Äntligen hemma!

Kom imorse tillbaka till den överdrivna artighetens land och det känns precis som förr. Istället för känslan som infinner sig vid besök i ett exotiskt land så känns det istället tryggt och skönt att vara här. Flygresan och allting gick bra även om SAS inte är så bra som man skulle kunna tro som svensk (återkommer med min recension av 8 st flygbolag ^_~) men det rör sig mest om smågrejer.

Dagen har spenderats med att checka in här i Khaosan Asakusa Annex där vi även började vår resa 2007, käka rullbandssushi, promenera, planera resten av resan och avsluta kvällen med umeshu, okonomiyaki och så en stor Asahi så klart. Imorgon väntar Kappabashi Kitchen Town med all sin plastmat, spela in lite NärCon-PR-filmklipp och sedan en runda i Shibuya där vi träffar Ylva, vid hachikô så klart.

Vi återkommer! :D

Bosatt i mellanmjölkens land

Som de flesta av er säkert förstått är jag numera hemma i Sverige. Upplever lite bakåtvända kulturkrockar, får hela tiden frågan “Hur känns det?” vilken jag upplever problem att svara på, det är mest förvirrat. Jag har den senaste veckan fullkomligt störtdykt in i studentlivet allt vad det gäller kurser, grillkvällar och styrelseengagemang och så lite NärCon-engagemang ovanpå detta. Men jag tycker att jag har lyckats ganska bra, läser just nu 3 kurser, ska försöka plocka tre tentor det kommande omtenta-p och är på möten med diverse människor varje dag för att avgöra vad jag ska pyssla med till hösten. På lördag blir det att inventera NärCons förråd tätt följt av en förhoppningsvis fantastisk grillfest. Full rulle med andra ord, väldig skillnad mot Japan men jag stormtrivs än så länge och är nöjd över att vara i ett land där alla mina vänner befinner sig och där allting känns lugnt och säkert. Mycket är märkligt och jag saknar Japan, mitt Akihabara, Shinjuku och Shibuya så klart, hela livet med alla dess planer har vänts upp och ner. Vad händer nu med min utbildning? Måste jag åka tillbaka till Japan och i så fall när? Vad ska jag egentligen läsa till hösten? När får jag träffa Ryoko, Sae och alla andra mina japanska vänner? Frågorna är många, svaren ytterst obefintliga men på ett eller annat sätt ska det väl lösa sig.

Men vi rullar på och förhoppningsvis ses vi inom kort, ett av mina mål är att träffa alla mina vänner runt om i Sverige allt oftare, eventuellt blir det ett bilköp för att lyckas med detta. Hoppas bara jag lyckas hålla mig på höger sida om vägen i så fall…

Halvårssummering

Jag är nu tillbaka i mitt Inage, mitt Chiba, mitt Tokyo och framför allt mitt Japan. I onsdags kom även Linnea hit och vi har haft några riktigt roliga dagar i Japan och imorgon bär det av till Filippinerna i 3 veckor. Det kommer att bli fantastiskt, med massor av dykning och backpackande, världens näst minsta sjöhäst (2,5 cm liten) & världens minsta hovdjur samt att det är så skönt att få vara bara jag & Linnea emellanåt :)

Jag har funderat väldigt mycket kring mitt utlandsår, min relation till Japan, hur jag många gånger så otroligt gärna velat avbryta allting och bara åka hem till vänner, fru, katter och Hemköp. Det ska jag såklart inte göra men jag tror jag vet varför det nu på sistonde känts som om mitt utlandsår varit helt värdelöst: januari & februari innebar nämligen en rejäl krachlandning. Mina kurser gick inget vidare, jag har bråkat med LiU då de tidigare lovat att tillgodoräkna kurser men nu drog tillbaka detta och slutligen så gick en av mina allra bästa vänner bort. Detta mörklade hela utlandsåret och jag gick in i en rejäl svacka som jag nog kan påstå var den värsta månaden i mitt liv.

Men när jag tänker efter har mitt utlandsår varit ett riktigt häftigt år. Jag har varit med om fantastiskt mycket roligt, lärt mig massor av saker (framför allt japanska) och lagt några häftiga erfarenheter till mitt liv. Bara för att nämna några:

Nu gäller det för mig att toppa detta med ännu ett galet halvår men först, mot Filippinerna!

En hyllning till Akihabara del 1/x, (x>1 && x

Nu ska jag börja med en serie där jag berättar för er alla om det absolut bästa med Tokyo. Från mitt första besök till Japan 2007 har jag fullkomligt älskat detta distrikt vilket sedan länge har varit ett Mecka för alla intresserade av teknik. Med jämna mellanrum tar jag Sobu Line från Inage, byter i Kinshichou och spenderar åtskilliga timmar här.


Akihabara började som en plats där intresserade av radioteknik möttes, köpte transistorer, kablar och andra delar. Detta märks fortfarande då dessa småaffärer finns kvar på bakgatorna, små affärer tätt ihoppackade där kablar säljs i metervara och lådor står uppradade fulla transistor, lysdioder och annat som gör livet värt att leva. Men numera är detta något som de flesta turister inte märker av när de beger sig hit utan istället hamnar man ganska direkt på huvudgatan, en stor bilväg med höghus på vardera sida och åtskilliga gränder bakom.

När ni går ut och börjar traska längs med huvudgatan kommer ni säkerligen uppleva en “Wow, jag är i Japan!”-känsla (likt den man känner på övergångstället i Shibuya). Du kan inte gå 30 m längs denna gata utan att stöta på åtminstonde 2 personer från ett maidcafé som glatt ger dig en servett, tilltalar dig mästare och frågar om du måntro inte kan titta förbi deras ödmjuka café. Här trängs 6-10 våningar höga teknikaffärer med snabbmatsrestauranger, arkadhallar och mangaåterförsäljare. Allt detta lockar turister från stora delar av Asien vilket gör att det är långt ifrån ovanligt att se grupper med indier shoppa teknik och flertalet affärer har dessutom indisktalande personal. Självklart finns även personal som talar engelska men själv brukar jag roa mig med att oavsett vilket språk de tilltalar mig med svara på japanska.


Om du är som jag och gillar att besöka elgiganten, clas ohlson m.fl. samt älskar Dustin Home, Ebay och Komplett.se så finner du allt detta och en himla massa mer i Akihabara. Det är lite som att vara på Internet, fast du kan traska runt och titta på alla grejer innan du handlar. Just butiker som säljer dessa saker, allt från hemelektronik så som riskokare, massagestolar och elektroniska toasitsar till datorer, kameror och mobiltelefoner hittar du överallt. Flertalet säljer momsfritt till dig som är turist (du sparar hela 5%, herregud!) men det absolut häftigaste stället är utan tvekan Yodobashi Akiba. Detta är en del av kedjan Yodobashi Camera vars största konkurrent är Bic Camera, två kedjor som säljer nästan exakt samma saker. Men just denna butik är med största sannolikhet den största i Japan av sitt slag, med 8 våningar teknik, hushåll och hobbyprodukter där varje våning i storlek motsvarar 3-4 normalstora elgiganten (fantastiskt bra uppskattat av mig) blir man lätt fast här ett tag. Stor favorit är kameraavdelningen där du hittar fler sorters linsskydd, objektiv och andra tillbehör än vad 1€ är värd enligt SD.

Om inte teknikaffärerna med sina datorer, riskokare, komradioapparater, robotar och PA-system tilltalar dig så kanske du gillar kortspel? Magic the Gathering, det största samlarkortspelet i Sverige är ganska litet här, men du kan ändå hitta affärer vars väggar är klädda med singelkort du kan köpa, på japanska eller engelska. Men det som verkligen är stort här är Yuh-Gih-Oh, en animeserie som slagit rejält som samlarkortspel. På mitt lokala köpcentrum i Inage brukar jag se japaner sittandes och lira detta spel i food courten, utanför gymmet och på andra platser. Det är inte lika vanligt som att se Nintendo DS/Playstation Portable-spelande japaner men det är i alla fall märkbart, om man har ögonen öppna får sådant.

Fortsättning följer (nästa gång blir det Don Quijote, anime, manga, tv-spel och mycket annat)…

Sista tentan över, nu lov!

Skrev precis idag den sista av mina 4 tentor denna tenta-period och just nu är jag så fantastiskt glad! Detta var den tenta jag var mest orolig över av alla, den handlade om VHDL och programmering samt simulering av digitala kretsar, men för en gångs skull var turen med mig här i Japanland och tentan var inte jättesvår. Detta gjorde mig oerhört lättad när jag redan hamnar efter alla de japanska studenterna på grund av språket med alla dess kanji-tecken. Så, trots att mitt hopp varit som bortblåst den senaste veckan så finns det en chans att jag klarade tentan trots allt ^__^ Ska inte hoppas på för mycket men min studiesituation känns genast lite bättre.

Nu väntar 2 månader av lov, vilket först innebär lite festande i Tokyo innan det bär av norrut i Japan till Sendai en stund & lite annat turistande. Linnea anländer sen den 2 mars och tillsammans drar vi sedan 3 veckor till Filippinerna för att dyka, sola och bada. En andra smekmånad för oss, längtar så oerhört mycket. Utöver det kommer jag denna semester antagligen att tillbringa mycket med att jobba med NärCon + att plugga min distansutbildning i PHP/MySQL. Jag ska försöka att få den tillgodoräknad inom programmet men oavsett om det går eller ej så är det en fantastiskt intressant & nyttig kurs.

Sist, ett foto på dagens japan som jag såg på vägen hem från skolan vilket höjde dagen ytterligare ett snäpp ^__^ Jag har då aldrig sett en så pimpad cykel förut.

Brorsan på besök

Nu har min bror Daniel landat i Japan och kommer att vara här i två veckor vilket så klart är trevligt =) Synd bara att det infaller med tenta-p men, vad ska man göra.

Dagens svar: Fick frågan om varför jag egentligen skrev förra inlägget av en vän här i Japan. Anledningarna är två, dels att underlätta planeringen för alla som funderar på att komma hit men även för att ha en legitim anledning att skriva ett inlägg på 1337 ^_~

Dagens nostalgi: Samuel 19 år, demokratiskt skolad av Sverok kämpar emot en motion – ForuminläggYrkande & reservation (s.48) @ Riksmötet.

Japan-Jens japanska tv-debut

Nu har jag då förutom att vara tv-kändis i Sverige (1 2 3 4) gjort min tv-debut här i Japan! Och det var en minst sagt märklig upplevelse. Varning för ett inlägg fyllt med ett viss mått av frustration. ^^;

För er som missat det så blev jag uppraggad i Shibuya för några veckor sedan av en kille som jobbade på Tokyo MX och letade efter utlänningar till sitt program. Jag tackade ja och sedan dess har det varit många vändor fram och tillbaka där jag har fått lite insikt i hur japansk tv-produktion går till. För att sammanfatta det hela så ringde han mig 2-4 gånger dagligen den senaste veckan och veckan innan dess “blott” en gång/dag. Han ställde många frågor till mig, kunde vara allt från mina favoritbitar gällande sushi, vad jag tyckte om Miso-fabriken i Okazaki till min största kulturkrock i landet eller vilken låt jag ville sjunga i karaoke. Efter varje samtal när han fått reda på vad han ville ha av mig pratade han med sin chef som troligtvis alltid några invändningar och förslag på nya idéer & frågor varpå han ringde igen. Så fortsatte det hela fram tills 2 timmar innan jag skulle vara på plats. Emellanåt blev jag väldigt frustrerad, skolboksexemplet är när jag blev tillfrågad om vad i Japan jag blivit mest förvånad över så svarade jag “att det är ok att ringa en person man inte känner efter kl.21″. Faktum är att han ringde vilken tid på dygnet som helst, kl.08-23, vilken dag som helst i veckan. Om detta verkar det inte finnas några gränser för i Japan, eller i alla fall inte i Tokyo.

Men det var först idag som det jag egentligen skulle göra på programmet utkristalliserade sig. Ingen karaoke utan jag skulle svara på frågor om anime & manga samt köra Diabolo. Helst i någon speciell form av Diabolo-dräkt till diabolo-musik, vilket han bad mig fixa gång på gång trots mina svar om att detta inte fanns och att han kunde spela vilken musik som helst, men de fortsatte att insistera på ett musikval från min sida.

Så jag valde tillslut “Cities of the Future” med “Infected Mushroom”. Men nu kom det fantastiska problemet att de inte kunde ta emot den som mp3. Eller, i alla fall inte via usb-minne utan den skulle antingen mailas eller så skulle jag ta med den på cd-skiva. (Bara jag som känner att cd/dvd-skivor känns ganska passé?) I vilket fall så var jag inte alltför pigg på att maila min musik över nätet, förklarade för honom att det är ju olagligt varför jag inte gärna ville göra det utan skickade en YouTube-länk istället. Han svarade med att de inte kunde spela upp från YouTube, men jag kunde ta med en cd-skiva? Svarade ännu en gång att jag inte hade några skivor, varpå han sa igen “Ja men, vi vill ju ha bakgrundsmusik så…kan du inte ta med en cd-skiva?”. Här börjar frustrationen, jag vet att han förstår exakt vad jag säger, men ställer ändå en fråga han redan fått svar på. Det han så klart vill be mig om men vilket han inte kan säga rakt ut är att han tycker jag ska gå och köpa en skiva för att bränna till honom. Såg framför mig att jag skulle behöva stressa för att hinna med detta, varpå när jag väl anländer märker att planen hade ändrats ännu en gång. Så jag svarar gång på gång att jag äger 0, zero, inga skivor alls och lyckas tillslut lyckas jag övertala honom att faktiskt köpa låten själv via iTunes om han prompt måste just ha den (för de 8 kronorna eller vad det nu kostar) och sedan bränna sin egna skiva ;)

Nog om det, väl på plats började nervositeten slå in! De hade skrivit ett manus åt mig vilket var på för mig ganska onaturlig japanska där jag berättat hur gärna jag vill bli gatukonstnär i Tokyo (wtf? Handlar all japansk tv om att man ska säga det som låtare roligare, även om det är en ren & skär lögn?). Ni märker i klippet hur jag stakar mig medan jag tittar på skyltarna de håller upp med stödmeningar, självklart fyllda ordentligt med kanji. Det var en helt annan femma att förbereda mig inför det här jämfört med Kanal Lokal Östergötland. Att prata på japanska inför halva Tokyo för att sedan köra Diabolo vilket jag inte gjort på evigheter (övade i 10 minuter innan programmet för att det skulle sitta någorlunda igen) gjorde att jag mådde hyfsat kasst innan allt gick av stapeln. Faktum är att när jag väl stod tryckt mot duken innan jag skulle traska in vid programmets början så höll jag på att svimma ^^; Men när väl allting var igång gick det som det alltid gör, otroligt mycket lättare.

Blev efteråt hemskickad med en DVD med programmet, en t-shirt & ett tack. Men framför allt har jag blivit en märklig erfarenhet rikare som jag, trots allt frustration, är otroligt nöjd med att jag genomförde. Men nog om mina långa haranger om detta, dags att visa videoklippet; varsågoda!

Vad jag borde skriva

Den senaste tiden har jag varit fruktansvärt dålig på att skriva här trots att mycket har hänt. Saker som jag borde skriva om inkluderar:

  • Om mina senaste japanska kulturkrockar
  • Om min pubkväll med dyklaget
  • Om att jag har blivit engelskalärare
  • Om när jag var överlycklig en heldag, för att dagen därpå krascha fullständigt.
  • Om julfesten/poolfesten på svenska ambassaden
  • Om mina tokiga planer för jul
  • Om mitt stundande tv-framträdande
  • Om när jag var på japanskt bröllop med öppen bar
  • Om att jag ska åka till Shanghai i januari

Men istället sitter jag här och dricker glögg & kollar på julkalendern efter att ha jobbat med NärCon 12 timmar idag. Livet är allt bra lustigt ibland. ^_~

Adventskalendrar

Emellanåt kan det bli jobbigt att leva i Japanland. Kulturkrockarna är många & påfrestande och när jag läser om de olika stadierna vid anpassning till ett samhälle känner jag så igen mig. Det börjar med att man är i nirvana där allt med värdlandet är fantastiskt. Sen blir det totalt omvänt, man börjar höja upp sitt egna land till skyarna och skylla allt som är fel i ens liv & lite till på Japan och dess befolkning. Till sist så vänjer man sig grad för grad vilket kan väldigt olika lång tid beroende på hur man är som person och om man har sin fru med sig eller inte.

Men det är då saker som det jag tänker berätta om nu verkligen kan lysa upp ens tillvaro. Med Olle som kom i söndags hade Linnea skickat med en adventskalender till mig. Då jag är en rejäl sucker för överraskningar, presenter & mysterier så är det i form av 24 st paket av olika form.


Första paketet bjöd på en fantastisk överraskning, lussekatter! När jag är hemma i Sverige bakar jag varje år oerhört många och äter dem dagligen November-Januari vilket jag så klart saknar.

I varje paket så följer det med en pusselbit som i slutändan blir ett glöggrecept.

Varje dag är det olika små saker, som t.ex. kylskåpsmagneter med katter och fina ord på ^^

Som om inte detta skulle vara nog så fick jag igår ett paket från mina föräldrar. I det låg en julklapp, en mjölkchoklad från Marabou samt årets SVT-julkalender.

Jag har en fantastisk fru & familj <3

Japan-Jens goes japansk TV

I lördags innan jag & brorsan drog till Shinjuku för att gå på vad som blev en episk fest. Men den berättelsen kommer senare, det viktiga var vad som hände innan dess. Vi skulle tillsammans med Ylva dra runt i Shibuya för att se oss omkring, fika & shoppa. Väl när vi alla hade möts och skulle bege oss in mot stan blev jag stoppad av en Japan. Om jag får gissa själv så var det antagligen på grund av frisyren…

I alla fall, han presenterade sig som en del av ett tv-team för ett program som går varje kväll på Tokyo MX. Under programmet så har de ett inslag som jag & Ylva gissar handlar om att “skratta åt ulänningen”, där ville han att vi skulle delta och göra någonting “spexigt”. Han såg gärna att jag skulle sjunga karaoke och vad Ylva skulle göra bad han henne fundera över. (kanske för att hon inte är lika konstig/rolig? ^^;;)

Hemma i Sverige hade man blivit minst sagt misstänksam kring ett sådant här spektakel men jag känner att i Japan under det här utlandsåret så gäller det att våga slänga sig ut i det okända för att vara med om lite fler galna äventyr. Så jag är på, den 22 december gäller det, då kommer ni om ni bor i Tokyo se mig sjunga japansk karaoke medan japaner skrattar åt mig! ^__^ Blir spännande att se om han hör av sig eller om han får tag på andra mer intressanta utlänningar men om det hela blir av så tror jag att jag ska sjunga “Linda Linda!” (se nedan) alternativt “One Night Carnival”. Efter programmet skulle jag få en dvd med inslaget så räkna med att det dyker upp här sen.

Edit: De ringde precis från tv-bolaget, när jag berättade att jag och Ylva bara är vänner så svarade han direkt att då var det omöjligt för oss att delta båda i programmet. Så nu får vi se hur det går men han ville i alla fall att jag skulle dyka upp den 22 dec som sagt. ^^;;