Ett långt inlägg

I vilket vår hjältinna tar på sig genusglasögonen.

(Detta inlägg skrevs för ca en halv vecka sedan men pga tankspriddhet har det inte blivit postat förrän nu. Emma däremot har postat ett fint inlägg för ett tag sedan. Läs!)

Nepal, alltså.

Vid en första anblick är det lätt att förälska sig i Nepal. Kulturen är så annorlunda mot vår egen kultur att det känns sådär mysigt exotiskt som man vill att det ska vara när man är utomlands. Kvinnornas kläder och husfasaderna är vackert färgglada. Folk pratar med en på bussen bara för att man råkar vara utlänning och så gott som alltid är de glada och vänliga.

Inte artiga, dock. I Nepal säger man inte tack för maten eller ursäkta. Folk petar sig i näsan helt öppet och familjen traskar in i vårt rum utan att knacka först. De som jobbar i butiker i eller restauranger i turistkvarteren är ofta väldigt artiga, men det brukar märkas att det inte kommer naturligt för dem och ibland är det som att det slår över åt andra hållet istället:

”Excuse me, ma’am! Of course, ma’am. Try this, ma’am! I’m sorry, ma’am.”

I turistkvarteren är försäljarna ganska påflugna också. Men vi hänger där en del ändå, för det är bra shopping och det finns massor av restauranger som serverar annat än dahlbaat och man slipper bli utstirrad bara för att man är västerlänning. Ändå är jag glad att vi bor i värdfamilj och inte bara ser turistkvarteren. I en värdfamilj får man ju ta del av både den nepalesiska vardagen och…

Festivalerna:

Festivalerna är roliga. Vi har prickat in en bra tid att vara här eftersom vi får vara med om tre stora festivaler: Teej, Dashain och Tihar. Just nu pågår Tihar som är ”festival of light”. Det är fullt av blinkande ljusslingor utomhus och massor av levande ljus inomhus. Jag och Emma kom i sådan julstämning av alla ljus att vi bestämde oss för att det är ok att börja sjunga julsånger nu, trots att det varken är första advent eller första december (det är bara sisådär två veckor sedan som vi konstaterade att det faktiskt var ganska kallt så det var nog dags att sluta sjunga sommarsånger).

Generellt är festivalerna tillfällen för bön, god mat, välsigna varandra genom att sätta en tikka i pannan samt sång och dans. Häromdagen blev vi inbjudna till ett ”informal meeting” på sjukhuset med anledning av att det är Tihar. Jag och Emma visste inte riktigt vad vi kunde förvänta oss men tänkte att i bästa fall kanske det blir mingel med en kopp te och en liten kaka. Men självklart blev det firande Nepali Style – först genom att två tjejer uppträdde med en danskoreografi och sedan genom att en grupp ur personalen sjöng traditionella religiösa sånger. Det hela avslutades med allmän dans. Mitt på blanka eftermiddagen. Visst var det långt ifrån alla som deltog, men ändå. Bara grejen att ordna en liten tillställning med dans på en vardagseftermiddag. Utan alkohol. Sånt händer ju bara inte i Sverige. Jag gillar det här landet.

Men det finns delar av kulturen som inte är så najs. Till exempel…

Genusaspekten:

Som ni vet är jag ganska insnöad på feminism och könsroller. Men man behöver inte vara någon radikal kvinnokämpe för att lägga märke till att normerna kring kön är så mycket starkare här än vad de är hemma i Sverige.

Bara en sån sak som när Samuel och Kristoffer var här på besök. När de försökte hjälpa till i hushållet slog Aamaa allt som oftast ifrån sig: ”Nej, nej, sitt ner…” och så vidare. Och så hade det nog låtit i Sverige också; de var ju trots allt gäster i huset. Men en förmiddag när jag och Emma var på jobbet och grabbarna bestämde sig för att diska efter sig, kände Buwaa att det var dags att säga ifrån på skarpen, eftersom de där svenskarna tydligen inte fattade fina vinkar:

”In Nepal, only ladies do dishes.”

Och så var det med den saken.

Det är frustrerande, det är det. Samtidigt har vi stött på både kvinnliga poliser och kirurger, så situationen är ändå inte så illa som den kan verka om man bara tittar på hur det ser ut i vår värdfamilj. Men ja, jag har många gånger tänkt tanken att det behövs lite mer feministisk aktivism i det här landet.

Och hela det här resonemanget leder oss förstås in på…

Det Här Med Mensen:

Som Emma redan skrivit om får man inte komma in i köket när man har mens, då mensblod anses vara väldigt orent. Det finns faktiskt mängder av regler kring det där med mensen, vilka vi lärt oss efterhand (även om det verkar vara väldigt olika hur mycket regler det finns och hur väl de efterföljs beroende på var man bor, vilket kast man tillhör och självklart hur religiös man är). När jag har mens får tex inte tallriken jag ätit på komma in i köket igen, så vill jag ha påfyllning måste någon komma ut i hallen och servera mig. Och eftersom det finns risk att jag förorenar allt vatten jag kommer i kontakt med får jag inte hälla upp vatten åt mig själv. Det är ok att jag hjälper till med disken – men jag får bara skrubba disken, inte skölja den, för då är förstås all disk smutsig igen iom att vattnet jag rör vid blir förorenat.

Men som om det inte vore nog med allt detta krångel, får inte menstruerande kvinnor be. De får inte gå in i tempel eller utföra religiösa ceremonier. Det här innebär såklart att kvinnor inte kan bli präster, för det vore ju helt förskräckligt med en präst som måste ta ledigt några dagar i månaden. Man kan tänka att det här är en knäpp gammal sed som lever kvar från den tiden då det inte fanns ordentliga mensskydd och menstruerande kvinnor faktiskt var lite snuskiga – eller så kan man se det som ett fruktansvärt praktiskt och effektivt sätt att se till att kvinnor inte får för mycket makt. Välj själva.

Och apropå det här med mensen; ett annat problem med att blod från slidan anses så orent är att de som hjälper till vid förlossningar har väldigt låg status. De anses faktiskt så smutsiga att de nästan är på samma nivå som prostituerade. Det här fick vi veta när vi kom i kontakt med…

Barnmorskeprojektet:

Det var ju bara en helt fantastisk tur, att vi halkade in på detta. Min kusin Lovisas gudföräldrars vän (lång kedja där, jag vet) Kerstin är här i Kathmandu på uppdrag av UNFPA för att hjälpa till med uppstartandet av en barnmorskeutbildning. Jag hade aldrig träffat Kerstin tidigare, men Lovisas far Lennart förmedlade kontakten (tack!). Samma dag som jag fick Kerstins mejladress slängde jag iväg ett mejl. Redan efter någon timme ringde hon upp. Det visade sig att vi hade sådan tur att det dagen därpå skulle hållas en konferens om just detta med att starta upp en barnmorskeutbildning. Och den blev vi inbjudna till. Jätteintressant, var det!

Barnmorskor finns inte riktigt i Nepal. Det finns något som heter skilled birth attendants (SBA) eller maternal and child health workers (MCHW), vilka – om jag har förstått det hela rätt – har gått en 15-veckors utbildning och eventuellt även en 6-veckors påbyggnadsutbildning. I och med att mödra- och barnadödligheten i Nepal är så hög behövs dock något göras. Det behövs för det första fler MCHW:s men också riktigt välutbildade barnmorskor som kan starta egna birthing clinics ute på landsbygden där det är långt till närmsta sjukhus samt handleda MCHW:s.

I princip alla är överens om att det behövs barnmorskor i Nepal. Och varit överens om det sen åtminstone 2006. Problemet är bara att myndigheterna inte ser till att det faktiskt händer något. Det finns universitetssjukhus som är med på tåget och vill starta utbildningar, det finns ett barnmorskeförbund – nu väntar man bara på att myndigheterna ska få tummen ur och ordna med reglering av yrket så att barnmorskorna kan få legitimation när de är färdigutbildade. När detta ska ske? Lite oklart. 2017, kanske, om vi har tur.

Ingen brådska, killar. Det är ju bara 12 kvinnor och 75 barn som dör varje dag.

Ett inlagg om Nepalesiska kottbullar

I vilket vara hjaltinnor introducerar svensk matkultur i ett land dar man ater ris och linssoppa tva ganger om dagen, varje dag.

Ber om ursakt for den laga uppdateringsfrekvensen pa bloggen! Det ar lite klurigt att komma ivag till internetcafeet eftersom vi jobbar till 13, kommer hem och ater lunch och sen maste vara tillbaka hemma hos vardfamiljen senast kl 18.

Nu borjar det handa lite pa sjukhuset! Till en borjan satt vi mest i bakgrunden men nu har de fattat att vi faktiskt vill gora saker – sa nu ar det lite battre. Tex har Emma idag fatt sy sin forsta sutur! :) Men det ar ganska fa patienter pa Akuten faktiskt sa det ar anda inte jattemycket som hander.

Sen senaste blogginlagget har vi firat festivalen Teej genom att kla upp oss fint, halsa pa diverse slaktingar, ata massa mat och dansa. Egentligen borde jag ju ha fastat ocksa, eftersom jag ar gift, men jag insag att ingen vill umgas med en Linnea som inte atit eller druckit pa 24 timmar. Sa jag skippade den biten. :P Sa om Samuel blir sjuk eller dor ung sa ar det mitt fel nu. :(

Nagra shoppingturer och lite sightseeing har vi ocksahunnit med, bla har vi besokt det buddistiska templet Swayambunath – riktigt vackert och absolut vart ett besok om man ar i Kathmandu! :)

Igar bjod vi familjen pa svensk mat (vilket var utlovat sedan en vecka; var rumskompis Ai ska bjuda pa japansk mat ocksa vidnagot tillfalle). Kottbullar (gjorda pa kycklingfars) och potatismos blev det. Kottbullarna gick hem hos barnen men moset petade de mest i. Farbrodern (som ater hos oss ibland) sa att “Swedish food is very sweet” vilket jag antar betyder smaklos. :P Men alla at upp det de fick serverat sa vi ar nojda. Enda problemet ar att vi gjorde aaalldeles for mycket – sa gar det nar man som svensk ar van vid att kopa fardig kottfars i ett plasttrag, och plotsligt star dar hos slaktaren och ska avgora hur manga kycklingar som behovs for att matta 8 personer. ;)

Till nasta gang!

Das Boot ikväll och Songbird har släppts

Sitter just nu på ett café vid Silja Line terminalen i Stockholm och väntar på att gå på färjan för Das Boot. Ska bli riktigt häftigt, jag och Nils från klassen är det som drar dit och ska framför allt se Infected Mushroom och VNV Nation. Har med mig kameran så förhoppningsvis blir det lite coola bilder tagna.

Läste precis att Mozilla Songbird 1.0 har släppts, alltså Mozillas fria musikspelare som ska konkurrera med Itunes m.fl. Med tanke på Mozillas succé med Firefox och Thunderbird så bådar det gott för dem. Ska dra hem Songbird så fort jag kommer hem och sedan återkomma med kommentarer.

Alice in Videoland, New SMB, Spindelmannen och linköpinguppdatering


Arvikafestivalen, var där förra veckan precis som förra året. Jobbade i år på ekonomikontoret, räknade massor med pengar, biljetter och armband och var ute på campingen och plockade upp pengar. Kändes lite läskigt emellanåt att plocka upp kassor till ett värde av över en halv miljon ute på en fyllecamping, trots att man hade flertalet ordningsvakter runt sig ^^;; Har dock lärt mig massor med bra rutiner som jag ska använda till ekonomikontoret på NärCon.

Såg flertalet riktigt bra spelningar på arvika. Alice in Videoland, Dia Psalma, Thåström, Nationalteatern, 047, Slagsmålsklubben. Genom det har jag upptäckt bl.a. AiV, grymt bra band, rekomenderas varmt. Tänk er någon form av blipp-blopp pop med en del akustiska instrumtent som t.ex. trummor + en tjej som sjunger låtarna. Glatt, hetsigt och blipp-bloppigt helt enkelt. Speciellt skivan Outrageous är grymt bra med låtar som Ladykiller, Radiosong och Cut the Crap. Dia Psalma hade jag inte heller lyssnat på förut men har nu genom deras spelning upptäckt att de är ganska bra. Gillar låtarna Ack Högaste Himmel, Atomvinternatt, Balladen om lilla Elsa, Emelie & Hon får. 047 är som Slagsmålsklubben fast dom lirar delvis med ett Gameboy, kolla in deras hemsida och låten Ankan.

Slagsmålsklubbens spelning var nog bland det sjukaste jag varit på. Jag var nästan längst fram och herregud, vilket tryck det var. Folk på Arvikafestivalen är verkligen galna i SMK. Jag höll på att svimma av där i folkvimlet på grund av värmen och trycket så säkerhetsvakterna fick lyfta ur mig så jag fick komma backstage. Men det sjukaste av allt med den här spelningen var då trots allt slutet. Som näst sista låt de spelade så tog de in någon tjej som rappade till deras musik, sjukt dålig kombination enligt mig ^_^;; Hoppas för guds skull att de inte fortsätter på den banan. Sista låten de spelade var som vanligt “Kasta Sten”, grymt bra låt. Under den låten tog de in massor med folk från backstage (jag var då tillbaka i publiken, bara mycket längre bak) och alla studsade runt på scenen. Frey, SMKs frontperson tog av sig byxorna, studsade runt i kalsonger, plockade en tjej och började grovhångla med henne O_o Kändes mer som att man var på en Robbie Williams spelning än en SMK spelning. Hoppas inte att SMKs framgånger har fått dom att bli malliga och fåniga och fortsätter såhär, då kommer nog inte framgången att vara så länge, i alla fall inte live.


Nog om arvikafestivalen och till mitt nya DS-spel, New Super Mario Bros. Köpte det för några veckor sedan men i alla fall, grymt trevligt spel. Tänk er Super Mario Bros 1, släng in lite fler olika sorters rörelser för Mario, banor & karta som mer liknar SMB3, flera olika sorters svampar och härlig musik och där har ni spelet. Ett riktigt mysigt och bra plattformsspel. Det enda problemet med spelet är det att man har så sjukt mycket extraliv så det blir inte så utmanande för en rutinerad plattformssspelare. Däremot så har dom löst det hela med Save-funktionen bra. Man kan bara spara när man klarar ett slott/fort, för första gången, eller när man köper sig en extraväg på kartan med speciella mynt man hittar på banorna. Detta gör att antalet sparningar är begränsat och man måste tänka sig för. Dessvärre gjorde inte jag det, har klarat spelet men har 2 bonusvärldar kvar, vet inte hur jag ska komma åt dom och mina antal sparningar är ytterst begränsade. Men skam den som ger sig =)

Och nu till de 2 stora nyheterna…..JAG KOM IN PÅ JAPANSKT BASÅR I LINKÖPING!!! Det betyder att från och med den 16 augusti så ska jag plugga japanska i ett år i Linköping ^__^ Var väldigt nervös angående om jag skulle komma in eller inte men, tydligen så gjorde jag det :-) Så nyhet nummer två…JAG OCH LINNEA HAR FÅTT TAG I EN LÄGENHET!!! ^___^ Alsättergatan 17A 21 i Linköping. En 2:a med kök, studentlägenhet, för 4 780 kr/månad, riktigt trevligt ^^ Återkommer med datum för inflyttningsfest. Någon gång i mitten på september blir det troligtvis. ^_^


För övrigt har jag skaffat alla säsonger av Spindelmannen, den tecknade serien från 1994, den som gick på TV4 i mitten av 90-talet här i Sverige. Grymt bra serie, den bör ni alla skaffa och kolla på. Älskar hur ironisk Spindelmannen/Peter Parker är mot alla i serien hela tiden, något man saknar i filmerna. För er som undrar, ja, jag är spindelmannen-nörd ^_~ Spindelmannen är liksom alla nördars hjälte, eller han borde i alla fall vara det. Han är liksom en regelrätt tönt/nörd som får makten, kraften och tjejen, allas vår hjälte helt enkelt.

Nu får det räcka för den här gången, har grymt mycket mer att berätta om men, det här inlägget kommer bli för långt och jobbigt för er att läsa då :) Kan kort säga att allt i Svealand känns bra nu, vi har haft en NärCon-parad i Örebro då vi bar en stor plasthäst, det är kort tid kvar till NärCon och drygt 170 föranmälda just nu och jag funderar på att köpa en NDS Lite nu. Ha det bra gott folk så ses vi snart!

Mot Arvika!

Drar nu iväg till arvika för att först i helgen vara på ett styrelsemöte med Sverok Svealand och sedan hela nästa vecka (tills lördag) vara på arvikafestivalen. Ska vara ekonomifunktionär i år igen fast denna gång på inbetalningar istället för utbetalningar och jag kommer att jobba mån-ons, så jag har hela festivalen ledig =)

Ska du dit? Slå mig en pling då på 0737-390249 när du är där så kan vi mötas upp. Ses i arvika!

Arvikafestivalen – Dag 4 – Welle Erdball & Bitpop!

Regnet fortsatte att falla i Arvika och man vaknade upp med ett tält med mängder med vatten på, som tur hade det inte kommit in något i tältet ^^ Den här lördagen skulle man satsa på att se The Ark, Bitpop, Welle Erdball och Håkan Hellström på samma dag, men det gick inte riktigt så ^^

The Ark fick man lyssna på dock, såg dom inte så bra då jag jobbade :3 Satt på ekonomikontoret men hörde perfekt därifrån och dom var riktigt bra ^^ Skulle ha velat varit där men Niklas som skulle jobba efter mig kom 30 min försent så det fick man inte :P

Bitpop började man då med att se, de var riktigt grymma! 2 killar på akustiska gitarrer som lirade massor med nintendo-låtar, bland annat Megaman 2 Wily Stage. Det var en riktig upplevelse, stod där framför scenen helt hänförd och rös ^^ Lätt en av festivalens höjdpunkter :)

Sen, direkt från Bitpop så gick man iväg 50 m för att se Welle Erdball, hade aldrig hört dom förut men dom var riktigt grymma. Med 2 Synthtyskar som gång på gång sa ?Danke Schön! Thank you very much ladies and gentlemen!? och snackade om hur bra en C64 är så kan det inte bli fel ;) Grym musik dessutom, ska lätt tanka hem några album med dom ^^

Håkan Hellström gled man sen förbi, men tyckte inte han var något bra. Han mumlade så mycket i micken så man hörde knappt vad han sjöng O_o Lyssnade på några låtar men gick sedan vidare till kontoret.

Började dock känna mig sjuk, och det blev bara värre och värre ju längre kvällen gick >_< Så, man hade blivit riktigt förkyld :( Fick gå och lägga mig vid 00.00 då för man kände sig så krasslig.

Arvikafestivalen – Dag 3

Ännu en dag passerade på Arvikafestivalen. Denna dag så förstördes det tidigare så varma och otroligt soliga vädret med att det började regna >_< All mark förvandlades till lervälling, men vad gjorde det? Idag skulle man ju se Winnerbäck! ^^

Och den konserten alltså, den var riktigt härlig. Det var Winnerbäck och Hovet som spelade och jag rös verkligen, det var så härligt. Speciellt när dom spelade en speciell version av Kom Ihåg Mig, hoppas att den kommer upp på internet så man kan få tag på den :3

Annars så förflöt dagen som vanligt, man träffade ännu mer människor som mna inte hade någon aning om var där, kommer inte ihåg så mycket nu då det är Söndag och inte Fredagkväll ^^

Arvikafestivalen! Dag 1-2

Andra dagen håller nu på och ta slut här borta på Arvikafestivalen och det har varit grymt kul ^___^ Kommer att stanna här tills på Söndag och ska försöka skriva här dagligen :3

Kan börja med att berätta angående igår.

Åkte tidigt på morgonen med tåget, som var riktigt varmt och kvavt bort mot Arvika tillsammans med Niklas. 3 h senare så var vi då framme och då händer första krisen, Niklas förlorar sin plånbok. Vi letar efter den ett tag men hittar den inte, har när jag skriver det här har vi ingen aning om var den är fortfarande >_< I alla fall, till festivalområdet kom vi i alla fall och checkade in som de elitfunktionärer vi är ^^ Vi fick gå en kurs med skatteverket, det är nämligen vi som ska betala ut lönerna till de flesta av artisterna på Arvika. Och, vi ska göra detta men samtidigt betala så lite skatt och arbetsgivaravgifter som möjligt så vi behövde gå den där kursen. Samma kväll så slår vi även upp tältet, träffar massor med kul människor och vandrar omkring. Sen så såg jag det, campingen för alla deltagare. Det var som att gå från himmelriket, funkområdena, till helvetet, deltagarcampingen. Det såg verkligen ut som människorasens sista utpost och flykt för att överleva, man fick sig en rejäl chock helt enkelt. Kanske är för att jag inte varit på festival tidigare? I alla fall så, alla fördommar jag hade om festivaler och alla rykten jag hört var verkligen sanna ^^ Men det var skoj därborta, träffade fler människor som man kände och man fick väl lära sig något nytt om människor och livet ändå ^^;;

Sen så, fick man lite sömn den natten och det blev en ny dag. Den dagen gick förbi med att man såg Slagsmålsklubben live (grymt!) och Powerplay live (Ännu grymare, Megaman och annan Nintendo-musik live!) och så har man jobbat med en del utbetalningar också. Införskaffade SMKs senaste skiva så den lyssnar jag på nu och hoppas att dom ska komma förbi här och hämta pengar, då ska jag be om deras autografer ^^

Just nu så är det ganska lugnt här så man har tid att sitta och skriva lite. Imorn så ska man se Winnerbäck, umgås ännu mera och ha det allmänt skoj ^_^ Är så otroligt härligt att vara här och inte behöva jobba :) Det enda som jag saknar är att jag inte fått ett tygband utan bara ett plastband som funktionärer får >_<

Vi ses imorgon dagboken ;)