Igår tog min japanska kompis Chinami med mig till sina favoriaffärer för att shoppa. Först hamnade vi på 109 (även om hon försäkrade att hon inte handlat där sen gymnasiet) och för första gången vågade jag fastiskt prova några plagg där, trots att man måste be en av biträdena först och de är så hårt sminkade att man inte kan se ansiktet under – lite läskigt. Det visade sig också vara svårt att hitta något som passade, de har nämligen bara en storlek. Chinami berättade att det mest var Uniclo och utlänska kedjor som Zara, H&M och Gap som hade samma plagg i flera storlekar. Alltså var det mesta för litet för mig och för stort för Chinami. Hon tog med mig till en second-hand butik i Harajuku istället där det faktiskt fanns en del saker som passade. Jag bestämde mig efter moget övervägande för att skippa en rutig italiensk bolero och en superjapansk kofta med paljettbeklädda rosetter, men fastnade fö en kashmirkofta, en skräddarsydd kort jacka, en tröja, en kjol och en basker, allt för 5500 yen. Ganska bra!

På kvällen blev jag hembjuden till Chinamis familj och åt middag med hennes föräldrar. (Detta vilket är ovanligt i Japan, man ses ute för det mesta, antaligligen för att folk generellt har ganska litet hemma. Den här familjen hade dock ett ganska stort hus för att vara i Tokyo (och en BMW) så de kanske inte tyckte att de behövde skämmas.) Jag tror att jag kan ha varit den första utlänningen de någonsin hade haft på middag och frågade massor om Sverige, Europa och vad jag tyckte om Japan och det ena och det andra. Jag svarade efter bästa förmåga men blev lite trött på slutet, särskilt som jag fortfarande inte är helt frisk:

”Har du syskon?”
”Ja, två pappor.”
”???”
”Hon menar yngre bröder, eller hur?”
”Jaha, hur gamla är de?”
”20 och 28!”
”???”
”Jag menar 18…”

Detta till trots så går i alla fall bättre och bättre med japanskan. Det är som Peter sa, man plockar upp ett uttryck, överanvänder de i en vecka, och sen kan man börja fatta hur det funkar. För någon månad sen överanvände jag definitivt ”やっぱり”, sen blev det ”と言っても、” och igår innehåll varannan mening ”んじゃない?”. Jag kanske lär mig så småningom.

Purikura, ett inslag som aldrig saknas i en dag på stan med kompisar. (Jag böjde en del på knäna)

… så passade jag på att bli sjuk. Fast det är inte så farligt, lite lagom förkylning så att man kan ligga i sängen och inte behöva gå upp på hela dagen bara. Igår ägnade jag mig åt att kolla på den sorgliga TV-serien Mioka, vilket resulterade i att näsan blev sköljd innefrån av alla tårar. Det kan eventuellt ha fungerat för jag känner mig mindre täppt idag.

Julafton firade jag med Samuel. Vi gick upp när riskokaren pep för att tala om att julgröten var färdig. Sen bakades lussekatter och kokades potatis. Vi dukade fint på mitt kylskåp (del blir ett lagom bord om man drar ut det på golvet) och åt köttbullar och något prinskorvsliknande med pinnar (för jag har bara en gaffel). Samuel hade glögg och julmust och dessutom Kalle Anka både från år 2003 och 2005. När vi tände ljus och lät bli att se oss omkring så blev det nästan lite julstämning.

Julbord

Idag har jag tittat igenom vad de kurser jag läst större delen av egentligen borde ha innehållit för att kunna tillgodoräknas i Linköping. Resultatet är lite blandad, egentligen borde jag nog ha läst någon mer kurs den här terminen, för vissa delar (tex felrättande koder) verkar ligga som helt externa kurser. Kanske hade det inte gjort någon skillnad om jag känt till detta, för jag hade nog ändå inte kunnat läsa fler poäng den här terminen, men det är lite retsamt. Särskilt som det känns svårt att hitta vettiga kurser för att fylla upp poängen på våren.

Mamma skickade saffran så luciadagen i ära bakade jag lussebullar. Min amerikanska granne Wilma hade dessutom fått ett pepparkakshus-set skickat till sig av sin mamma, och bjöd in mig och finska Maria till julpysselkväll.

Äntligen fick jag användning av det socker man får med varje gång man köper naturell yoghurt. Tillsammans med mjöl och jäst i små färglada förpackningar blev det en lite konstigt (tänk modellera) men välsmakande deg att baka ut på minimalt utrymme.

Godkännt. Även utan kesella.

Husdekoratörer i lobbyn. (Och min brevlåda i bakgrunden)

Jul i amerikansk tappning.