Om mänskliga rättigheter och att ha ett yrke

Alltså. Jag tycker att Marcus Birro (och alla religiösa personer) är i sin fulla rätt att säga ifrån när någon målar upp en bild av deras tro/samfund/Gud som de inte känner igen sig i. Men jag håller med Martin om att tonen är arrogant och “härskande” – inte ok, enligt mig.

Och så fattar jag inte vad människan menar när han skriver:

Man får intrycket att alla religionsmotståndare i Sverige har fått knulla på hjärnan. Är det allt ni tänker på? Vem som gör vad med vem? Har inte kyrkan andra svar? Har ni inte själva andra frågor, om livet, konsten, döden, skulden, förlåtelsen, trösten, kärleken?

Inte för att göra en amen durå! liksom, men det var ju faktiskt katolska kyrkan som började. Det är DE människorna som pratar om att det är fel att ha sex med någon av motsatt kön. Tyder inte det på att det är DE som har knulla på hjärnan? Att det är DE som är besatta av vem som gör vad med vem?

Jag tycker SRHR är viktigt. Jag tog hänsyn till det när jag röstade i EU-valet och valde en kandidat som är engagerad i dessa frågor. Jag tycker att det också är viktigt att bevara brevhemligheten; “min” kandidat prioriterar integritetsfrågor högt. Och klimatet. Som ett kinderägg! Fast MP fick bara två mandat så nämnda kinderägg får antagligen inte åka till Bryssel. :-/ Vilka frågor var viktiga för er när ni röstade? Kommentera!

För övrigt har jag tagit examen nu. Japp. Färdig sjuksköterska. Helt overkligt känns det, jag trodde fan aldrig att jag skulle klara det på utsatt tid. Jag har ett yrke. Helt sjukt, ju. Typ en miljon vuxenpoäng.

När jag presenterar mig för patienterna känner jag mig som en stor bluff. Jag tror någonstans att de närsomhelst ska avslöja mig. “Fast du är inte sjuksköterska på riktigt, väl?” Och så kommer jag bli tvungen att erkänna att “Nä, jag är ju precis nyutexad och kan ju inte så mycket och har ingen erfarenhet nästan och var nära att misslyckas med spärrtentor några gånger och jag fick visserligen godkänt på NKSE men jag var väldigt lat under utbildningen och pluggade aldrig så mycket som jag borde göra och alltså jag har ju ingen legitimation än och inget examensbevis heller och inte ens alla poäng inskrivna i Ladok ännu så egentligen ska du inte vända dig till mig med några frågor för jag kommer ändå inte kunna svara”.

Men såhär snygg är jag i håret numera! (Emma och Agneta är inte så tokiga de heller.. ^_~ )

Inför examenssittningen. Älskar dessa tjejer.

(Ja och som sagt i ett tidigare inlägg så ska man såklart få tro och tycka att vissa beteenden är felaktiga och syndiga om man vill det. Men jag tycker inte man ska basera lagstiftning på dessa människors tro och tyckande.)

Efterlysning!

Alltså, jag har ju ett bra tag varit rätt så såld på JLA (finns här och här). Och nu har människan dessutom gjort en “litterär remix” av Per Ströms bok Mansförtryck och kvinnovälde. Fantastiskt!

(Per Ström är alltså en snubbe som är jättebra på att iaktta repressiva könsrollsmönster (~_^) hos män och (som jag uppfattar det) har massor av jättebra feministiska åsikter, bara det att han tror att feminister är emot allt han tycker och han har därför skrivit en hel bok om hur feminism är dåligt… kanske, typ? Jag är inte riktigt helt klar på vad han egentligen vill säga, men kanske jag kommer fatta det när jag läst boken.)

Remix? Jo. Grovt Initiativ/Gustav Almestad/JLA har gjort en version av Per Ströms bok med kommentarer klottrade i marginalerna. Här! Och det är så befriande att läsa den! Jag förutspår en kommande trend. Hur ofta läser man inte grejer som är konstiga/upprörande/tankeväckande som man skulle vilja kommentera, liksom? Fast problemet är ju att man helst skulle vilja remixa remixen själv. För det är ju ändå alltid något kvar som man skulle vilja kommentera. Exempel: Som sjuksköterskestudent vet man ju varför kvinnor screenas för bröstcancer men inte män för prostatacancer. Det är inte för att Socialstyrelsen vill vara elak mot männen, utan det finns faktiskt bra anledningar. Sånt skulle jag vilja kommentera.

Hursomhelst. Nu efterlyser jag fler människor som JLA, och om ni har några bra tips vill jag att ni hojtar till i kommentarerna:

1) Bra, svensk hiphop, gärna med feministiska texter och blipblopiga beats. Eller kanske bara feministiska texter, det behöver väl egentligen inte vara hiphop.

2) Bloggar/sidor som diskuterar mansfrågor på ett intressant sätt. Alltså, som GenusNytt typ, fast utan hela grejen med att “det här brukar inte feminister prata om, alltså försöker feminismen förtrycka männen”. Mansfrågor ur ett feministiskt perspektiv.

Ja tack!

Tillägg 17/3, eftersom det efterfrågades:

Jo, såhär är det; Ström skriver i sin bok:

Alla kvinnor över 40 års ålder ska screenas med mammografi enligt Socialstyrelsens riktlinjer. Män erbjuds däremot inte screening av prostatacancer, trots att det finns forskning som visar att det skulle minska dödligheten i sjukdomen.

Nu vet jag inte vilken forskning Ström syftar på, eftersom det inte framgår av texten (ibland önskar man att alla författare hade samma krav på sig som forskare att använda ordentliga referenssystem >_< ), men på 1177.se kan man läsa:

Att göra en särskild hälsokontroll med hjälp av PSA, en så kallad screening, av alla män för att se om de har en mycket tidig form av prostatacancer, rekommenderas inte i Sverige. Ett skäl till detta är att säkra kunskaper ännu saknas om hälsokontroller sänker risken för spridning och död av sjukdomen. Ett annat skäl är att hälsokontroller leder till att många män får diagnosen prostatacancer och därmed får behandling, trots att de aldrig skulle ha fått sjukdomen.

Med andra ord, även om nu forskarna skulle ha lyckats komma överrens (och vi vet ju alla att sånt brukar ta tiiiiid, eftersom olika studier får motsägande resultat och det krävs rätt mycket för att en Cochrane-review ska kunna dra några klara slutsatser) om att screening av prostatacancer faktiskt skulle minska dödligheten, så är det inte säkert att det är värt det.

Det är nämligen så att ca var tredje man över 75 har växt av cancer i sin prostatakörtel, men majoriteten av dessa män har inga symtom och många dör av någonting helt annat än cancern. Skulle man screena alla män skulle man alltså hitta väldigt många med cancer, men man skulle inte veta vilka av dessa som har behov av behandling och vilka som inte har det. Och man vill inte behandla alla med prostatacancer, eftersom biverkningarna kan påverka livskvalitén negativt (operation leder ofta till impotens och ibland urininkontinens, strålbehandling kan ge urinträngningar, diarré eller erektionssvårigheter, hormonbehandling ger benskörhet, hjälper bara ett tag och man vet inte säkert att det förlänger överlevnaden).

Med tanke på att de flesta män med prostatacancer är över 70 är det sällan det är motiverat att behandla om inga symtom finns – det kanske inte är värt att leva några extra år om man under de åren har kraftigt försämrad livskvalité. Det är alltså redan nu svårt att avgöra vilka som ska behandlas, och detta skulle bli ett mycket större problem om alla män screenades.

(MEN om du som man 50+ inte har några symtom men ändå vill veta, kan du be att få göra en sk PSA-mätning på vårdcentralen. Då mäts halten av prostataspecifikt antigen i blodet. Om det är högt kan det vara ett tecken på prostatacancer (men inte alltid) och då får du vidare undersökning.)

Däremot – ja, det behövs mycket mer forskning kring prostatacancer. Och ja, jag tycker det är skevt att Rosa Bandet får så mycket mer uppmärksamhet än Blå Bandet. Min gissning är att detta beror på att de som dör i prostatacancer oftast är 70+ och anses ha levt sina liv, medan bröstcancer (även om det också främst drabbar 70-plusare och är ovanligt innan man fyller 40) med jämna mellanrum drabbar medelålders kvinnor som fortfarande ofta kan vara mitt i karriären och ha små barn. Så det ses som en större tragedi när dessa kvinnor dör. Så om vi ska snacka diskriminering överhuvudtaget så handlar det nog snarare om åldersdiskriminering än om könsdiskriminering.

Referenser/lästips:

Ilic D, O’Connor D, Green S, Wilt T. Screening for prostate cancer (elektronisk). Cochrane Database of Systematic Reviews 2006, Issue 3. Tillgänglig: <http://www.mrw.interscience.wiley.com/cochrane/clsysrev/articles/CD004720/frame.html> (2009-03-17)

Johansson J-E (2008). Prostatacancer / Symtom och diagnos (elektronisk). Tillgänglig: <http://www.1177.se/artikel.asp?CategoryID=30403&Preview=> (2009-03-17)

Järhult J, Offenbartl K (2006). Kirurgiboken. 4 uppl. Stockholm: Liber

Ringborg U, Dalianis T & Henriksson R (red.) (2008). Onkologi. 2. uppl. Stockholm: Liber

(Ja, jag skrev just en referenslista (i enlighet med Harvard-systemet) till ett jävla blogginlägg. Ja, jag är helt förstörd av min utbildning.)

Vem behöver bli uppiggad? (Svaret är Jag)

Hej Internet!

Just nu sitter jag på HUB (HälsoUniversitetets Bibliotek för er stackare som är oinvigda i alla de strålande förkortningar som figurerar i min värld) och ockuperar en dator som skulle kunna ha använts till något mycket vettigare av en annan student. Den skulle även kunna användas till något mycket vettigare av mig (det är ju inte som att jag inte har kommunikationstenta imorgon, ligger efter med basgruppsarbetet eller har VFU-uppgifter (Verksamhetsförlagd utbildning) kvar att skriva), men om ni lovar att inte skvallra lovar jag detsamma. Jao, den här terminen är grymt intensiv: VFU långt borta = mycket tid går åt till att pendla, bearbetningar av scenarion ska lämnas in skriftligt på nätet och arbetet med C-uppsatsen har börjat. Den intensiva terminen är en av anledningarna till att jag inte har skrivit särskilt många blogginlägg. Andra anledningar heter Socialt Liv, Katt, Dåligt samvete, Webserier och Lathet. Inte nödvändigtvis i den ordningen.

Ålandskryssningen var iallafall grymt mysig. Jag hade inte med mig några böcker och kunde därför inte ha dåligt samvete för att jag inte pluggade. Jag och Samuel gled runt på båten och spanade, spelade lite på spelmaskinerna, åt massor av god mat, drack vin, sov osannolikt många timmar, beundrade karaoke-deltagarna, köpte ofantliga mängder alkohol och hade allmänt trevligt. Så fantastiskt att få en sånhär resa helt gratis! Det var ju Samuels avtackningspresent när han slutade jobbet på Sveroks kansli (och det blev ju som en present till mig också av bara farten ^^). Vi fick en fin hytt med utsikt, samt maffig middagsbuffé där öl och vin ingår. Så himla lyxigt!

JA, det var en såndär romantisk-kvalitets-tid-känsla. Bara en sån sak som att man orkar prata ordentligt med varandra. Inte bara gnälla över hur trött och stressad man är och varför räcker inte tiden till allt man vill och måste göra och vad ska vi äta till middag alla skåp är fulla med mat men jag orkar inte laga något orkar du? När man orkar prata med varandra blir det långa och intressanta diskussioner om Svensson och klasskillnader. Uppenbarligen. Tanken var ju att vi skulle skaka rumpa på dansgolvet också förstås, men det blev sömn istället. Lite synd – visst – men väldigt väldigt skönt.

Så det var uppiggande! Ny frisyr och nya färger i håret är också uppiggande.

Jag försöker förstås härma Ellen, för Ellen har alltid det snyggaste håret av alla.

Alltså, vi måste göra nåt åt de där jävla brudarna.

Hörni, jag behöver er hjälp.

Jag tycker inte om sexistiska skämt. Jag är trött trött trött trött trött ända in i märgen på skämt vars poäng bygger på könsstereotyper. Jag tycker inte sånt är ett dugg roligt längre. Men samtidigt vill jag ju inte vara den som alltid sabbar alla tillfällen att skratta och skämta. Och den som drar skämtet och de som lyssnar och skrattar kan ju faktiskt också ha liknande tankegångar som jag, och skratta åt själva stereotypen snarare än könet i sig. Jag vill inte att folk ska tycka att jag är aggressiv och manisk (folk börjar ju redan tröttna på att jag tänker genus hela tiden), men jag vill ändå markera att jag inte tycker det är roligt och att jag är trött på den typen av skämt.

Så när killar drar något fånigt, grabbigt, sexistiskt skämt brukar jag säga med min bästa macho-röst “Hö hö hö. Hö. Bröst.” för att påminna dem om att “Nu var ni sådär fånigt grabbigt sexistiska igen.” Liksom. Men vad är den kvinnliga motsvarigheten? Vad säger man när tjejer drar fåniga, brudiga, sexistiska skämt?

Jag vill inte, som idag, bara komma med en “nja, det var väl lite roligt kanske”-fnysning när sjuksköterskan på min praktikplats säger att det flexibla cystoskopet är så klumpigt, det var säkert en man som hittade på det, haha. Jag vill markera att jag tycker det var fånigt, brudigt och sexistiskt sagt, utan att verka aggressiv. Går det?

Typ att jag säger “Hihihi. Hi. Ja, karlar!” med min bästa fjoll-röst. Va? Vad tror ni?
(Nästa inlägg ska inte handla om mina genusfunderingar, jag lovar.)