Vem behöver bli uppiggad? (Svaret är Jag)

Hej Internet!

Just nu sitter jag på HUB (HälsoUniversitetets Bibliotek för er stackare som är oinvigda i alla de strålande förkortningar som figurerar i min värld) och ockuperar en dator som skulle kunna ha använts till något mycket vettigare av en annan student. Den skulle även kunna användas till något mycket vettigare av mig (det är ju inte som att jag inte har kommunikationstenta imorgon, ligger efter med basgruppsarbetet eller har VFU-uppgifter (Verksamhetsförlagd utbildning) kvar att skriva), men om ni lovar att inte skvallra lovar jag detsamma. Jao, den här terminen är grymt intensiv: VFU långt borta = mycket tid går åt till att pendla, bearbetningar av scenarion ska lämnas in skriftligt på nätet och arbetet med C-uppsatsen har börjat. Den intensiva terminen är en av anledningarna till att jag inte har skrivit särskilt många blogginlägg. Andra anledningar heter Socialt Liv, Katt, Dåligt samvete, Webserier och Lathet. Inte nödvändigtvis i den ordningen.

Ålandskryssningen var iallafall grymt mysig. Jag hade inte med mig några böcker och kunde därför inte ha dåligt samvete för att jag inte pluggade. Jag och Samuel gled runt på båten och spanade, spelade lite på spelmaskinerna, åt massor av god mat, drack vin, sov osannolikt många timmar, beundrade karaoke-deltagarna, köpte ofantliga mängder alkohol och hade allmänt trevligt. Så fantastiskt att få en sånhär resa helt gratis! Det var ju Samuels avtackningspresent när han slutade jobbet på Sveroks kansli (och det blev ju som en present till mig också av bara farten ^^). Vi fick en fin hytt med utsikt, samt maffig middagsbuffé där öl och vin ingår. Så himla lyxigt!

JA, det var en såndär romantisk-kvalitets-tid-känsla. Bara en sån sak som att man orkar prata ordentligt med varandra. Inte bara gnälla över hur trött och stressad man är och varför räcker inte tiden till allt man vill och måste göra och vad ska vi äta till middag alla skåp är fulla med mat men jag orkar inte laga något orkar du? När man orkar prata med varandra blir det långa och intressanta diskussioner om Svensson och klasskillnader. Uppenbarligen. Tanken var ju att vi skulle skaka rumpa på dansgolvet också förstås, men det blev sömn istället. Lite synd – visst – men väldigt väldigt skönt.

Så det var uppiggande! Ny frisyr och nya färger i håret är också uppiggande.

Jag försöker förstås härma Ellen, för Ellen har alltid det snyggaste håret av alla.

Return of the Hajk – 2 dagar senare

Vi har inte dött. Vi var bara väldigt väldigt trötta när vi kom fram till Mogetorp på söndagkvällen och därför uteblev inlägget. I alla fall, mycket har hänt och nu så är hajken över och vi är i Linköping. Vi börjar från början.

Natten till söndagen var kall så vi frös en del i vindskyddet när brasan väl hade slocknat. Men vi klarade oss från knott så vi var glada ändå. Tröttare och mer slitna med ont i höfter och axlar så fortsatte vi vår vandring, denna etapp på 17 km mot Mogetorp. Vädret var inte lika fint som dagen innan, lite småstänk fick vi stå ut med men överlag så var det fint väder. Skogen varierade från allt från gammal trollskog till något som lättast kan beskrivas som en skog ur alvernas rike i SoR. Kultur fick vi också i form av lämningar av gamla torp och kolmilor. Annars var dagen ganska lik den innan, bara mer av allt. Vi gick längre, fick se mer och var mycket tröttare när vi väl kom fram. I Mogetorp finns ett fint värdshus som lockade oss med övernattning. Dock fick vi en obehaglig överraskning när vi kom fram, värdshuset var stängt och ingenstans fanns det dricksvatten att få. Till slut fick Linnea traska iväg till närmaste boningshus för att flörta med ägaren så vi kunde fylla på våra vattenflaskor och överleva. Tältet slogs upp och vi stupade i säng och somnade direkt.

När vi vaknade morgonen därpå så insåg vi att vi inte hade ätit någon middag kvällen innan. Vrålhungriga och svettiga (tältet blev till en bastu på morgonen efter att ha varit iskallt på natten) så slevade vi ihop en frukost/middag bestående av köttbullar och potatismos med ananas. Sen kom regnet. Vi hann precis fly med alla våra saker in i tältet där vi bestämde oss, trötta och slitna, för att bryta upp hajken och åka hem. Sagt och gjort, så fort regnet avtagit så plockade vi ner allt och åkte med bussen tillbaka till Odensbacken.

I hemmets trygga värme hos Samuels föräldrar så bestämde vi oss raskt för att dra på cirkus. Sibiriska kameler, trapetskonstnärer, balansakter och annat bjöd Cirkus Wiktoria på och i och med detta rök Samuels cirkusoskuld. Linnea var lyrisk medans Samuel var något mindre imponerad.

Som sagt, nu är vi tillbaka i Linköping och förberedelserna inför midsommarfirande i Skåne och Japan-resan är i full gång. Vi är just nu på väg att fixa internationellt körkort till Samuel, vi får se hur detta går. Från och med i morgon kommer denna blogg att byta form då Ullis och Sjöberg åker till Japan redan i övermorgon, så se fram emot detta!

Return of the Hajk – Dag 1

Nu sitter vi i ett vindskydd i Blankhult i Kilsbergen. Framför oss har vi en tänd brasa, det är fint väder och vi har mottagning med 3G-modemet så vi kan skriva detta inlägg. Vi ska ta och berätta från allra första början.

Dagen började med att vi gick upp snortidigt, kl.06, åt frukost och satte oss på tåget och åkte till Odensbacken. Väl framme lånade vi lite extra utrustning av Samuels föräldrar, åt en god lunch och fick sedan skjuts till Ånnaboda i Kilsbergen där vi påbörjade vår vandring. Målet var Blankhult, 11 km bort och klockan var 15:30. Vi var glada och förväntansfulla och började raskt vandra mot vårt mål.

Längs med vägen fick vi se mycket fin natur, klättra upp på en utkiksplats där man kunde se Närkeslätten i all sin prakt, bada näck i en spegelblank men kall sjö och se roliga träskulpturer. Vandringen är en del av den 28 mil långa Bergslagsleden och detta är en av dess etapper. Ni hittar mer info om bergslagsleden här och info om just den etappen som vi gick här. Sammantaget så har vi haft en otroligt bra första dag på vår hajk som blir lite av en kär återförening med våra scoutgener. Vi kommer att vandra till och med tisdag och försöka uppdatera här dagligen. Dock kommer vi lägga upp bilderna senare då vårt internet är alldeles för slött för detta.

Slutligen kan vi berätta några visdomsord om uppförsbackar. Om det fanns fler uppförsbackar så skulle inte patriarkatet existera, eftersom uppförsbackar skapar starka & självständiga kvinnor. Uppförsbackar är karaktärsdanande och det roligaste som finns. Så det så.

Allting börjar närma sig…

1 vecka kvar till Sjöberg och Ullis sätter sig på flyget mot Japan. 3 dagar senare åker jag och Simon efter dem för att alla ses i Asakusa, Tokyo. Inom kort kommer den här bloggen att förändras, utseendemässigt och vad som skrivs i den för att passa in med vår resa. Satt igår på jobbet i 3 h och pysslade med små grafiska detaljer, om lite mindre än en vecka får ni se resultatet. Tro det eller ej, men designen kommer att ha lite med Japan att göra =P

Men innan dess händer det även grejer. Idag och imorgon är mina sista arbetsdagar innan min semester, känns otroligt bra men även väldigt stressande då det är mycket jag borde göra innan jag drar. På lördag så åker Linnea och jag till Örebro och till Kilsbergen, Bergslagsleden, för att vandra i några dagar. Var länge sedan vi gjorde något scoutigt och att göra något sådant tillsammans har vi inte gjort sedan 2003. Typ, och knappt ens då. Självklart följer kamera, Asus Eee och 3g-internet med så det kommer att dyka upp lite bilder och sådant från den resan ^_~ Efter vårt vandringsäventyr så blir det midsommarfirande i Skåne med Linneas släkt, varifrån jag sedan på lördagen tar tåget upp mot Arlanda.

Nu ska jag hoppa på cykeln och dra till kansliet. Kommer att bli en rolig dag, ska bl.a. förbi IKEA och handla kontorsmöbler. För övrigt, ni har väl inte missat att Sveroks förbundskansli söker två nya kanslister för att ersätta mig och Stina som slutar? Ni hittar all info ni behöver här.