Efter lite tankeverksamhet

Har sedan senaste tenta-p varit i en studiesvacka. Mycket har känts hopplöst med plugget och frågorna har varit många.

Är det verkligen det här jag vill göra? Ska jag inte jobba nu istället? Är det här rätt utbildning? Kommer jag ens tycka att det är roligt efter japanåret? Borde jag dra ner på mitt ideella engagemang för att bättre hinna med? Borde jag få mycket bättre betyg om det ens ska vara värt att ta sig igenom detta?

Men nu äntligen börjar det kännas som att det lättar upp. Jag tror banne mig att detta är helt rätt utbildning för mig. Det är tufft men hej, att läsa till civilingenjör och dessutom Industriell Ekonomi med en stor släng japanska på det är verkligen inte en lätt utbildning. Och då jag har en benägenhet att ta på mig mycket ideella engagemang så räcker tiden nästan aldrig till. Kurser släpar efter, vissa blir halvdant pluggade och inte hinner jag spela några som helst tv-spel ^_^ För mitt eget välbefinnande ska jag nu lista allt jag engagerar mig i just nu som tar tid:

  • Studierna på Industriell Ekonomi – Internationell
  • Att vara kassör och huvudansvarig för NärCon
  • Arrangera mitt & Linneas bröllop (Kekkon)
  • Mitt egna företag Monkey Games
  • Vice ordförande för Linslusen
  • Internrevisor I-sektionen
  • Fotograf åt I-sektionen
  • Ledamot Östasiatiska föreningen & ansvarig för nästa sittning
  • Revisor för FR Ryd
  • Timanställd för Sverok
  • Styrelseposter i diverse mer eller mindre inaktiva föreningar
  • Sen på det har vi såklart det som man alltid ska hinna med som människa. Att vara social, träffa många människor, styra upp fester, träna, ta hand om sig, umgås med sin partner, utveckla sina fritidsintressen etc etc etc. Summa sumarum, som jag lever (fast jag hela tiden säger att jag ska ta på mig mindre saker) så går det inte att få 5.0 i snittbetyg. Men nu har jag bestämt mig för att det är lugnt, det spelar ingen roll.

    Vad var det då som fick mig på rätt spår igen? Den här veckan är det i40 och mängder av gamla I:are kommer tillbaka, föreläser och deltar i festligheter. Själv dokumenterar jag hela kalaset genom att vara fotograf. Och det är när jag har pratat med alla dessa framgångsrika människor som jag äntligen fått ett hyfsat bra svar på frågan om hur stor roll betygen egentligen spelar. Inte så stor roll egentligen verkar det som utan det är en överdimensionerad betygshets. Bara det att man blir färdig civilingenjör är stort och har man engagerat sig så är det nog inte så svårt att få jobb. Vi I:are är väldigt eftertraktade på marknaden, det känns riktigt bra.

    Jag har alltså kommit överens med mig själv om att jag vill fortsätta engagera mig. För att driva projekt, lära känna nya människor och få bekräftelse på det hela är det bästa jag vet. På grund av mitt stora sociala behov så är detta det jag lever för och utvecklas allra mest genom, utan det blir jag nere, ineffektiv och en väldigt sorgsen figur. Sen får jag se till att ta mig igenom utbildningen så att jag klarar den, det får ta den tid det tar. Jag vill verkligen engagera mig i sektionen och andra häftiga studentföreningar. Sen kanske jag ska arbeta för kåren och utexamineras strax innan jag fyller 30 år men i slutändan så tror jag att allting löser sig. Jag kommer nog att kunna hitta de där jobben jag söker efter och trots allt få ett ganska bra liv ändå.

    Det är viktigt att komma ihåg det, när ångesten börjar bli oerhörd och tentastressen sliter ut en.
    Plugg

    I’m back!

    I lördags skrev jag då äntligen tentan i flervariabelanalys, den enda som höll mig ifrån Japan. Den 1 oktober ska ansökan in, ska bli spännande att se vad det blir för universitet i slutändan. Men en sak är klar, Tokyo vill jag till! Drömmen vore Toudai men det är nog dessvärre kört för mig, då skulle jag ha behövt lägga mindre tid på NärCon och andra projekt och mer på att plussa tentor förra terminen.

    Nu fixar jag med fotona från årets Nolle-P, har över 10 000 foton som ska sorteras, redigeras och laddas upp. Allting kommer ni kunna hitta på min flickr-sida. Mycket nöje med dem ^^

    I övrigt, på torsdag drar jag och Linnea på roadtrip. Planen är att besöka Göteborg, Örebro, Norrköping, Stockholm och Uppsala. Vill du att vi ska hälsa på dig? Hör då av dig :)

    Varför så låg aktivitet?

    Svaret är Tenta-P. Plugg, plugg och så mera plugg. Inte så mycket intressant som händer då. Förutom några saker. Vi hade visions/arbetshelg med NärCon-ledningsgruppen (LG) förra helgen vilket ledde till att massor bra saker blev gjorda, vi blev taggade och hade en fantastiskt kul och givande fotosession. Mer om den kommer nästa vecka.

    Annars, min laptops (Asus Eee 901) tangentbord har gått sönder. Tydligen är de ganska känsliga, spillde någon droppe vatten på det så var det kört. Men ett nytt kostar $15 på ebay och är lätt att byta ut så det är inte så jobbigt. Värre är med min cykel, den har gett upp så jag lämnade in den på reparation förra veckan. Får besked imorgon om den går att rädda överhuvudtaget, så fall kommer det kosta mig 2000-3000 kr för att den ska bli som ny. Lite jobbigt…

    Så vi hörs nästa vecka. Imorgon fysiktenta, på tisdag envariabelanalys 2. Plugg plugg och plugg.

    För att citera mig själv på Twitter:

    “Japan-Jens har precis insett att han inte kan söka till CM-general nästa år då han är i Japan under Nolle-P 2010 :-( .”

    Så jag kanske ska fortsätta vara småbitter? Nah, får komma på andra tuffa saker som jag verkligen vill göra istället. Men förargligt, helt klart.

    En motkandidat reflekterar

    Som de flesta av er vet så motkandiderade jag för lite drygt 2 veckor sedan till posten fadderigeneral inom min studentsektion. Jag drev en kampanj och gick in med allt då posten dels är hett eftertraktad och dels då en motkandidat aldrig tidigare har blivit vald framför valberedningens förslag. Att bli fadderigeneral var något jag såg fram emot, blev inspirerad av och kände ett stort engagemang för. Visionerade om Nolle-P och hur det skulle vara, vad jag skulle kunna vara med och driva samt påverka. Jag började brinna oerhört mycket innan jag ens blivit vald, bara blotta tanken gjorde mig taggad. Det skulle bli en ny tung men otroligt häftig utmaning som jag tror att jag skulle kunnat fixa samt utvecklas mycket av på vägen. Dessvärre blev jag inte vald, jag gjorde en stark insats men valberedningens förslag vann. Direkt efter mötet så kändes det inte så farligt utan jag tog det ganska bra, det var senare som det blev värre. Jag var småbitter, grubblade över hur jag kunnat drivit kampanjen annorlunda och funderade över vad jag skulle gjort nu om dagarna om jag blivit vald. Även om jag tycker att han som blev vald är väl värd det och kommer utan tvekan göra ett bra jobb så kändes det jobbigt.

    Men nu är det slut med att deppa. Jag har nu insett vad jag vill och vad som ska ske. Det var rätt att jag inte blev vald i år. Vintermötet kunde inte relatera till mina erfarenheter och min kampanj uppfattades smått oseriös. Dessutom var det bra för mig, egentligen. Strax innan Nolle-P i år så äger NärCon 2009 rum som jag är huvudansvarig för. Jag har sedan länge förvarnat staben om mitt eventuella engagemang i CM samt planerat att lägga Monkey Games vilande men det hade ändå blivit oerhört mycket i år. Men, jag har inte gett upp. Jag vill fortfarande bli fadderigeneral, oerhört mycket. Så vintermötet 2010, pass på! Då ska jag lägga övrigt ideellt engagemang åt sidan för det verksamhetsåret så att jag kan brinna fritt. Jag ska bli vald och framför allt redan från början vara valberedningens förslag och förbereda mig ordentligt. Och fram tills dess ska jag brinna för mina övriga projekt, arrangera Sveriges bästa konvent och stötta årets CM under resans gång.