Jodå, vi lever fortfarande. Det har bara blivit lite glesare mellan datorerna sen vi lämnade världens mest internettäta land Korea.
I fredags hoppade vi på nattåget och sov oss syd-öster ut på varsin ”hard sleeper” (ungefär som min säng hemma i Tokyo) i en kupe tillsammans med ca 60 kineser som uppträdde ovanligt civiliserat. Det pratades en del, men de rökte och spottade bara på anvisade ställen. Efter 13 timmar var vi framme i Shanghai.
Shanghai är en betydligt mer modern och västerländsk stad än Peking. Peter och jag tycker att det är lite exotiskt med allt det västerländska. Igår åt vi vettiga italienska mackor med grönsaker och sen var vi på en vinbar. När vi gick ut så hamnade vi på ett ställe med mer västerlänningar än kineser, och vi kunde inte sluta förundra oss över hur folk hade bara axlar, var över 22 och dansade åt godtyckligt håll. Det var länge sen man såg. Dessutom var drinkmenyn rättstavad och vi hörde ingen K-pop på hela kvällen.
Dagen har spenderats på museum, eftersom det för första gången under resan har regnat. Shanghai Museum har all typ av utsmyckad jade, målningar och kalligrafi (ser ut ungefär som föreläsningsanteckningarna – svårlästa tecken). Urban Planning Exhibition Hall visar Shanghai i all dess prakt så som det ska se ut i en snar framtid, när staden är störst, bäst, grönast, högst, rikast och världens center för handel, ekonomi, turism och generell framgång. Framtidstro har de i alla fall gott om.
Shanghai som det ser ut.
Shanghai som det också ser ut, några kvarter åt andra hållet.
Shanghai som det är tänkt att det ska se ut.
Kinesisk företeelse: att hänga tvätt var som helst, gärna på gatskyltar eller lyktsolpar.


