Rapport från ett regnigt Okazaki

Hej bloggen!

Nu är julen över och jag befinner mig i Okazaki där det är lite kyligare än vad jag, som erfaren Tokyobo, är van vid. Har hänt en del sedan sist men vi försöker hålla det kort så ni inte blir alltför utråkade.

Efter att jag blivit tv-kändis (videon har nu nästan 800 views och var det hetaste på FB ett tag, yippie…!) så var det dan före dopparedan. Då passade jag på att göra det jag gör bäst, åka till Akihabara för att frossa bland nördprylar och köpa mig en ny dator. Med ny menar jag 7 år gammal och som backup till min MacBook vilken jag nu lämnat in på lagning, måste alltid ha en dator om man har datorteknik som huvudämne ;) Sedan med dator, julmat och packning bar det av hem till Ylva för att droppa av allting och sedan i sann julanda gå till en brittisk pub med nomihoudai (drick hur mkt du vill). Det var vi, Patrik som också pluggar vid LiU och ett gäng för mig okända japaner. Trevligt men inte så mycket till jul över det hela :)

Dagen därpå var det äntligen dags! Jag och Ylva hade bägge laddat upp med julmat, dryck, Karl Bertil Jonsson & Kalle Ankas julafton så vi firade på rejält. Risgrynsgröt till frukost och sedan detta dignande julbord:

Så trots alla konstigheter här i Japan blev det ganska mycket julstämning trots allt. Men sedan kom nästa märkliga händelse, kl.17 var det dags för mig att jobba som jultomte. Något jag tackat ja till 3 veckor innan och hade ingen aning om vad som skulle ske. Åkte till andra sidan Tokyo för att, trodde jag, stå på ett varuhus och dela ut presenter till barn. Detta visade sig vara helt fel, hembesök till en japansk familj stod på schemat. Men först skulle mamman som anställt mig skoja lite med sina vänner så hon slängde in mig i deras frisörsalong där jag delade ut presenter och hoade på japanska. Hembesöket sedan var väldigt lustigt, 2 flickor vilka knappt vågade svara på om de var snälla barn så de kunde få sina sparkcyklar av mig. Otrolig rolig upplevelse och familjen blev jätteglada att ha mig där. Så här vacker var jag:

Efter allt julstohej så var det då dags att åka till, till min galna värdfamilj i Okazaki. Dagen efter att jag anlänt bar det iväg för oss alla till stort lyxigt badhus, som Hasseludden i Sverige, med varma källor, fint rum och en otroligt lyxig sashimi-middag där vi t.ex. fick in en levande mussla vilken vi tillagade direkt vid bordet. Vi spelade en japansk variant av Black Jack allihopa, drack en massa samt sjöng karaoke. Där gjorde jag en fantastisk insats på japanska låtar som “Linda Linda” och “Ue wo Muite” utan att någon höjde ögonbrynen, men när Papa-san bad mig sjunga Abba och jag försökte mig på “Dancing Queen” så skrattade Mama-san så hon grät. Samtidigt viftade Papa-san med armarna för att få mig att sluta och dagen därpå berättade de noga för mig hur dålig var jag. De förklarade det med att det är inget konstigt, alla svenskar är dåliga på att sjunga, ni har ju inte sånglektioner i lågstadiet alls som vi har i Japan. Försökte förklara att man kan väl sjunga ändå fast man inte är så bra men det gick inte hem ;)

Nu framöver så är planen att fira nyår här för att sedan återvända till Tokyo. Där väntar Lotten, Peter, Ylva, Goth & eventuellt Magnus för galet festande en kväll tillsammans och strax därefter kommer min vän Erik Hedberg förbi och hänger mig mig 1-2 veckor. Kommer bli några bra veckor här framöver :)

Blod & tequila i Japan!

På Chiba Universitets campus kommer Röda Korset varje vecka med tält & buss för att locka blodgivare likt blodbussen vi har i Sverige. Så idag försökte jag mig på konststycket att bli blodgivare, något som med tanke på procedurerna kring att bli gymmedlem borde vara outhärdligt.

Men ganska oväntat möttes jag av samarbetsvilliga & trevliga japaner som mer än gärna hjälpte mig. Genom att ställa lite frågor till dem och med stor hjälp av mitt lexikon lyckades jag fylla i deras formular på endast en timme(!). Fick mitt blodgivarkort, information och allehanda små presenter med mig innan det var dags att prata med läkaren. Tillsammans gick vi igenom mina svar för att dubbelkolla allting innan det var dags att ge blod. Men plötsligt fick han djupa veck i pannan och började gräva bland alla sina dokument medan jag snällt satt och väntade. Det visade sig att Sverige (tillsammans med bl.a. England) är ett av de länderna som Japan inte accepterar på grund av risken för Creutzfeldt Jakobs sjukdom. Lite besviken fick jag gå därifrån, dock med mina fina presenter, däribland en korthållare med blodgivare-Hello-Kitty-motiv, awesome! :D

Plåster, tidning, patientkort (vilket jag ej kan använda, wohoo!) och korthållare.


En till bild på den fantastiska korthållaren, lär inte vara alltför många utlänningar som fått tag i en sådan här.

Sedan hände någonting fantastiskt gulligt, efter att jag hade gått iväg i 1-2 minuter kommer en ur Röda Korsets personal springandes till mig, räcker över två stycken josförpackningar, säger “Förlåt förlåt, den finns inga ursäkter!” och bugar djupare än någon japan någonsin gjort gentemot mig. Gissa om jag i slutändan är nöjd över mitt besök ^^

Jos jos jag maste ha jos!

För övrigt har Lendai anlänt till Japan vilket såklart firades rejält igår i Shinjuku, så pass att tågen slutade gå och jag fick ninja mig in på hans hotellrum och tillbringa natten där. Jag har blivit lovad att det ska fortsätta i samma stil de närmsta 12 dagarna, varpå samma dag som Lendai åker kommer ena brorsan. Kommer att bli en galen månad…

Ej i liggande åtta men BAM(!) var vi borta.

Jäger, makro & bowling = combo?

Idag har varit ett märkligt dygn. Allt började med en rejäl shoppingrunda i Akihabara, Ginza & Shinjuku. Följt av en fika med Ylva där vi trots ett tappra försök att hitta mysiga ställen ändå hamnade på McDonalds. Hade varit en tung dag i ett sinnesintrycksfyllt Tokyo så jag var lite sliten. Tur då att jag & Ylva hittade en välsorterad alkoholbutik som hade Jägermeister, som jag har letat! Det bar sedan av till en Izakaya med Emil & c:o som visade sig vara ett mycket märkligt ställe. Temat på baren var Wrestling, vilket syntes på de stora wrestlingplastdockorna som stod utplacerade i lokalen, alla blinkande lampor överallt samt att tv-skärmar överallt visade pågående wrestlingmatcher. Planen var att köpa en 3 timmars Nomihoudai (all-you-can-drink) med tillhörande mat för 3000 yen men då jag kom lite sent så var all mat redan slut(!). Tyckte 3000 yen var lite väl ovärt för bara den öl jag skulle hinna få i mig så jag drog hem istället. På vägen hittade jag ett kattcafé (ja du hörde rätt, ett café där man kan klappa katter) men det kostade 900 yen/h så jag skippade det för denna gång.

Väl på plats i Tokyo station observerade jag något lite underhållande på herrtoaletterna. Japan har alltid känts för mig som ett extremt renligt land, de till och med dammsuger utomhus emellanåt kring tågstationerna för att det ska vara fint samt har på sig ansiktsmasker så fort de är förkylda. Men av c:a 10 pers som använde pissoaren så tvättade ingen av dem händerna. På sin höjd viftade de med händerna vid handfatet så den automatiska vattenkranen gick igång, eller kanske lät lite vatten hamna på deras fingertoppar. Undrar varför det är så, jag hade tidigare hört om att England hade problem med denna typ av hygien men det kanske även är allvarligt i Japan?

När jag anlände hem så slog jag mig ner för att käka men icke, det fick jag inte göra. För nu ringde en av mina få japanska vänner för nu skulle det bowlas. Sagt och gjort, jag hängde på honom och vi körde ett stort gäng med blandat japaner och utlänningar en massa matcher till kl.02. Var riktigt roligt och fick lära känna många nya personer, varav 3 tydligen bor i min byggnad. Trots att vi är kanske 30 personer som bor i det här huset ser jag aldrig någonsin till någon annan förutom oss tre svenskar.

Nomura-san visar hur det ska gå till.

Synd bara för honom att jag ägde honom i alla våra matcher och lät honom höra det hela kvällen, typiskt ojapanskt vilket jag förklarade att jag fick syssla med eftersom jag är utlänning ^_~

Till slut så var jag då hemma, utmattad efter att ha traskat runt hela dagen och kört hårt. Nu var det dags att plocka upp dagens köpta leksaker. Ett par Logicool-högtalare (Logitech går under namnet Logicool i Japan), en usb-hubb & ett Canon 100mm F2.8 Makroobjektiv. Så äntligen kan jag lyssna på musik på ett vettigt sätt och det sistnämnda har jag velat köpa länge, nu kan jag bli som alla andra häftiga fotografer och fota vardagliga saker jättenära. För det, det är najs.

Bocchan Dango, en form av japanskt godis.