Det är varmt i Japan, och fuktigt. Man blir helt svettig bara av att gå till tåget, så ni kan ju gissa hur det är på gymmet. Jag var blötare idag, efter att ha sprungit, än igår, när jag hade simmat.

…det bidde bara en föreläsning i digital signalbehandling och 5 timmar på biblioteket. Samt nytt rekord i antal ord inlärda på en dag. Nikyuu imorgon!

Jag tyckte det var lite jobbigt att så många blev klara så långt före mig idag på japanskalektionen, när vi fått en kanjispäckad text att läsa. Sen kom jag på att nästan alla i andra klassen var kineser.

Medan Japan drabbades av den varsta joarbavningen pa 140 ar sa satt jag och Peter och at lunch pa en restaurang i Bangkok, det var inte forren vi kom tillbaka till hostalet nu pa kvallen som vi fick reda pa att nagot hade hant. Det verkar dock som att mitt hus star kvar (i alla fall utvandigt, jag vet inte hur mycket prylar som rasat omkring) och jag har fatt tag i de flesta vanner – alla mar bra. Vi tittar pa lite videoklipp av tsunamin och tycker att det kanns allmannt overkligt.

Åtta minuter får man åka, till Shanghais flygplats. Fullkomligt onödigt, men den som kan avhålla sig så kommer aldrig att bli någon riktig ingenjör.

En tur till en välsorterad mataffär i Shimokitazawa resulterade i torrjäst, vilket ju som känt med fördel används vid brödbak. Den lilla elektriska ugnen ger en sorts syntetisk värme som inte känns riktigt äkta, och eftersom jag ännu inte hittat annat än vetemjöl så blev brödet kritvitt. Men det är i alla fall osötat, så ifall jag hittar något annat pålägg än sylt så kan det kanske bli en riktig måltid.

Det känns som att det behövs ett litet lugnande inlägg här, eftersom flera läsare verkar lite oroliga. Det är väldigt omtänksamt av er och

• Ja, det är jobbigt att inte förstå lektioner/instruktioner på labbar/läxan/hur mikron funkar/välmenta frågor/mindre välmenta åtsägningar mm
• Ja, det är ensamt ibland
• Ja, det är lite kallt och dåligt isolerat
• Ja, det jag bor ganska litet
• Ja, frukt och grönsaker (och ganska mycket av resten man kan köpa) är dyrt

Men

• Man vänjer sig, och sen blir man glad om man fattar istället. Dessutom kan ganska många lite engelska om man verkligen pressar dem. Och om jag är för stolt för att byta språk och föredrar att låtsas förstå på japanska så får jag väl skylla mig själv.
• Jag trivs hyfsat med mitt eget sällskap också, och när det inte räcker så finns telefoner, skype, mail, brev… Dessutom har jag börjat lära känna lite folk, så det ordnar sig nog med tiden.
• Jag har faktiskt ett värmeelement, och dessutom har jag skaffat vad som skulle kunna vara världens bästa pyjamas.
• Jag bor här själv, och rör inte på mig så mycket inomhus i alla fall. Även om det kanske inte är ideala boendet för hela livet så finns det fördelar, det går snabbt att städa och värma upp (se ovan), och hyran på en dryg tusenlapp i månaden gör det till kanske det mest prisvärda stället jag bott på i hela mitt liv.
• Ganska mycket är ganska dyrt i Sverige också. Och när man väl köper frukt här så är den väldigt god.

Så ni behöver inte tycka synd om mig hela tiden (jag säger till, jag lovar).

Det ironiska är att de som antagligen oroar sig minst är mina föräldrar. Men så är det o andra sidan dem som vet hur de har uppfostrat mig att gilla såna här saker (ren betingning tror jag).

Vad som kan vara världens bästa pyjamas. Fleecesäck men ärmar och ben och huva. Man blir en stor nalle.

I morse såg väderleksrapporten ut så här:

Min plan för dagen var att promenera till Shibuya. Det betyder i bästa fall att jag får offra ett par skor och ett par byxor som kommer att vara blöta i tre dager, i värsta fall blåser jag bort och hamnar i en trätopp i Saitama. Jag ska fundera på om det är värt det. Det är mysigt sen när man kommer hem och kan duscha varmt och dricka te.