Blod & tequila i Japan!

På Chiba Universitets campus kommer Röda Korset varje vecka med tält & buss för att locka blodgivare likt blodbussen vi har i Sverige. Så idag försökte jag mig på konststycket att bli blodgivare, något som med tanke på procedurerna kring att bli gymmedlem borde vara outhärdligt.

Men ganska oväntat möttes jag av samarbetsvilliga & trevliga japaner som mer än gärna hjälpte mig. Genom att ställa lite frågor till dem och med stor hjälp av mitt lexikon lyckades jag fylla i deras formular på endast en timme(!). Fick mitt blodgivarkort, information och allehanda små presenter med mig innan det var dags att prata med läkaren. Tillsammans gick vi igenom mina svar för att dubbelkolla allting innan det var dags att ge blod. Men plötsligt fick han djupa veck i pannan och började gräva bland alla sina dokument medan jag snällt satt och väntade. Det visade sig att Sverige (tillsammans med bl.a. England) är ett av de länderna som Japan inte accepterar på grund av risken för Creutzfeldt Jakobs sjukdom. Lite besviken fick jag gå därifrån, dock med mina fina presenter, däribland en korthållare med blodgivare-Hello-Kitty-motiv, awesome! :D

Plåster, tidning, patientkort (vilket jag ej kan använda, wohoo!) och korthållare.


En till bild på den fantastiska korthållaren, lär inte vara alltför många utlänningar som fått tag i en sådan här.

Sedan hände någonting fantastiskt gulligt, efter att jag hade gått iväg i 1-2 minuter kommer en ur Röda Korsets personal springandes till mig, räcker över två stycken josförpackningar, säger “Förlåt förlåt, den finns inga ursäkter!” och bugar djupare än någon japan någonsin gjort gentemot mig. Gissa om jag i slutändan är nöjd över mitt besök ^^

Jos jos jag maste ha jos!

För övrigt har Lendai anlänt till Japan vilket såklart firades rejält igår i Shinjuku, så pass att tågen slutade gå och jag fick ninja mig in på hans hotellrum och tillbringa natten där. Jag har blivit lovad att det ska fortsätta i samma stil de närmsta 12 dagarna, varpå samma dag som Lendai åker kommer ena brorsan. Kommer att bli en galen månad…

Ej i liggande åtta men BAM(!) var vi borta.

Jäger, makro & bowling = combo?

Idag har varit ett märkligt dygn. Allt började med en rejäl shoppingrunda i Akihabara, Ginza & Shinjuku. Följt av en fika med Ylva där vi trots ett tappra försök att hitta mysiga ställen ändå hamnade på McDonalds. Hade varit en tung dag i ett sinnesintrycksfyllt Tokyo så jag var lite sliten. Tur då att jag & Ylva hittade en välsorterad alkoholbutik som hade Jägermeister, som jag har letat! Det bar sedan av till en Izakaya med Emil & c:o som visade sig vara ett mycket märkligt ställe. Temat på baren var Wrestling, vilket syntes på de stora wrestlingplastdockorna som stod utplacerade i lokalen, alla blinkande lampor överallt samt att tv-skärmar överallt visade pågående wrestlingmatcher. Planen var att köpa en 3 timmars Nomihoudai (all-you-can-drink) med tillhörande mat för 3000 yen men då jag kom lite sent så var all mat redan slut(!). Tyckte 3000 yen var lite väl ovärt för bara den öl jag skulle hinna få i mig så jag drog hem istället. På vägen hittade jag ett kattcafé (ja du hörde rätt, ett café där man kan klappa katter) men det kostade 900 yen/h så jag skippade det för denna gång.

Väl på plats i Tokyo station observerade jag något lite underhållande på herrtoaletterna. Japan har alltid känts för mig som ett extremt renligt land, de till och med dammsuger utomhus emellanåt kring tågstationerna för att det ska vara fint samt har på sig ansiktsmasker så fort de är förkylda. Men av c:a 10 pers som använde pissoaren så tvättade ingen av dem händerna. På sin höjd viftade de med händerna vid handfatet så den automatiska vattenkranen gick igång, eller kanske lät lite vatten hamna på deras fingertoppar. Undrar varför det är så, jag hade tidigare hört om att England hade problem med denna typ av hygien men det kanske även är allvarligt i Japan?

När jag anlände hem så slog jag mig ner för att käka men icke, det fick jag inte göra. För nu ringde en av mina få japanska vänner för nu skulle det bowlas. Sagt och gjort, jag hängde på honom och vi körde ett stort gäng med blandat japaner och utlänningar en massa matcher till kl.02. Var riktigt roligt och fick lära känna många nya personer, varav 3 tydligen bor i min byggnad. Trots att vi är kanske 30 personer som bor i det här huset ser jag aldrig någonsin till någon annan förutom oss tre svenskar.

Nomura-san visar hur det ska gå till.

Synd bara för honom att jag ägde honom i alla våra matcher och lät honom höra det hela kvällen, typiskt ojapanskt vilket jag förklarade att jag fick syssla med eftersom jag är utlänning ^_~

Till slut så var jag då hemma, utmattad efter att ha traskat runt hela dagen och kört hårt. Nu var det dags att plocka upp dagens köpta leksaker. Ett par Logicool-högtalare (Logitech går under namnet Logicool i Japan), en usb-hubb & ett Canon 100mm F2.8 Makroobjektiv. Så äntligen kan jag lyssna på musik på ett vettigt sätt och det sistnämnda har jag velat köpa länge, nu kan jag bli som alla andra häftiga fotografer och fota vardagliga saker jättenära. För det, det är najs.

Bocchan Dango, en form av japanskt godis.

Foto- & videorapport – Mejaspelning & födelsedagsfest

Recap: Först och främst lite foton från fredagens äventyr med Meja-spelning & rundtur i Roppongi. Klicka på fotot för att komma till det ganska sparsamma albumet.

Gårdagen blev min första födelsedag utomlands någonsin vilket kändes lite märkligt, en dag som den saknade jag såklart min fru (herregud vad jag är gammal!) och alla vänner i Sverige lite extra mycket. För att kompensera med awesomeness spenderade jag & 5 min födelsedag i Shinjuku, ett av Tokyos bästa distrikt när det gäller barer & klubbar. Första stoppet blev en glassbar tillhörande den amerikanska kedjan “Cold stone” vilkas grej är att personalen sjunger för en medan de gör glassen. För dem berättade vi att jag fyllde år vilket resulterade i följande roliga video. För er som inte orkar se hela, hoppa till 02:30.

Proppmätta på glass så skulle det festas hela natten. Första stoppet blev en Izakaya med nomihoudai (all you can drink) vilket vi utnyttjade rejält. Nästa två stop blev de 2 retro-tv-spelsinspirerade barerna i Shinjuku vilka ofta lockar besökare från tv-spelsbranchen, 8-bit café & 16 shots. (Här kan ni se ett videoklipp om bägge barerna.) Sjukt mysiga men då de tog 700 respektive 500 yen i inträde är de nog inga barer man ska bara besöka en kort stund som denna kväll utan dra till, sitta ner, snacka skit & spela spel en helkväll. Men det blev två väldigt häftiga upplevelser vilket rättfärdigade inträdet med råge. På 16 shots kollade vi, personalen och de andra gästerna på en video från mitt bröllop & foton från konventet NärCon 2010, spelade allehanda tv-spelsmusik, skrattade & pratade. På 8-bit café överraskade personalen oss med att bjuda på födelsedagsdessert och vi prövade lite nördiga drinkar så som Dr.Mario, ritade med kritor och tog foton när vi poserade med Nintendo Power Glove, en mycket märkligt tv-spelskontroll.

Jag & Show-san sprider kärlek.

Johan & Emil är inte riktigt på samma spår…

Ett foto från toaletten på 16 shots.

Nämen, vad är det som visas på projektorn?

Sista stoppet där vi spenderade tiden kl.02-05 var en mindre rockbar med riktigt härlig stämning. Blev bjuden på shots & fick Djn att spela den fantastiska låten “Total eclipse of the heart”. När man kl.07 kom hem var jag såklart riktigt sliten, börjar kanske bli för gammal för sådana här ungdomliga fasoner? Men i äkta Japan-Jens-stil var det första jag gjorde när jag kom hem inte att däcka på sängen utan att formatera den nyinköpta hårddisken & slå på time-machine.

Det gäller att prioritera & veta vad som är viktigt här i livet.