Sista tentan över, nu lov!

Skrev precis idag den sista av mina 4 tentor denna tenta-period och just nu är jag så fantastiskt glad! Detta var den tenta jag var mest orolig över av alla, den handlade om VHDL och programmering samt simulering av digitala kretsar, men för en gångs skull var turen med mig här i Japanland och tentan var inte jättesvår. Detta gjorde mig oerhört lättad när jag redan hamnar efter alla de japanska studenterna på grund av språket med alla dess kanji-tecken. Så, trots att mitt hopp varit som bortblåst den senaste veckan så finns det en chans att jag klarade tentan trots allt ^__^ Ska inte hoppas på för mycket men min studiesituation känns genast lite bättre.

Nu väntar 2 månader av lov, vilket först innebär lite festande i Tokyo innan det bär av norrut i Japan till Sendai en stund & lite annat turistande. Linnea anländer sen den 2 mars och tillsammans drar vi sedan 3 veckor till Filippinerna för att dyka, sola och bada. En andra smekmånad för oss, längtar så oerhört mycket. Utöver det kommer jag denna semester antagligen att tillbringa mycket med att jobba med NärCon + att plugga min distansutbildning i PHP/MySQL. Jag ska försöka att få den tillgodoräknad inom programmet men oavsett om det går eller ej så är det en fantastiskt intressant & nyttig kurs.

Sist, ett foto på dagens japan som jag såg på vägen hem från skolan vilket höjde dagen ytterligare ett snäpp ^__^ Jag har då aldrig sett en så pimpad cykel förut.

Programmeringstentor på japanska

Idag skrev jag min 2 & 3:e av 4 tentor detta japanska tenta-p, denna gång i programmeringsspråket C. Att skriva sådana tentor här skiljer sig en del mot i Sverige, i alla fall jämfört med vad jag är van vid. När vi skrev tenta i ADA vid LiU så handlade den om att du fick en uppgift du skulle lösa, koda, kompilera på din linuxburk och sedan skicka in till examinatorerna som satt i ett rum bredvid och granskade alla studenters källkod. Andra studenter som jag pratat med i Sverige (t.ex. vid Chalmers) tenterar på i stort sätt samma vis men kodar istället papper och lämnar in, varför de inte har chansen att testkompilera sitt program innan de lämnar in.

I Japan däremot har jag på samtliga tentor i C samt i Prolog blivit serverad ett papper med kod för att sedan berätta vad programmet gör. Låter lite lättare kan det tyckas? Jag tycker de i regel är likvärdiga men gillar mer att lösa problemet själv än att analysera någon annans kod. Problemet blir bara när programmet de slänger på en nästlar in sig i långa långa rekursioner. Det blir att sitta och skriva A4 efter A4 där man trädsöker det hela tills man kommer fram till exakt vad slutresultatet blir, om man inte rekursionen följer ett klart mönster vilket man kan visualisera i förhand. Nu är jag dock en hejare på detta i och med all prolog-programmering som endast handlar om rekursion så det borde inte vara svårigheter. Om inte tentorna var på japanska så 50% av tiden går till översättning och skrivtiden bara är 90 min ^_~

Exempelvis var detta 1/8 uppgifter som var med på dagens tenta där man skulle rita ut i ett 32×32 stort rutnät hur slutresultatet blev:

#include

char s[32][32];

void sg(int x, int y, int size) {
if(size==1)
s[x] [y] = '*';
else {
sg(x,y,size/2);
sg(x,y+size/2,size/2);
sg(x+size/2,y+size/2,size/2);
}
}

int main(void) {
int i, j;

for(i=0;i<32;i++)
for(j=0;j<32;j++)
s[i][j] = ' ';

sg(0,0,32);
}

Annars gick tentan bra, hann med alla uppgifter (utom ovanstående) och har gjort så mycket inlämningsuppgifter med bra resultat i dessa kurser i C så om jag inte skulle klara av dem, då tar jag nästa flyg hem och ger upp =P

Top 3 sätt att plugga under japanskt tenta-p

Eftersom det knappt finns några bra pluggplatser här på Chiba Universitet, framför allt inte på helgerna, får man hitta på andra platser och sätt att förbereda sig på inför tentorna.

  1. Mr. Donut där det är fri påfyllning på kaffe.
  2. gymmet, med programmeringsboken i handen samtidigt som man trampar på träningscykeln.
  3. Efter en Gin & Tonic (japp, jag börjar tydligen bli gammal) samtidigt som David Fallgren berättar att han har fått Facebook-meddelande från Dilba.

Skriva datortenta i Japan

Om man följer mina tips i förra inlägget så kanske man känner sig förbered och engagerad när det väl är dags att skriva tenta. Det var vad jag gjorde idag när jag begav mig iväg till campus. Föga anade jag vad som väntade…

För första gången någonsin var alla, inklusive läraren, på plats ett bra tag innan lektionen/tentan började. Jag fick mitt papper och sedan var det bara att sätta fart. Eftersom jag hade pratat med kursexaminatorn i förväg om mina japanskakunskaper fick jag använda mig av min “Denshi Jisho” (elektrisk ordbok) under tentan för att slå upp alla termer jag inte kunde. Men, detta hjälpte föga, efter 40 minuters försök till att förstå den 90 minuter långa tentans japanska gav jag upp och åkte helt sonika hem. Hade översatt 2 av ca. 12 st stycken utan att ha blivit så mycket klokare för det. Tydligen så är det ganska hög nivå på japanskan för en tenta om operativsystemsteori på universitetsnivå trots allt, vem hade kunnat ana det.

Här kan ni se tentan jag skrev, se hur mycket ni förstår, själv ska jag ut med brorsan och dricka öl för att dränka sorgerna :)

Plugga data i Japan

Då att läsa teoretiska universitetskurser på japanska inte är något som egentligen bör/kan göras med de språkkunskaper man har efter ett japanskt basår så följer här min steg för steg-guide till lyckade studier.

  • Anmäl dig till en kurs.
  • Sitt på föreläsningarna, försök hitta nyckelord, skriv ner dem.
  • Sammanställ dessa nyckelord med eventuella du kan hitta i powerpointpresentationer.
  • Läs Wikipedia-artiklar.
  • Fråga föreläsaren om du kan få svara på engelska på tentan.
  • Gå på tentan och hoppas på det bästa.

Själv ska jag nu iväg till min tenta i operativsystemsteori (ni kan se hur mina powerpoints i kursen ser ut här.). Känns lite sådär att inte ha någon aning om vad som kan komma, wish me luck. ^_^

Blod & tequila i Japan!

På Chiba Universitets campus kommer Röda Korset varje vecka med tält & buss för att locka blodgivare likt blodbussen vi har i Sverige. Så idag försökte jag mig på konststycket att bli blodgivare, något som med tanke på procedurerna kring att bli gymmedlem borde vara outhärdligt.

Men ganska oväntat möttes jag av samarbetsvilliga & trevliga japaner som mer än gärna hjälpte mig. Genom att ställa lite frågor till dem och med stor hjälp av mitt lexikon lyckades jag fylla i deras formular på endast en timme(!). Fick mitt blodgivarkort, information och allehanda små presenter med mig innan det var dags att prata med läkaren. Tillsammans gick vi igenom mina svar för att dubbelkolla allting innan det var dags att ge blod. Men plötsligt fick han djupa veck i pannan och började gräva bland alla sina dokument medan jag snällt satt och väntade. Det visade sig att Sverige (tillsammans med bl.a. England) är ett av de länderna som Japan inte accepterar på grund av risken för Creutzfeldt Jakobs sjukdom. Lite besviken fick jag gå därifrån, dock med mina fina presenter, däribland en korthållare med blodgivare-Hello-Kitty-motiv, awesome! :D

Plåster, tidning, patientkort (vilket jag ej kan använda, wohoo!) och korthållare.


En till bild på den fantastiska korthållaren, lär inte vara alltför många utlänningar som fått tag i en sådan här.

Sedan hände någonting fantastiskt gulligt, efter att jag hade gått iväg i 1-2 minuter kommer en ur Röda Korsets personal springandes till mig, räcker över två stycken josförpackningar, säger “Förlåt förlåt, den finns inga ursäkter!” och bugar djupare än någon japan någonsin gjort gentemot mig. Gissa om jag i slutändan är nöjd över mitt besök ^^

Jos jos jag maste ha jos!

För övrigt har Lendai anlänt till Japan vilket såklart firades rejält igår i Shinjuku, så pass att tågen slutade gå och jag fick ninja mig in på hans hotellrum och tillbringa natten där. Jag har blivit lovad att det ska fortsätta i samma stil de närmsta 12 dagarna, varpå samma dag som Lendai åker kommer ena brorsan. Kommer att bli en galen månad…

Ej i liggande åtta men BAM(!) var vi borta.

Ett kortvarigt förhållande – Simklubben

Igår avslutades ett förhållande som pågått intensivt sedan torsdags förra veckan. Jag valde då att hoppa av Chiba Universitets simklubb efter många om och men. Såhär kan det gå till när en utlänning försöker gå med i en japansk universitetsklubb:

Det hela började med att jag ville börja träna samt att jag ville träffa japanska vänner. Tricket är att gå med i universitetsklubbar så för att lyckas med detta så jag började jaga efter simklubben som alla påstod inte fanns. Men det finns en pool på campus så det måste ju finnas en klubb trots allt resonerade jag och det visade sig att jag hade rätt. Fick träffa klubben en torsdagskväll då jag först trodde de sysslade med någon form av religös mässa. Alla repeterade samma fraser entonigt i en samlad kör, men det de gjorde var att styrketräna, inga konstigheter helt enkelt. Jag började dock nu ana att de kanske var lite mer seriösa än vad jag hoppades men blev ändock inbjuden till morgondagens simträning.

Så glad i hågen men ändock lite rädd begav jag mig iväg till första träningen i fredags morgon, kl.07:30 en 30 min cykeltur hemifrån. Väl på plats visade det sig verkligen att den här klubben inte passade in i min bild över universitetsklubbar. I vanliga fall brukar de till skillnad från gymnasieklubbarna vara ganska avslappnade, folk som aldrig utövat sporten tidigare startar i dem och det är frivilligt hur ofta man deltar. Jag kommer in i simhallen där alla visar sig vara vältränade simmare som kör 2h intervallträning på 5 km i olika stilar. Vi bugar till poolen innan & efter träningen & tackar den vilket känns lite märkligt. En av tjejerna blir för träningen min personliga tränare och visar mig hur man crawlar ordentligt och även om allt är lite konstigt & jag är klart sämre än alla andra har jag kort och gott riktigt roligt! Alla är riktigt snälla och jag känner att här kommer jag trivas.

Lördagens morgon bjuder också på träning, ny dag med ny tränare. Lördagars simträning är den i veckan som är obligatorisk så nu är hela klubben med och tränar. Samma visa likt förra, nu känns det helt plötsligt naturligt att buga inför poolen men istället känns det märkligt att vara den enda i klubben som inte har speedos :) Så direkt efter träningen drar jag och en ifrån klubben iväg till närmaste sportaffär för att köpa mig ett par (sådana som går till knäna, inte sådana här vackra.) för att sedan dra till styrketräning med alla. Nu började dock det gå utför…

Det visade sig att klubben simtränar 6 ggr i veckan, sedan utöver detta styrketräning 2 ggr i veckan. Av dessa är tre tillfällen obligatoriska så det kändes ändå som något jag utan problem skulle kunna vara med på. Men, så ställer jag frågan till klubbens manager som jag inte skulle ha gjort; “varför finns det tillfällen som är obligatoriska?”. Fick höra om klubbens bästa, lagandan och för att vinna tävlingar. Det visar sig att man som medlem måste delta i simtävlingar och att när det är skollov så har klubben obligatorisk träning varje dag. Detta funkade så klart inte alls för mig som t.ex. på vårlovet ska till Filippinerna med Linnea så nu fick jag ångest. Ska jag hänga på simklubben, träna med dem och sedan när det börjar närma sig tillfällen som är olägliga för mig hoppa av? Eller ska jag hoppa av redan nu?

Lösningen blev att dra på gårdagens obligatoriska styrketräning, delta i den och ta ett snack med managern om det hela. Kändes att jag fick så mycket hjälp av dem hela tiden, att jag skulle komma att stå i sådan oerhörd skuld till dem att det verkligen inte skulle vara rättvist att hoppa av. (Jag kanske håller på att bygga upp ett genuint japanskt tankesätt?) Kändes riktigt illa att berätta att jag ville hoppa av men ändå som något som behövde göras, ungefär som om man gör slut med någon.

Under dessa få men intensiva dagar kändes det verkligen som om de alla skulle kunnat bli riktigt bra vänner med mig så att skiljas var lite jobbigt men i efterhand känns det ändå rätt. Jag är dock tydligen välkommen att träna med dem då och då om jag vill och så länge ska jag träna själv varje vecka. Har hittat en simhall i närheten av där jag bor som verkar trevlig om än dock dyr. Jag måste ju få användning för min nya badmössa & mina speedos ;)

Så summa sumarum, på japanska universitet finns det två typer av klubbar. Det finns circles/サークル “saakuru” som är väldigt avslappnade där du kan delta varje vecka eller en gång i månaden om du känner för det. Sen finns det 部活 “bukatsu” som är mer som skolans officiella lag och de är riktigt seriösa i sitt utövande. Så från och med nu ska jag jaga efter fler klubbar som ligger på rätt nivå för mig för än ger jag inte upp, ska vara här ganska lång tid så måste ha lite japaner att hänga med och inte bara svenskar. ^_^