Japan-Jens japanska tv-debut

Nu har jag då förutom att vara tv-kändis i Sverige (1 2 3 4) gjort min tv-debut här i Japan! Och det var en minst sagt märklig upplevelse. Varning för ett inlägg fyllt med ett viss mått av frustration. ^^;

För er som missat det så blev jag uppraggad i Shibuya för några veckor sedan av en kille som jobbade på Tokyo MX och letade efter utlänningar till sitt program. Jag tackade ja och sedan dess har det varit många vändor fram och tillbaka där jag har fått lite insikt i hur japansk tv-produktion går till. För att sammanfatta det hela så ringde han mig 2-4 gånger dagligen den senaste veckan och veckan innan dess “blott” en gång/dag. Han ställde många frågor till mig, kunde vara allt från mina favoritbitar gällande sushi, vad jag tyckte om Miso-fabriken i Okazaki till min största kulturkrock i landet eller vilken låt jag ville sjunga i karaoke. Efter varje samtal när han fått reda på vad han ville ha av mig pratade han med sin chef som troligtvis alltid några invändningar och förslag på nya idéer & frågor varpå han ringde igen. Så fortsatte det hela fram tills 2 timmar innan jag skulle vara på plats. Emellanåt blev jag väldigt frustrerad, skolboksexemplet är när jag blev tillfrågad om vad i Japan jag blivit mest förvånad över så svarade jag “att det är ok att ringa en person man inte känner efter kl.21″. Faktum är att han ringde vilken tid på dygnet som helst, kl.08-23, vilken dag som helst i veckan. Om detta verkar det inte finnas några gränser för i Japan, eller i alla fall inte i Tokyo.

Men det var först idag som det jag egentligen skulle göra på programmet utkristalliserade sig. Ingen karaoke utan jag skulle svara på frågor om anime & manga samt köra Diabolo. Helst i någon speciell form av Diabolo-dräkt till diabolo-musik, vilket han bad mig fixa gång på gång trots mina svar om att detta inte fanns och att han kunde spela vilken musik som helst, men de fortsatte att insistera på ett musikval från min sida.

Så jag valde tillslut “Cities of the Future” med “Infected Mushroom”. Men nu kom det fantastiska problemet att de inte kunde ta emot den som mp3. Eller, i alla fall inte via usb-minne utan den skulle antingen mailas eller så skulle jag ta med den på cd-skiva. (Bara jag som känner att cd/dvd-skivor känns ganska passé?) I vilket fall så var jag inte alltför pigg på att maila min musik över nätet, förklarade för honom att det är ju olagligt varför jag inte gärna ville göra det utan skickade en YouTube-länk istället. Han svarade med att de inte kunde spela upp från YouTube, men jag kunde ta med en cd-skiva? Svarade ännu en gång att jag inte hade några skivor, varpå han sa igen “Ja men, vi vill ju ha bakgrundsmusik så…kan du inte ta med en cd-skiva?”. Här börjar frustrationen, jag vet att han förstår exakt vad jag säger, men ställer ändå en fråga han redan fått svar på. Det han så klart vill be mig om men vilket han inte kan säga rakt ut är att han tycker jag ska gå och köpa en skiva för att bränna till honom. Såg framför mig att jag skulle behöva stressa för att hinna med detta, varpå när jag väl anländer märker att planen hade ändrats ännu en gång. Så jag svarar gång på gång att jag äger 0, zero, inga skivor alls och lyckas tillslut lyckas jag övertala honom att faktiskt köpa låten själv via iTunes om han prompt måste just ha den (för de 8 kronorna eller vad det nu kostar) och sedan bränna sin egna skiva ;)

Nog om det, väl på plats började nervositeten slå in! De hade skrivit ett manus åt mig vilket var på för mig ganska onaturlig japanska där jag berättat hur gärna jag vill bli gatukonstnär i Tokyo (wtf? Handlar all japansk tv om att man ska säga det som låtare roligare, även om det är en ren & skär lögn?). Ni märker i klippet hur jag stakar mig medan jag tittar på skyltarna de håller upp med stödmeningar, självklart fyllda ordentligt med kanji. Det var en helt annan femma att förbereda mig inför det här jämfört med Kanal Lokal Östergötland. Att prata på japanska inför halva Tokyo för att sedan köra Diabolo vilket jag inte gjort på evigheter (övade i 10 minuter innan programmet för att det skulle sitta någorlunda igen) gjorde att jag mådde hyfsat kasst innan allt gick av stapeln. Faktum är att när jag väl stod tryckt mot duken innan jag skulle traska in vid programmets början så höll jag på att svimma ^^; Men när väl allting var igång gick det som det alltid gör, otroligt mycket lättare.

Blev efteråt hemskickad med en DVD med programmet, en t-shirt & ett tack. Men framför allt har jag blivit en märklig erfarenhet rikare som jag, trots allt frustration, är otroligt nöjd med att jag genomförde. Men nog om mina långa haranger om detta, dags att visa videoklippet; varsågoda!

Japan-Jens goes japansk TV

I lördags innan jag & brorsan drog till Shinjuku för att gå på vad som blev en episk fest. Men den berättelsen kommer senare, det viktiga var vad som hände innan dess. Vi skulle tillsammans med Ylva dra runt i Shibuya för att se oss omkring, fika & shoppa. Väl när vi alla hade möts och skulle bege oss in mot stan blev jag stoppad av en Japan. Om jag får gissa själv så var det antagligen på grund av frisyren…

I alla fall, han presenterade sig som en del av ett tv-team för ett program som går varje kväll på Tokyo MX. Under programmet så har de ett inslag som jag & Ylva gissar handlar om att “skratta åt ulänningen”, där ville han att vi skulle delta och göra någonting “spexigt”. Han såg gärna att jag skulle sjunga karaoke och vad Ylva skulle göra bad han henne fundera över. (kanske för att hon inte är lika konstig/rolig? ^^;;)

Hemma i Sverige hade man blivit minst sagt misstänksam kring ett sådant här spektakel men jag känner att i Japan under det här utlandsåret så gäller det att våga slänga sig ut i det okända för att vara med om lite fler galna äventyr. Så jag är på, den 22 december gäller det, då kommer ni om ni bor i Tokyo se mig sjunga japansk karaoke medan japaner skrattar åt mig! ^__^ Blir spännande att se om han hör av sig eller om han får tag på andra mer intressanta utlänningar men om det hela blir av så tror jag att jag ska sjunga “Linda Linda!” (se nedan) alternativt “One Night Carnival”. Efter programmet skulle jag få en dvd med inslaget så räkna med att det dyker upp här sen.

Edit: De ringde precis från tv-bolaget, när jag berättade att jag och Ylva bara är vänner så svarade han direkt att då var det omöjligt för oss att delta båda i programmet. Så nu får vi se hur det går men han ville i alla fall att jag skulle dyka upp den 22 dec som sagt. ^^;;

Akihabarabarabara!

Idag drog jag med brorsan till nördarnas paradis på jorden, Akihabara. Som en helomvändning från gårdagens mjuklandning i Japan med IKEA-besök tänkte jag chocka honom rejält med allt vad japansk populärkultur innebär. Gigantiska teknik-, anime- och mangaaffärer i ett distrikt som aldrig verkar ta slut med japanska tjejer klädda i “maiddräkt” som bjöd in till diverse caféer & klubbar kring varje gathörn.
Dvs typ såhär, när Lendai var här passade vi på att gå på ett Maid-café, en annorlunda upplevelse.

Vi drog till tv-spelsbutiker & arkadhallar, där jag efter ett tag hittade följande berömda spel. Döda zombies genom att skriva ord med tangentbordet(!).


Utöver det så köpte jag en fantastisk sparbössa, efter att Ullis visat att han hade skaffat en så kände jag att även jag var tvungen att ha en. Så nu har jag ett fint ställe att göra mig av med alla &%#€”% mynt man får i det här landet.

Sist, eftersom det är VM i Magic nästa vecka drog vi till några MTG-butiker. Där hittade jag följande plastfickor vilka jag då direkt köpte upp alla de hade (4×50 st). Om någon av er är som jag, retro- & kortspelsnörd så säljer jag 2 x 50 st av dessa till högstbjudande :)
<

Foton från dykning + Stopmotion från Disney Sea


Har börjat fixa lite med fotona från tiden Linnea var här (nu är hon dock hemma i Sverige igen >_< ). Här kommer första batchen, more to come, klicka på ett av fotona för att komma till galleriet.


När jag blir stor vill jag också ha ett undervattenshus till min systemkamera <3 Men inför vår resa till Filippinerna blir det att skaffa en kompaktkamera + uv-hus + blixt istället. ^^

Fotona från vår trip till Disney Sea valde jag så länge att bara göra lite snabbt till en klassisk Stopmotion-video ^_^ Låten är "Vanilla" av Gackt för er som undrar.

Foto- & videorapport – Mejaspelning & födelsedagsfest

Recap: Först och främst lite foton från fredagens äventyr med Meja-spelning & rundtur i Roppongi. Klicka på fotot för att komma till det ganska sparsamma albumet.

Gårdagen blev min första födelsedag utomlands någonsin vilket kändes lite märkligt, en dag som den saknade jag såklart min fru (herregud vad jag är gammal!) och alla vänner i Sverige lite extra mycket. För att kompensera med awesomeness spenderade jag & 5 min födelsedag i Shinjuku, ett av Tokyos bästa distrikt när det gäller barer & klubbar. Första stoppet blev en glassbar tillhörande den amerikanska kedjan “Cold stone” vilkas grej är att personalen sjunger för en medan de gör glassen. För dem berättade vi att jag fyllde år vilket resulterade i följande roliga video. För er som inte orkar se hela, hoppa till 02:30.

Proppmätta på glass så skulle det festas hela natten. Första stoppet blev en Izakaya med nomihoudai (all you can drink) vilket vi utnyttjade rejält. Nästa två stop blev de 2 retro-tv-spelsinspirerade barerna i Shinjuku vilka ofta lockar besökare från tv-spelsbranchen, 8-bit café & 16 shots. (Här kan ni se ett videoklipp om bägge barerna.) Sjukt mysiga men då de tog 700 respektive 500 yen i inträde är de nog inga barer man ska bara besöka en kort stund som denna kväll utan dra till, sitta ner, snacka skit & spela spel en helkväll. Men det blev två väldigt häftiga upplevelser vilket rättfärdigade inträdet med råge. På 16 shots kollade vi, personalen och de andra gästerna på en video från mitt bröllop & foton från konventet NärCon 2010, spelade allehanda tv-spelsmusik, skrattade & pratade. På 8-bit café överraskade personalen oss med att bjuda på födelsedagsdessert och vi prövade lite nördiga drinkar så som Dr.Mario, ritade med kritor och tog foton när vi poserade med Nintendo Power Glove, en mycket märkligt tv-spelskontroll.

Jag & Show-san sprider kärlek.

Johan & Emil är inte riktigt på samma spår…

Ett foto från toaletten på 16 shots.

Nämen, vad är det som visas på projektorn?

Sista stoppet där vi spenderade tiden kl.02-05 var en mindre rockbar med riktigt härlig stämning. Blev bjuden på shots & fick Djn att spela den fantastiska låten “Total eclipse of the heart”. När man kl.07 kom hem var jag såklart riktigt sliten, börjar kanske bli för gammal för sådana här ungdomliga fasoner? Men i äkta Japan-Jens-stil var det första jag gjorde när jag kom hem inte att däcka på sängen utan att formatera den nyinköpta hårddisken & slå på time-machine.

Det gäller att prioritera & veta vad som är viktigt här i livet.

Meja – Live i Tokyo

Blev lite otippat inbjuden av Ylva till att gå och se en konsert med Meja (ni vet It’s all about the money) här i Tokyo. Tydligen har hon sålt hyffsat i Japan sedan ett tag tillbaka och nyligen släppt en ny skiva i samarbete med Studio Ghibli (de som gjort Princess Mononoke, Spirited Away m.fl) som även den säljer bra. Då Ylva är släkt med hennes pojkvän så fick vi gratisbiljetter vilket var awesome. Slänger här upp lite kassa videofilmer från spelningen, men måste säga att jag blev grymt sugen på att köpa hennes nya skiva AniMeja efter den här konserten då jag är lite svag för Ghibli-filmerna. Speciellt hennes version av Country Roads från Whisper of the heart var häftig att höra. Men har man tur kanske skivan dyker upp på Spotify inom kort :)

Scones på 12m^2 & dödstoaletter

Resultatet blev över förväntan & med smör & marmelad så hade jag mig en festmåltid här ikväll.

Blev för en liten stund sedan surprise-inbjuden till en Oktober-fest här i Tokyo som jag strax ska dra iväg till. Blir spännande att se hur det hela slutar :) Som en sista kommentar innan jag drar iväg så kan jag visa er alla något häftigt, den japanska dödstoaletten. Varsågoda: