Bosatt i mellanmjölkens land

Som de flesta av er säkert förstått är jag numera hemma i Sverige. Upplever lite bakåtvända kulturkrockar, får hela tiden frågan “Hur känns det?” vilken jag upplever problem att svara på, det är mest förvirrat. Jag har den senaste veckan fullkomligt störtdykt in i studentlivet allt vad det gäller kurser, grillkvällar och styrelseengagemang och så lite NärCon-engagemang ovanpå detta. Men jag tycker att jag har lyckats ganska bra, läser just nu 3 kurser, ska försöka plocka tre tentor det kommande omtenta-p och är på möten med diverse människor varje dag för att avgöra vad jag ska pyssla med till hösten. På lördag blir det att inventera NärCons förråd tätt följt av en förhoppningsvis fantastisk grillfest. Full rulle med andra ord, väldig skillnad mot Japan men jag stormtrivs än så länge och är nöjd över att vara i ett land där alla mina vänner befinner sig och där allting känns lugnt och säkert. Mycket är märkligt och jag saknar Japan, mitt Akihabara, Shinjuku och Shibuya så klart, hela livet med alla dess planer har vänts upp och ner. Vad händer nu med min utbildning? Måste jag åka tillbaka till Japan och i så fall när? Vad ska jag egentligen läsa till hösten? När får jag träffa Ryoko, Sae och alla andra mina japanska vänner? Frågorna är många, svaren ytterst obefintliga men på ett eller annat sätt ska det väl lösa sig.

Men vi rullar på och förhoppningsvis ses vi inom kort, ett av mina mål är att träffa alla mina vänner runt om i Sverige allt oftare, eventuellt blir det ett bilköp för att lyckas med detta. Hoppas bara jag lyckas hålla mig på höger sida om vägen i så fall…

Adventskalendrar

Emellanåt kan det bli jobbigt att leva i Japanland. Kulturkrockarna är många & påfrestande och när jag läser om de olika stadierna vid anpassning till ett samhälle känner jag så igen mig. Det börjar med att man är i nirvana där allt med värdlandet är fantastiskt. Sen blir det totalt omvänt, man börjar höja upp sitt egna land till skyarna och skylla allt som är fel i ens liv & lite till på Japan och dess befolkning. Till sist så vänjer man sig grad för grad vilket kan väldigt olika lång tid beroende på hur man är som person och om man har sin fru med sig eller inte.

Men det är då saker som det jag tänker berätta om nu verkligen kan lysa upp ens tillvaro. Med Olle som kom i söndags hade Linnea skickat med en adventskalender till mig. Då jag är en rejäl sucker för överraskningar, presenter & mysterier så är det i form av 24 st paket av olika form.


Första paketet bjöd på en fantastisk överraskning, lussekatter! När jag är hemma i Sverige bakar jag varje år oerhört många och äter dem dagligen November-Januari vilket jag så klart saknar.

I varje paket så följer det med en pusselbit som i slutändan blir ett glöggrecept.

Varje dag är det olika små saker, som t.ex. kylskåpsmagneter med katter och fina ord på ^^

Som om inte detta skulle vara nog så fick jag igår ett paket från mina föräldrar. I det låg en julklapp, en mjölkchoklad från Marabou samt årets SVT-julkalender.

Jag har en fantastisk fru & familj <3

Hemresa till Svealand (ie. IKEA) & övervakade sopor

Idag bar det äntligen av till mitt älskade IKEA. Var där för två år sedan som en kul grej men nu behövdes det verkligen. För att handla saker till lägenheten såklart, men framför allt för att få min dos av Sverige för att bota hemlängtan. Slutade med att jag stannade kvar & traskade runt alldeles för länge i min drömvärld, ett Sverige i Japan, vilket givetvis också ledde till att jag handlade alldeles för mycket. På bilden nedan kan ni se storköpet som förutom lägenhetsprylar resulterade bland annat i gravlaxsås, apelsinmarmelad, kaffe & Ahlgrens bilar.

IKEA i Japan är nästan precis som i Sverige, kanske lite svenskare bara. De kör stenhårt på konceptet att Sverige och dess design, mat & kultur är exotisk & trendig vilket verkar funka bra. Men man kan fortfarande märka att man är i Japan genom att IKEA säljer grönt té på PET-flaska och genom att man beställer mat genom en varuautomat:

Men nu börjar lägenheten verkligen arta sig. Genom många varianter av att hänga upp & förvara saker smart så ser det ut som att jag faktiskt får plats med allt nödvändigt utan att kvävas i min egna kommersialism. När oktober börjar närma sig sitt slut så återkommer jag med en hög foton för att kunna jämföra med de jag tog igår.

Efter IKEA-besök, middag & Skype så hände dagens märkliga händelse när jag drog iväg för att för första gången slänga sopor här. När jag anlände till platsen där man ska slänga sopsäckarna så lystes plötsligt allting upp och en kort musikslinga drog igång. Tydligen fanns det rörelsesensorer på plats som lyste upp allt när man anlände så att övervakningskameran skulle se vem man är. För att man skulle förstå allvaret av det hela så påminde plingandet en om att storebror ser dig. Japan alltså…

Fun fact: Om lite drygt en vecka fyller jag år, vi får se om jag lyckats lära känna några då så att jag inte behöver sitta här i lägenheten sjungandes “Ja må han leva” för mig själv.