NärCon NärCon NärCon

Efter “Change” så har det hänt en del. Drog på en shoppingrunda och köpte mig massa nya kläder, gillar att byta ut hela garderoben i ett svep istället för att alltid göra det steg för steg. Blev nya jeans, skjorta, långärmad tröja samt 12 st t-shirts från Threadless. Så nu istället för en hipp ravenörd ser jag ut som en lattedrickande student som hänger på Espresso House och skriver på sin senaste roman på en MacBook. Fast självklart behåller man en bit av sin stil även när man byter, PacMan-swettbandet samt NES-kontroll-bältet är kvar.

Annars så är det oerhört mkt NärCon. Jobbar ju på Sverok 8 h/dag men NärCon-jobbet tar upp 8-10 h/dag. Därav dåligt med bloggande. Vi omsätter i år över 500 000 kr och blir över 1300 deltagare. Kommer bli ett fantastiskt konvent, kan vara värt att sumpa första tentan för att genomföra detta konvent. Tror det kommer gå till historien i konventssverige och bli lite av en modell för hur ett konvent ska genomföras, eller i alla fall hoppas jag det. NärCon 2007 hörde jag har varit lite av det för många konventsarrangörer.

På onsdag gäller det, då börjar vi bygga och sedan anländer alla på torsdag. Se fram emot detta! =D

För övrigt:

Prostatan <3

Med anledning av att jag i ett tidigare inlägg skrivit om hur det behövs mer forskning kring prostatacancer och riktas mer uppmärksamhet mot Blå Bandet:

Maj är mustaschkampens månad! Yay!
(Fråga mig inte varför Cancerfonden har dissat November/Movember; Maj kanske känns mer soligt och positivt?)

Eftersom jag råkar känna en väldigt sympatisk läkarstudent med en helt magnifik mustasch, uppmanar jag förstås alla att stötta hans kamp.

Eller odla en egen mustasch!

Framtiden för spelindustrin (& kanske hela IT-sektorn?)

Det senaste i tv-spelsindustrin är informationen om OnLive. Konceptet är enkelt men helt enkelt genialt. Istället för att du har en tv-spelskonsoll hemma eller en massiv dator så låter du en server spela åt dig. Servern genererar 3d-grafiken, tar emot dina signaler från när du använder din kontroll och skickar tillbaka allting till dig form av en komprimerad video. Detta betyder att du med vilken dator som helst, t.ex. en simpel Asus Eee, kan lira riktigt tunga spel som annars kräver massiva grafikkort. Beroende på vad du har för internetuppkoppling så kommer videokvalitén att variera från 480p till HD (720p) med 60 fps.OnLive

Som spelare får du välja mellan att lira på den dator du redan har eller köpa en OnLive-box till din tv för under 1000 kr som du sedan spelar allting på. Boxen har några USB-portar och stöd för hdmi så att du kan lira i schysst grafik på din lcd-tv. Det som OnLive måste klara för att slå igenom är att du inte märker av något lagg från när du trycker på din handkontroll till när spelet reagerar och i videoöverföringen. Sedan självklart att skapa ett stort spelutbud.

Frågan är dock, kommer det att bli en succé eller tjänar företagen för mycket på att sälja hårdvara för att fullt ut stötta detta projekt? Kommer OnLive eller någon annan liknande tjänst att börja erbjuda tung programvara så som Adobe Photoshop och Matlab på samma sätt? Kommer vi inom en snar framtid aldrig mer behöva installera programvara och tunga operativsystem utan köra allting online istället? Ska bli spännande att se hur det hela utvecklas.

OnLive planerar att släppas vintern 2009 och hittills har bland annat EA, Take-Two, Ubisoft, Epic, Atari, Codemasters, Warner Bros. och Eidos anslutit sig för speldistribuering.

Källor:
IGN
Wikipedia

Efterlysning!

Alltså, jag har ju ett bra tag varit rätt så såld på JLA (finns här och här). Och nu har människan dessutom gjort en “litterär remix” av Per Ströms bok Mansförtryck och kvinnovälde. Fantastiskt!

(Per Ström är alltså en snubbe som är jättebra på att iaktta repressiva könsrollsmönster (~_^) hos män och (som jag uppfattar det) har massor av jättebra feministiska åsikter, bara det att han tror att feminister är emot allt han tycker och han har därför skrivit en hel bok om hur feminism är dåligt… kanske, typ? Jag är inte riktigt helt klar på vad han egentligen vill säga, men kanske jag kommer fatta det när jag läst boken.)

Remix? Jo. Grovt Initiativ/Gustav Almestad/JLA har gjort en version av Per Ströms bok med kommentarer klottrade i marginalerna. Här! Och det är så befriande att läsa den! Jag förutspår en kommande trend. Hur ofta läser man inte grejer som är konstiga/upprörande/tankeväckande som man skulle vilja kommentera, liksom? Fast problemet är ju att man helst skulle vilja remixa remixen själv. För det är ju ändå alltid något kvar som man skulle vilja kommentera. Exempel: Som sjuksköterskestudent vet man ju varför kvinnor screenas för bröstcancer men inte män för prostatacancer. Det är inte för att Socialstyrelsen vill vara elak mot männen, utan det finns faktiskt bra anledningar. Sånt skulle jag vilja kommentera.

Hursomhelst. Nu efterlyser jag fler människor som JLA, och om ni har några bra tips vill jag att ni hojtar till i kommentarerna:

1) Bra, svensk hiphop, gärna med feministiska texter och blipblopiga beats. Eller kanske bara feministiska texter, det behöver väl egentligen inte vara hiphop.

2) Bloggar/sidor som diskuterar mansfrågor på ett intressant sätt. Alltså, som GenusNytt typ, fast utan hela grejen med att “det här brukar inte feminister prata om, alltså försöker feminismen förtrycka männen”. Mansfrågor ur ett feministiskt perspektiv.

Ja tack!

Tillägg 17/3, eftersom det efterfrågades:

Jo, såhär är det; Ström skriver i sin bok:

Alla kvinnor över 40 års ålder ska screenas med mammografi enligt Socialstyrelsens riktlinjer. Män erbjuds däremot inte screening av prostatacancer, trots att det finns forskning som visar att det skulle minska dödligheten i sjukdomen.

Nu vet jag inte vilken forskning Ström syftar på, eftersom det inte framgår av texten (ibland önskar man att alla författare hade samma krav på sig som forskare att använda ordentliga referenssystem >_< ), men på 1177.se kan man läsa:

Att göra en särskild hälsokontroll med hjälp av PSA, en så kallad screening, av alla män för att se om de har en mycket tidig form av prostatacancer, rekommenderas inte i Sverige. Ett skäl till detta är att säkra kunskaper ännu saknas om hälsokontroller sänker risken för spridning och död av sjukdomen. Ett annat skäl är att hälsokontroller leder till att många män får diagnosen prostatacancer och därmed får behandling, trots att de aldrig skulle ha fått sjukdomen.

Med andra ord, även om nu forskarna skulle ha lyckats komma överrens (och vi vet ju alla att sånt brukar ta tiiiiid, eftersom olika studier får motsägande resultat och det krävs rätt mycket för att en Cochrane-review ska kunna dra några klara slutsatser) om att screening av prostatacancer faktiskt skulle minska dödligheten, så är det inte säkert att det är värt det.

Det är nämligen så att ca var tredje man över 75 har växt av cancer i sin prostatakörtel, men majoriteten av dessa män har inga symtom och många dör av någonting helt annat än cancern. Skulle man screena alla män skulle man alltså hitta väldigt många med cancer, men man skulle inte veta vilka av dessa som har behov av behandling och vilka som inte har det. Och man vill inte behandla alla med prostatacancer, eftersom biverkningarna kan påverka livskvalitén negativt (operation leder ofta till impotens och ibland urininkontinens, strålbehandling kan ge urinträngningar, diarré eller erektionssvårigheter, hormonbehandling ger benskörhet, hjälper bara ett tag och man vet inte säkert att det förlänger överlevnaden).

Med tanke på att de flesta män med prostatacancer är över 70 är det sällan det är motiverat att behandla om inga symtom finns – det kanske inte är värt att leva några extra år om man under de åren har kraftigt försämrad livskvalité. Det är alltså redan nu svårt att avgöra vilka som ska behandlas, och detta skulle bli ett mycket större problem om alla män screenades.

(MEN om du som man 50+ inte har några symtom men ändå vill veta, kan du be att få göra en sk PSA-mätning på vårdcentralen. Då mäts halten av prostataspecifikt antigen i blodet. Om det är högt kan det vara ett tecken på prostatacancer (men inte alltid) och då får du vidare undersökning.)

Däremot – ja, det behövs mycket mer forskning kring prostatacancer. Och ja, jag tycker det är skevt att Rosa Bandet får så mycket mer uppmärksamhet än Blå Bandet. Min gissning är att detta beror på att de som dör i prostatacancer oftast är 70+ och anses ha levt sina liv, medan bröstcancer (även om det också främst drabbar 70-plusare och är ovanligt innan man fyller 40) med jämna mellanrum drabbar medelålders kvinnor som fortfarande ofta kan vara mitt i karriären och ha små barn. Så det ses som en större tragedi när dessa kvinnor dör. Så om vi ska snacka diskriminering överhuvudtaget så handlar det nog snarare om åldersdiskriminering än om könsdiskriminering.

Referenser/lästips:

Ilic D, O’Connor D, Green S, Wilt T. Screening for prostate cancer (elektronisk). Cochrane Database of Systematic Reviews 2006, Issue 3. Tillgänglig: <http://www.mrw.interscience.wiley.com/cochrane/clsysrev/articles/CD004720/frame.html> (2009-03-17)

Johansson J-E (2008). Prostatacancer / Symtom och diagnos (elektronisk). Tillgänglig: <http://www.1177.se/artikel.asp?CategoryID=30403&Preview=> (2009-03-17)

Järhult J, Offenbartl K (2006). Kirurgiboken. 4 uppl. Stockholm: Liber

Ringborg U, Dalianis T & Henriksson R (red.) (2008). Onkologi. 2. uppl. Stockholm: Liber

(Ja, jag skrev just en referenslista (i enlighet med Harvard-systemet) till ett jävla blogginlägg. Ja, jag är helt förstörd av min utbildning.)

Twitter och Facebook

Har nyligen skaffat mig ett Twitterkonto och hoppat på den vågen. Det första jag då kom att tänka på var, hur ska jag gå tillväga för att så enkelt som möjligt uppdatera min status på Twitter och gärna också på Facebook samtidigt? Om det inte är enkelt så kommer man sluta använda det för att man inte orkar, hinner o.s.v. Svaret för mig blev följande lösning:

För att uppdatera Twitter smidigt
Twitterbar, en addon till Firefox som gör att adressfältet även kan användas till att uppdatera Twitter. Enkelt och diskret, gillar det.

För att samtidigt uppdatera sin Facebookstatus
Var otroligt enkelt. Det enda som behövde göras var att lägga till följande application på Facebook, välja alternativet att Twitter ska få uppdatera din status, skriva dina inloggningsuppgifter och så var det klart. Nu kommer statusen att uppdateras, oberoende av vilken Twitterklient du kör. Fungerar inte länken, sök då efter “Twitter” bland applications så dyker det nog upp.

Edit: Det sista jag ville göra var att göra min Twitterstatus tillgänglig på många ställen, t.ex. forum jag hänger på. Svaret blev TwitStamp och resultatet ser ut som följer:

Japan-Jens Twitterstatus

Skamlös reklam

Följ vår blogg med bloglovin!

(Jag testar bloglovin. RSS i all ära, men det verkar ju praktiskt att ha allt samlat på ett och samma ställe? (Det vill säga, om man är lika patetisk som jag och har typ “läsa bloggar” som ett av sina största intressen.))

När vi ändå gör reklam för saker vill jag tipsa de med en Iphone eller Ipod touch om att de nu kan få typ en bärbar synth för bara 49 kr. Det är en kompis till mig, David, som gjort programmet; jag har alltså inte helt plötsligt gått och blivit någon sorts buzz marketer för Apple. Gud förbjude.

Pingevinerna är på min sida

(Alltså, dethär skulle egentligen bli ett inlägg om gulliga pingeviner, men det råkade bli ett inlägg om Gud istället. Jag ber om ursäkt.)

Jag hade nämligen nyligen en diskussion om Gud tillsammans med en vän, sådär som man har ibland. Vännen ifråga är djupt kristen medan jag själv har en tro som utgår från kristendomen men som skiljer på lite för många och stora punkter för att kunna kallas kristendom. Ett av mina stora problem med kristendomen är att det är för mycket regler. Jag kan inte tro på en Gud som är Kärlek men som samtidigt sätter upp gränser för Kärleken. Dethär att Jesus offrades för att frälsa världen, för att besegra döden. Men samtidigt krävs det ändå att den enskilda människan TROR på detta fantastiska osannolika för att få frälsning och få komma till himmelriket.

Det skär sig lite för mig. Eftersom jag tror så starkt på att Gud älskar alla människor alltid, oavsett. Som en förälder älskar (borde älska) sitt barn, fastän barnet har sårat och svikit och förstört mycket mer än föräldern trodde var möjligt. I slutändan förlåts allt. Kärleken är för stor för att MammaPappa Gud ska kunna vara arg för alltid. (Den förlorade sonen and all that jazz, ni vet.) Så jag tror att JA, Gud blir glad när man lever på ett “sunt” sätt och är snäll mot andra och sig själv. Men NEJ, jag tror inte det är nödvändigt för frälsningen. (För mig blir det tydligt att vad man trott på i jordelivet inte spelar någon roll i slutänden när jag läser: “Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.” (Första Korinthierbrevet 13:13))

Alltså: Jag tror att Gud blir arg och ledsen när man skadar någon. Men några regler finns egentligen inte. (“Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. Ingen skall söka sitt eget bästa, utan var och en den andres.” (Första Korinthierbrevet 10:23,24))

Och för mig är “skadar någon” nyckelord. Så länge vi inte skadar någon med vårt sätt att leva/agera, gör vi inte Gud arg eller ledsen. Om vi däremot gör goda gärningar och sprider glädje bland människorna blir Gud glad. (Att inte skada någon är ju förstås omöjligt i praktiken, för hur man än gör kommer man ju alltid såra eller skada någon vare sig man vill det eller inte, men jag tänker mig att Gud gläds även åt ens försök, även om man inte lyckas.)

Och där kommer man ju oundvikligen in på homo-/bisexualitet. För enligt Bibeln är det fel. Men enligt mitt tidigare resonerande kan jag inte tro att det är fel, så länge det inte skadar någon. Och varför skulle Gud ha skapat människor med andra sexuella läggningar om hen inte ville att de människorna skulle leva ut sin läggning? Men här skiljer sig mina åsikter från min väns. Hon tolkar “men allt bygger inte upp” på ett helt annat sätt än jag; hon menar att homo-/bisexualitet är ett osunt sätt att leva på. Samt att det inte är något man föds som; ingenting man “är”, utan något man väljer; “blir”.

Jag klandrar inte min vän för att hon säger sådana saker; om man nu tror att Bibeln är Guds ord och Sanning så har man ju inte så mycket att välja på, liksom. Då får man ju gå efter vad Bibeln säger. (Och hon är verkligen inte den som behandlar någon sämre bara för att hon misstycker till den personens val av livsstil.) Men jag blir lite ledsen, för att hon inte kan se Guds kärlek även i de förhållanden som inte är heterosexuella. Och oroar mig lite för vilken relation hon kan tänkas få till eventuella framtida homo-/bisexuella barn. Lätt att det blir skuld- och skamkänslor när man utgår från att det är ett destruktivt livsval barnet gjort, och inte något i barnets natur som hen inte själv rår för…

Frågan är alltså: nature or nurture? Och här kommer det sjukt gulliga Wikipedia-citatet in i bilden:

“For example, male penguin couples have been documented to mate for life, build nests together, and to use a stone as a surrogate egg in nesting and brooding. In a well-publicized story from 2004, the Central Park Zoo in the United States replaced one male couple’s stone with a fertile egg, which the couple then raised as their own offspring.”

Är det inte ungefär det sötaste du hört i år? ^^ Och forskning/iakttagelser som dessa tyder ju på att homo-/bisexualitet faktiskt skulle vara något medfött, eftersom pingeviner och delfiner och flugor antagligen inte påverkas lika mycket av traumatiska barndomshändelser och sociala roller (eller vad man nu tror att det är som skulle kunna få folk att välja homo-/bisexualitet) som människor. Aha! Pingevinerna är på min sida i denhär debatten!

Om jag hade hittat någon bild på Bernard, den filosofiska pingevinen, hade jag bifogat den här. Istället får ni nöja er med en länk till en av mina favoritbloggare, Sara Lövestam, aka “Bruden”. Hon skriver fantastiskt välformulerat och roligt. Hon är visserligen ingen pingevin, men däremot homosexuell och övertygad om att hon alltid varit det. Och söt. Söt som en pingevin? Upp till dig att avgöra!

(Och jag lovar, snartsnartsnart ska jag skriva ett blogginlägg om min cykelolycka och lägga upp bilder så alla kan se hur blåtiran såg ut samt före/efter-operationsbilder på mitt kindben.)

Fem dagar senare: Men åh! NU hittade jag ju en bild på Bernard!
Bernard.jpg

Sista-minuten-julklapp?

Bästa julklappstipset: Var med och rädda Verles gammelskog. Och om du nu skulle ha köpt alla julklappar redan; gör det till en vana att gå in på sajten varje dag och klicka (sponsorer gör en donation för varje klick). Gör ettklickforskogen till din startsida! Köp en tall eller några vykort! Seriöst, det är en fantastisk stiftelse och de behöver verkligen all hjälp de kan få.

Det bästa just nu och politiskt rävspel

Garfield minus Garfield – Det blir knappast bättre än det här. Helt enkelt, genialiskt.

I fredags så blev den äntligen av, en helkväll med exakt 7 personer, god mat och ett parti av brädspelet Junta.junta.jpg Spelet handlar om att spelarna sitter som makthavande i en republik vars största inkomst kommer från årets bananskörd och stödpengar från andra nationer. Det är militären som styr landet så spelarna får roller som General of the 1st brigade, Minister of the Internal Security, Air Force Commander och så självklart, presidenten. Presidenten väljs av spelarna och är den som utser vilka poster de andra ska få inneha samt delar ut årets budget. Målet med spelet är att få så mycket pengar som möjligt, forsla dessa till sitt Schweiziska bankkonto medans man aktar sig från att bli lönnmördad. Emellanåt blir det inbördeskrig i landet när någon sida startar kupp och försöker störta den sittande regeringen.

Den största behållningen med spelet är alla svek, allt prat i korridorerna och alla pakter. Kvällen började med att jag, med stöd av arbetarrörelsen, radikalerna och socialisterna knep presidentsposten och styrde med stenhård men rättvis hand. Efter ett tag startades en kupp av oppositionen men den slogs effektivt ner. Efter att jag suttit vid posten ett tag ansåg jag dock att det var dags för någon annan att styra. Döm min förvåning när resultatet av att jag steg ner var att jag först blev degraderad till Airforce Commander, sedan lönnmördad och bestraffad resten av spelet. Men det hindrade inte mig från att knipa segern genom att effektivt skicka lönnmördare mot makthavarna, strax innan de gick till banken för att sedan själv ta pengarna och föra över till mitt bankkonto.

Under hela partiet så varnade Erik (som vanligt när vi spelade spel) för mina handlingar och rekommenderade alla att alltid förena sig emot mig. Detta har han gjort sedan första gången vi spelade Settlers för en herrans massa år sedan och det spelar ingen roll vilket spel det handlar om, jag ska aldrig få vinna ^^;;