Ungefar 25 timmar tog det mellan Korea och Kina ombord pa den (kanske en gang i tiden) fina farjan Tian-Ran. Inredningen var for all del elegant med glittriga soffor och stora taxfreebutiker. Sen att hela baten luktade en blandning av rok och obestambart ackligt, att heltackningsmattorna var flackiga och att takfree butikerna bara salde dammiga saker ar val bara ett tecken pa att farjan gar till Kina. Vi hade en ‘deluxe’-hytt, vars framsta lyx nog bestod i att slippa dela sang med snarkande eller rokande kineser. Rummet hade inget fonster, en TV fran borjan av 90-talet (som vi fick borja med att stalla in) och en toalett som spolade med en fordrojning pa ca tva timmar. Det gick dock utmakt att sove – vi sov ca 12 timmar i strack. Tyvarr innebar detta att vi lyckades missa bade middag och lunch i standardrestaurangen, och var tvugna att ga till den dar man bestallde. Jag lyckades ragga upp en koreansk gubbe som kunde uttala nagot namn fran menyn at oss, och efter en del forvirring (pa kinesiska, men jag gissar ”Va, ar det till de dar europeerna? Men har de betalat? Vem gav ni pengarna till? Halla, Chang, har du tagit emot pengar fran utlanningarna? Vilken gubbe? Jisses, de fattar ju inte kinesiska!”) sa fick vi en ganska god maltid. En annan korean fran bordet brevid forbarmade sig lite over oss oc flyttade efter ett tag over till vart bord tillsammans med sin kinsesiska fru. Pa ganska stapplande engelska pratade vi ett tag om vilka vi var och vart vi skulle, och de hjalpte oss att forklara olika vagar att ta sig fran hamnen till vart hotell i Tianjin. Sarskilt maken var valdigt orolig over hur vi skulle klara oss 12 dagar i Kina utan att prata kinesiska och gav oss sitt telefonnummer for sakerhets skull.

Hittills har vi klarat oss utmarkt, vi kan ju faktiskt lasa lite, och det underlattar. Incheckningen pa hotellet i Tianjin blev via Google Translate (med ibland lite oklara fragor som ”You’re room?”), men pa restauranger kan man peka och i affarer brukar de skriva pa miniraknare for att visa hur mycket man ska betala. Imorse nar vi vaknade pa vart hotellrum hade det snoat ca 5 cm under natten, sa det blev en kall promenad till tagstationen, varifran det mycket moderna snabbtaget (30 min, 300 km/h, 58 kr) till Peking avgick. Val i Peking blev det en ny incheckning, dock utan google translate, och en ganska kall promenad pa stan. Nu ska vi ata jordgubbar tills vi orkar ta oss ut pa kvallens runda.

Deluxhytt!

Vår mysiga korridor. Lägg till röklukt och lite intorkade fläckar av något som runnit omkring på mattan.

Seaview promenade – sofforna glittrar av invävda guldtrådar.

Sista kvallen i Seoul blir det att hanga pa hostalet, vilket ar valdigt trevligt. Det kanns lite som nagons vardagsrum, fullt med pratsama manniskor fran varldens alla horn. Just nu ar det Peter, den koreansk-amerikanske killen som jobbar har, en ganska tunn och diskret kille fran Hong Kong och en rodkindad hogljudd australiensare som diskuterar politik och vader.

Dagen har i ovrigt spenderats pa Leerum Art Museeum, och sen pa stan. Pa museet hade de har mangder av jadefargade byttor, vaser och flaskor, en hel del malningar av berg och utvalda moderna verk, varav nagra stycken var sevarda. Deras audioguide fokuserade valdigt mycket pa att forklara exakt vad man sag, men forklarade knappt alls nagot om influenser eller betydelser.  (”En magnifik vas fran Tjossan-perioden, endelat i tre horisontella zoner. Den understa och den ovre har karvade lotusblad vanda mot varandra, och i mitten syns ett utsokt monster av pioner med svarta kanter. Denna vas ar unik och mycket vardefull. Pling”) Pa stan blev det turistkvarter som luktade traditionellt godis (honung och notter) och nastan inneholl fler japaner per kvadratmeter an Tokyo, och sen lite friterade grejer ur olika stand langs gatan till middag. Vi avrundade med ett par ol och ett parti biljard som pagick i minst en halvtimme. Bade jag och Peter var glada over att andligen ha funnit en likvardig motstandare, men slutsatsen blir nog att vi bada forlorade ganska hart. Ett par koreanskor i baren fragade om det var forsta gangen nagonsin vi spelade.

Imorgon tar vi farjan till Kina. Nu ska jag ga och hjalpa Peter lite med austaliensaren, de andra hade problem med att forsta hans engelska, sa de flydde.

For overigt, ‘Bibimbap’ maste vara matratten med roligast namn nagonsin.

Ovanligt oröd mat. Gott och faktiskt ätbart.

Tempelmonstret

De enda blonda japanerna på plats

Seoul ligger omgivet av berg, sa vi kunde inte riktigt lata bli att ga upp pa ett. Valet foll pa en av topparna vid Dobongsan, drygt 700 meter over havet. Vagen upp var brant, man fick bitvis dra sig upp langs ett rep aller racke, men koreanska tanter och gubbar verkar lika hurtiga som de japanska, och skuttade upp utan problem. Alla var kladda fran topp till ta i nyaste modellen gortex, ofta i klara farger som rosa, lila eller gult. Ifall nagon skulle ha kommit utan utsrustning (kangor, byxor, jacka, ryggsack, vantar, hatt, vattenflaska och stavar verkar varit minimikravet far en eftermiddagsutflykt) sa fanns en hel marknad mellan stationen och berget, inklusive manga markesaffarer. Jag och i annu hogre grad Peter (som bar converse, matsacken i liten plastkasse och elegant rock) stod ut lite ur mangden.

Koreanerna skrattade och smaretedes med varandra om de gick i grupp. De som gick sjava hade ofta radio eller hogtalare i rygsacken, som spelade glad koreansk musik for att akompagera promenaden. Berget var granit i med mjuka formationer men mycket friktion, blockigt och med mycket gulaktig sand – inte alls olikt La Pedriza i Madrid – och vadret kunde inte ha varit battre. Nu ar vi dock lite trotta i fotter och ben, sa ikvall blir nog planen middag och sen sangen. Friskluftsforgiftning ar inte att leka med.

Bergstoppen bredvid var, och Seoul i bakgrunden.Peter i basta bergsklattringsoutfiten.

Titta noga nedan sa ser ni folket pa toppen.

Efter tva dagars promenerande i Seoul kan jag bidra med foljande observationer:

• Seoul ar ganska likt Tokyo, men det luktar lite mer avlopp
• Nar man sitter pa tunnelbanan sa ar det latt att glomma bort att man faktiskt inte ar i Tokyo
• Koreaner ar inte lika artiga som Japaner
• Ganska stor andel av de manniskor man traffar, sarskilt vid turisktattraktioner, ar japaner
• Och detta syns faktiskt
• Den basta shoppingen borjar efter midnatt
• Hangul (koreanska tecken) ser extremt coolt ut
• Allt rott ar starkt
• Det ar kul att se hur forvanade och forvirrade japanska turister blir om man plotsligt pratar japanska med dem
• 0-5 grader i Seoul kanns lika varmt som 10 i Tokyo
• Den egentliga hemligheten bakom koreansk hudvard kanske egentligen ligger i ett mindre fuktigt klimat
• Blekrosa och beige ar ganska trakigt farger pa klader
• och valdigt inne i Korea

Nu ar det sent och jag ska sova lite.

Snygga hangul. Man behöver bara sätta dem lite snett så ser det ut som konst .

Typisk koreansk galleria – blekrosa.

En tydlig skillnad mot japan är att många är kristna i Korea, vilket även syns i stadslandskapet. Koreanska kyrkor verkar skapas genom att ta godtyckligt lagom fult hus och sätta ett torn på.