom och vi hade picnic bland körsbärsblommorna eller när jag besteg Fuji-san. Alla dessa fantastiska upplevelser som året också bestod av.

Förhoppningsvis kommer jag även att anse att det var ett år då jag lärde mig mycket, även om det inte var exakt det jag hade tänkt mig. Hade jag velat lära mig signalbehandling och programmering så hade det varit bättre att stanna i Linköping, kan jag konstatera såhär i efterhand. Todai är en skola som tar in väldigt smarta studenter, men det är inte en skola med särskilt högt ställda ambitioner i fråga om undervisning. (Ibland tycker jag att det är lite konstigt att japanska ingenjörer alls klarar av att bygga landet, men jag antar att de lär sig det mesta på företagen snarare än på universitetet.) Sett i ett större perspektiv tror jag dock att jag har lärt mig mycket. Det mest konkreta jag kan peka på är japanska, men jag har också fått öva mycket på att inte ha koll, att vara den som förstår minst och vars kommentarer alltid är dummast, att vara i ständig beredskap att behöva tänka eller planera om för att jag missat något viktigt och att vara en såndär udda person som ingen anser sig behöva ta så mycket hänsyn till. Att öva på såna saker är lite som att äta rågbröd istället för tårta – det är inte så kul men det är nyttig att ha gjort det.

Japanåret kan i och med att ha förts in i Ladok räknas som ett avslutat kapitel, och i likhet med en dröm så bleknar minnet av det gradvis. Snabbast suddas känslan av det jobbiga ut, och i takt med detta blir jag sakta alltmer sugen på att åka tillbaka till Japan någon gång – åtminstone på semester. Nu när jag ändå kan språket hyfsat.

30 augusti, 2011

金沢

Årets sista resa gick till Kanazawa, som ligger vid havet nordväst om Tokyo. Vi köpte biljetter som man fick åka så mycket lokaltåg man ville, och åkte under en hel dag tvärs över Japan. Efter en dags turistande tog vi tåg en hel dag till tillbaka, fast en annan rutt. Det blev mycket tåg, vilket gjorde att vi fick se en hel del av landet. Kanske förmedlas resten bäst i bilder:

Vi åkte med första tåget på morgonen.

Och kom så till Kanazawa runt 16-tiden.

En promenad tog oss till det gamla tehusdistriktet.

Den här gatan gick geishorna upp och ned mellan bjudningarna på tehusen.

Dagen efter besökte vi en av japans tre främsta trädgårdar, Kenrokuen.

Lyktan som har fått bli symbol för Kanazawa.

Vi gick till slottet och hamnade mitt i en danstävling för juniorer.

Influenser från olika asiatiska länder blandades till vilda danser och klara färger.

Slottsbacken vilmade av barn mellan 4 och 16 år, alla uppsminkade och i färgsprakande dräkter.

Nere på stan på kvällen var det de vuxnas tur. Hiphop- och jazzframträdanden blandades med traditionellt japanskt.


18 augusti, 2011

I Sverige…

…pratar folk i mobilen på bussen.
…förstår jag vartenda ord av okända människors konversationer (i mobilen p bussen).
…är toalettstolarna större och högre.
…gör man INTE v-tecknet så fort man ser en kamera.
…behöver man inte biljett för att komma ut ut tunnelbanan.
…går folk mot rött!
…finns det äpplen och tomater gratis i trädgården.
…tittar ingen upp när man kommer in i en butik. Och de hojtar absolut inte ”välkommen”.
…väljer man sol framför skugga.

17 augusti, 2011

En studie i strandkultur

Jag har den senaste veckan haft chansen att se ett par japanska stränder, och därmed även observera badmodet. På herrsidan väntar inga överrsakningar, det är samma badbyxor (modell längre) som överallt annars. Möjligtvis är de lite färggladare. För tjejer är det halterneck-bikiniöverdel, kort badkjol och lösögonfransar som gäller. Bikinin får givetvis gärna vara rosa, men även rött eller blått med vita polkaprickar är populärt, och vad gäller rosetter och volanger gäller devisen ju mer ju bättre. Efter undersökningar i butik kan det konstateras att hälften till två tredjedelar av bikinikuporna består av stoppning, och ifall detta inte räcker så säljs extra inlägg på hyllen bredvid simglasögonen. En underkategori i bikinimodet är svart och guld eller leopardmönstrat med stroppar och spännen, och dessa kreationer är ofta betydligt mer vågade än några som helst underkläder jag sett till salu i Japan.

Väl i vattnet har nästan alla en flytleksak, oftast en badring men även luftmadrasser eller uppblåsbara valar förekommer. I de fall badgästerna är ett par, så sitter tjejen i badringen, och lotsas runt av pojkvännen. Ifall det är ett tjejgäng så turas de om att flyta två och två. Kanske är detta en följd av att många japaner är dåliga på att simma? Eller så är det för att man inte vill blöta håret och därmed förstöra den konstfulla frisyren.

Uppe på stranden igen efter doppet, så tycks det för tjejerna mest handla om att bättra på sminket. När jag var på Enoshima beach, som är en av de stränder närmast Tokyo, så var jag lite förvånad över att finna de flesta tjejer där mer välsminkade än när jag var på klubb. En del hade till och med med sig plattång till stranden för att inte riskera frisyren.

För bildexempel kan man titta på AKB48:s musikvideo och hålla i minnet att detta är hur folk faktiskt ser ut på stranden. Bikinidelen börjar vid t=1:15.

 

17 augusti, 2011

Monster

Japan har ett ganska milt klimat – och därmed ganska stora insekter. Missförstå mig inte, jag har inget emot insekter. Tvärtom finner jag dem ofta fascinerande och ibland rentav vackra när jag träffar på dem i naturen. Jag vill bara inte ha dem inomhus. På den punkten kan man i för sig säga att jag har haft tur, Japan är kackerlackornas förlovade land och ändå har jag bara sett tre i mitt rum, och de var dessutom ganska små. Att öppna dörren är dock alltid spännande. Där ligger alltid minst fyra döda skalbaggar och ibland en död eller skendöd syrsa. Är den skendöd så brukar den vakna till liv när man går förbi och börja rassla med vingarna mot betonggolvet så att den låter som en mindre motorsåg. Syrsorna är visserligen ganska stora, kanske 5 cm långa, men de är ändå ingenting mot de varelser som brukar vänta i trappen. Här finns de riktiga monstren, och de faktum att jag vid upprepade tillfällen har påträffat dem i trappen på 4:e våningen bekymrar mig lite. Vad gör de där egentligen?

Annars är nog Japans läskigaste djur kråk-korparna ”karasu”. De har ett vingspann på upp till 70 cm och så kraftiga näbbar att jag tror att de, åtminstone i grupp, knappaskt skulle ha problem att döda en människa. Som tur är verkar de mer intresserade av sopor.

 

15 augusti, 2011

最後の日

”Sista dagen”. Den dagen var idag, och är snart tillända. Imorgon kl 06:30 påbörjar jag resan hem, en lång resa – jag räknar med 23 timmar från dörr till dörr.

Ärligt talat så känns det rätt bra. Japan är ett fantastiskt land på många sätt, men jag känner inte att det är ett hemland. Nu ska jag hem och det är skönt. Visst finns det sorgliga inslag också, som idag när jag för sista gången promenerade bland översminkade flickor i jordgubbsklänningar i den hektiska kommersen i Harajuku, eller fikade för sista gången i Shibuya. Jag var lite ledsen när jag sa hejdå till min kompis Li efter en sista lunch tillsammans, särskilt som vi båda till sist blivit tillräckligt bra på japanska för att kunna diskutera kinesisk politik på ett  någotsånär konstruktiv nivå. Det finns människor här som jag kommer att sakna. Jag kommer också att sakna att kunna gå hem ensam på natten och att kunna lämna väskan på stolen på restaurangen när jag går på toaletten. Det kommer att kännas konstigt om ingen tittar upp när jag går ut eller in ur en affär. Det känns väldigt tråkigt att sluta prata japanska, just nu när det faktiskt börjar gå bra. Jag njöt av att kunna prata med butikspersonal och servitörer idag utan att staka mig alls.

Däremot kommer jag inte att sakna föreläsningarna på japanska. Jag kommer inte att sakna känslan av att alltid vara lite dum och lite efter när jag inte förstår exakt. Jag kommer inte att sakna de packade tågen och att alltid komma fram genomsvettig efter en promenad i hettan. Jag kommer inte att sakna min enda sneda kokplatta. Jag kommer inte heller att sakna strålningshotet från det havererade kärnkraftverket, som ingen riktigt vet hur farligt det är. Jag har valt att inte oroa mig medan jag bor här, tänkt att jag kan kompensera risken genom att alltid cykla med hjälm framöver, men trots att svenska medier tröttnat på att bevaka Fukushima så är det ännu inte under kontroll. Det finns mycket jag ser fram emot med att komma hem.

Idag var sista dagen och jag ska strax packa ner de sista sakerna i väskorna och förbereda avfärden. Detta är dock inte det sista blogginlägget. Det finns ett par saker till som jag ännu inte hunnit skriva om, så det blir nog ett par postdatainlägg innan epilogen.

Nedmontering av ett års liv.

10 augusti, 2011

Sommarlov

Till slut är sista tentan skriven och sent om sider får även jag några veckors sommarlov. Jag lämnar Japan på tisdag, och innan dess ska diverse luncher och middagar samt en tredagars tripp till Kanazawa hinnas med.

Jag landar i Sverige den 16:e och den 29:e börjar terminen i Linköping. Jag ser verkligen fram emot att förstå föreläsningarna och kunna läsa kursböckerna ifall jag behöver det. Det enda roliga med att plugga på japanska är att visa att det överhuvudtaget är möjligt, annars är det mest jobbigt. Nu är det dock avklarat, och i fortsättningen kommer bara de tentor som är i japanska att vara på japanska. Skönt!