Äntligen hemma!

Kom imorse tillbaka till den överdrivna artighetens land och det känns precis som förr. Istället för känslan som infinner sig vid besök i ett exotiskt land så känns det istället tryggt och skönt att vara här. Flygresan och allting gick bra även om SAS inte är så bra som man skulle kunna tro som svensk (återkommer med min recension av 8 st flygbolag ^_~) men det rör sig mest om smågrejer.

Dagen har spenderats med att checka in här i Khaosan Asakusa Annex där vi även började vår resa 2007, käka rullbandssushi, promenera, planera resten av resan och avsluta kvällen med umeshu, okonomiyaki och så en stor Asahi så klart. Imorgon väntar Kappabashi Kitchen Town med all sin plastmat, spela in lite NärCon-PR-filmklipp och sedan en runda i Shibuya där vi träffar Ylva, vid hachikô så klart.

Vi återkommer! :D

Bosatt i mellanmjölkens land

Som de flesta av er säkert förstått är jag numera hemma i Sverige. Upplever lite bakåtvända kulturkrockar, får hela tiden frågan “Hur känns det?” vilken jag upplever problem att svara på, det är mest förvirrat. Jag har den senaste veckan fullkomligt störtdykt in i studentlivet allt vad det gäller kurser, grillkvällar och styrelseengagemang och så lite NärCon-engagemang ovanpå detta. Men jag tycker att jag har lyckats ganska bra, läser just nu 3 kurser, ska försöka plocka tre tentor det kommande omtenta-p och är på möten med diverse människor varje dag för att avgöra vad jag ska pyssla med till hösten. På lördag blir det att inventera NärCons förråd tätt följt av en förhoppningsvis fantastisk grillfest. Full rulle med andra ord, väldig skillnad mot Japan men jag stormtrivs än så länge och är nöjd över att vara i ett land där alla mina vänner befinner sig och där allting känns lugnt och säkert. Mycket är märkligt och jag saknar Japan, mitt Akihabara, Shinjuku och Shibuya så klart, hela livet med alla dess planer har vänts upp och ner. Vad händer nu med min utbildning? Måste jag åka tillbaka till Japan och i så fall när? Vad ska jag egentligen läsa till hösten? När får jag träffa Ryoko, Sae och alla andra mina japanska vänner? Frågorna är många, svaren ytterst obefintliga men på ett eller annat sätt ska det väl lösa sig.

Men vi rullar på och förhoppningsvis ses vi inom kort, ett av mina mål är att träffa alla mina vänner runt om i Sverige allt oftare, eventuellt blir det ett bilköp för att lyckas med detta. Hoppas bara jag lyckas hålla mig på höger sida om vägen i så fall…

Hem till Japan för en sista vända

Idag är då en 3 veckor lång underbar semester i Filippinerna med 14 dyk slut och det är dags att åka hem till Japan. Väl framme väntar 1,5 dygn av packande innan det är dags att sätta sig på nästa flyg, denna gång med destination hem till Sverige. Blir väldigt spännande att se hur min lägenhet i Inage ser ut, återkommer med foton.

Har pratat en del med LiU om vilka kurser jag ska läsa när jag kommer hem, förhoppningsvis kommer jag igång med det mesta redan på tisdag men det lär bli en inledande period av förvirring och kulturkrockar (men denna gång inverterade). Lite som hur studieplaneringen i Japan har gått till det vill säga ^^

Självklart är det med ganska stora och blandade känslor som denna vändning i livet och studierna görs men de flesta av dem pekar i alla fall åt rätt håll, det känns som att jag tagit rätt beslut trots allt. Ser väldigt mycket fram emot att träffa alla vänner och familj.

Vi hörs i Japan!

Jag har bestämt mig.

Efter drygt en vecka så har jag en plan, jag kommer att lämna Japan. Den 26 mars åker jag & Linnea tillbaka till Tokyo för att tömma min lägenhet och åka hem till Sverige igen den 28 mars. Jag avbryter mitt utlandsår vid Chiba Universitet, gör det bästa av situationen i Sverige vid LiU och åker tillbaka till Japan vid ett senare tillfälle.

Det hurras över hur tappra japanerna är, hur alla hjälper varandra metodiskt utan att få panik och när dessa historier berättas fälls det tårar över hela världen. Dessvärre stämmer de inte in på mig, den senaste veckan har jag slaviskt följt nyhetsflödet, varit emellanåt sjukt orolig vilket nådde sitt klimax igår kväll med min första ångestattack någonsin. Tänk er en vaken feberdröm där man är rädd för att man ska glömma bort att andas, händerna domnar bort och tunnelseende infinner sig, så var det för mig. Min teori om varför det inträffade först igår är för att jag och Linnea gick på 1 h massage, vilket kan få folk att gråta så varför inte ångest? Saknar dock någon form av vetenskapliga belägg för denna teori :)

Just nu befinner vi oss i Cebu City, ska snart dra till Bohol för att sedan åka tillbaka till Manila den 25 mars.

Bloggstatistik kring katastrofen

En intressant observation som gjordes idag efter tips från Lotten var att LiU numera länkar våra RSS-bloggflöde på sin hemsidesframsida gentemot studenterna samt skickar ut länkarna via sitt nyhetsbrev. Hur påverkar detta besökarstatistiken kan man då undra? Ungefär såhär:

Ii Japan-portalen

samuel.iijapan.se

En annan intressant observation är att jag har blivit kontaktad av Sveriges Radio, Corren samt TT (3 ggr) under den här tiden och att dessa traditionella nyhetsmedier har börjat använda sig av Facebook för att kontakta potentiella kandidater att intervjua.

Vi har verkligen blivit kändisar allihopa.

Meddelande från ambassaden

Med anledning av det förvärrade läget vid det japanska kärnkraftverket Fukushima avråder Utrikesdepartementet, i samråd med Strålsäkerhetsmyndigheten, från alla resor till Japan. Alla svenskar inom en radie på 80 km från kärnkraftverket Fukushima uppmanas att lämna området. Se bifogad pdf-fil med karta som visar vilket område som omfattas (den blå zonen). Det kan särskilt noteras att staden Sendai, norr om Fukushima, ligger strax utanför.

I beredskapssyfte är ambassaden angelägen att få en aktuell bild över hur många svenskar som fortfarande befinner sig i Japan. Vi vill därför be samtliga mottagare att omgående per e-post besvara följande frågor samt ange namn och personnummer för samtliga familjemedlemmar. Det är av viktigt att vi får svar även om ni tidigare lämnat information till oss om avresa från Japan etc.

- Befinner ni er fortfarande i Japan och i så fall var?
- Har ni planer på att lämna Japan och i så fall när och hur?

Ange tydligt vilka familjemedlemmar som avses, inklusive vilka som redan lämnat Japan eller tillfälligt befinner sig på annan ort i Japan.

Enligt uppgift så ställer en del flygbolag för närvarande om sina rutter och flyger till andra orter än Tokyo i Japan. Det innebär att möjligheterna att resa ut från från Tokyo med flyg kan komma att begränsas. Svenskar som vill lämna Japan bör därför se över sina möjligheter att resa ut från andra platser i Japan.

http://www.swedenabroad.com/Start____4081.aspx

Som ett komplement till hemsidan finns Ambassaden även på facebook “Embassy of Sweden in Tokyo” och Twitter “@EmbSweTokyo.

Alla åker hem

Det verkar som alla utlänningar jag känner i Japan beger sig hem, om än de flesta för en kort stund så är det ingen som vill stanna kvar. I Tokyo har de problem med att mat, nödransoner & bensin tar slut överallt, man väntar fortfarande på ett större efterskalv samtidigt som UD avråder samtliga svenskar från att göra onödiga resor till Tokyo & norra Japan. På studiefronten så föreslår LiU försiktigt “om ni vill avbryta ert utlandsår, gör då såhär”, Kammarkollegiet ersätter ens hemresa och CSN tar hänsyn till varför man avbröt sitt utlandsår när de beräknar studiemedel för framtiden.

Här borta i Filippinerna är jag i smått chocktillstånd, följer ständigt nyheterna, är nervös inför att åka tillbaka till Tokyo nästa vecka och funderar över om jag inte ska avbryta mitt studieår trots allt. Allting är mycket märkligt…

Den 11 mars, 2011

Precis som Lotten får jag väldigt många vibbar av 11 september kring hela incidenten i Japan. Känns bra att vara här borta i säkerhet i Filippinerna med Linnea där vi precis tagit AOWD, men samtidigt känns det lite fel och orättvist på något sätt, att inte vara hemma med mina landsmän och göra vad jag kan utan att jag ska ha en sådan himla tur. Jag känner mig nästan som japan så när jag ser på tv och läser på internet här borta så lider jag verkligen, det hela känns fruktansvärt. Som tur är verkar alla jag känner må bra och ha klarat sig. Vet inte hur det är med Goths lägenhet, universitet och vänner men som tur är mår han i alla fall bra, trots att han pluggar just i Sendai.

Undrar hur min lägenhet och mitt Japan kommer att se ut när vi åker tillbaka om två veckor, om vi ens kan åka tillbaka då. Just nu verkar kärnkraftverket i Fukushima gå åt helvete, men flertalet källor säger i alla fall att även om en härdsmälta inträffar så kan det inte leda till någon katastrof liknande Tjernobyl. Men man blir ändå lite skraj trots allt…

Halvårssummering

Jag är nu tillbaka i mitt Inage, mitt Chiba, mitt Tokyo och framför allt mitt Japan. I onsdags kom även Linnea hit och vi har haft några riktigt roliga dagar i Japan och imorgon bär det av till Filippinerna i 3 veckor. Det kommer att bli fantastiskt, med massor av dykning och backpackande, världens näst minsta sjöhäst (2,5 cm liten) & världens minsta hovdjur samt att det är så skönt att få vara bara jag & Linnea emellanåt :)

Jag har funderat väldigt mycket kring mitt utlandsår, min relation till Japan, hur jag många gånger så otroligt gärna velat avbryta allting och bara åka hem till vänner, fru, katter och Hemköp. Det ska jag såklart inte göra men jag tror jag vet varför det nu på sistonde känts som om mitt utlandsår varit helt värdelöst: januari & februari innebar nämligen en rejäl krachlandning. Mina kurser gick inget vidare, jag har bråkat med LiU då de tidigare lovat att tillgodoräkna kurser men nu drog tillbaka detta och slutligen så gick en av mina allra bästa vänner bort. Detta mörklade hela utlandsåret och jag gick in i en rejäl svacka som jag nog kan påstå var den värsta månaden i mitt liv.

Men när jag tänker efter har mitt utlandsår varit ett riktigt häftigt år. Jag har varit med om fantastiskt mycket roligt, lärt mig massor av saker (framför allt japanska) och lagt några häftiga erfarenheter till mitt liv. Bara för att nämna några:

Nu gäller det för mig att toppa detta med ännu ett galet halvår men först, mot Filippinerna!