Nu har jag bott här i Niigata i snart en vecka. Kom hit i lördags och idag är det fredagkväll och under den tiden så har mycket hänt och så har det regnat mycket (regnperiod här nu). För att göra det så enkelt som möjligt så tar jag väl och fortsätter där jag slutade förra gången =)

I måndags så var det vår första dag i skolan. Inga lektioner men introduktion till campus, lärarna, undervisningen och lokalerna som vi ska plugga i. Lite nervösa så tog vi oss iväg till skolan, var där löjligt mycket för tidigt (25 min typ). Dessutom på det visade det sig att vår lärare, James Brown (en amerikan som jobbat i Japan under en längre tid som engelskalärare), blev försenad. Men Nabe-chan, som ni sett lite av tidigare kommer och ber oss alla skriva introduktionsbrev på japanska om oss själva som våra “Home-stay” familjer ska få. Sen så kommer då tillslut Brown-sensei (-sensei läggs till efter hans namn när t.ex. jag tilltalar honom då han är lärare) och han börjar berätta om allting rörande campus och svarar på frågor. Sen när det börjar närma sig lunchtid så bjuds vi på en hejdundrans välkomstmiddag. En buffé av alla möjliga olika små japanska tilltugg och maträtter med allt från risbollar till olika varianter av friterat kött. Väldigt välkommet, speciellt då jag inte fått i mig någon bra frukost den morgonen. Dagen flyter på med mer introduktioner, rundvandringar och Brown-sensei visade sig vara en riktigt trevlig person. Jag inser dessutom att det här verkligen är ett japanskt universitet och blir lite extatisk över allting ^_^ Skolan visar sig ha ett eget litet gym för eleverna att använda gratis. Jag tar tillfället i akt och använder det (något jag sedan har gjort nu, 4 ggr den här veckan och planerar att göra till en vana).

Tisdagen så har vi våra första lektioner. Under dessa fick jag lära mig några saker. Bland annat att japanerna verkligen (och jag menar verkligen) inte bryr sig om fritt tänkande. Vi har några papper om japans geografi med text och karta. Till det har vi några frågor, allt på japanska såklart. Frågorna besvarar man inför hela klassen och ganska snabbt lär man sig att titta på kartan och svara efter vad man anser att svaret är, det är fel. Man ska titta i texten och säga det som står det, även om det verkar fel enligt en själv. Detta har jag sedan fått bekräftat ett antal ggr och blivit lite stött och irriterad av det hela ^^;; Men lektionerna visade sig vara ganska bra ändå, när det gällde japanska nivån. Slutet på skoldagen så har vi ett så kallat konversationspass. Riktigt givande lektion, man sitter helt enkelt och pratar om vad man vill med japanska studenter som kommer dit, på japanska såklart. Till lunch prövar vi skolans matsal, riktigt billigt (c:a 15-30 kr) och gott. Där har vi sedan dess ätit dagligen ^^

Dagen därpå så händer det lite mer saker. Samma sorts lektioner som gårddagen, samma irritationsmoment =) Men, lite nya saker får vi allt uppleva. Efter lunchen, bredvid matsalen, så uppträder ett av skolans egna band. Pink Re: Remix hette de och spelade massa covers verkade det som. Kul att se och speciellt roligt att höra dem med sin oerhört bra engelska sjunga Red Hot Chilipeppers-låtar ^^ Här kan ni se ett litet klipp från det hela:

Efter det så kom vår första kulturlektion, vi skulle få pröva på te-cermonin. Den som man har hört mycket om, lite nervös så satte man sig ner på bambumattan där det hela skulle ta plats. Och %”¤#&% va ovig jag är! Klarade inte av att sitta i den passande ställningen i många minuter, gav upp och prövade igen gång på gång men det verkade halft omöjligt för mig. På bilden kan ni se att jag tar bort vikt från benen/fötterna genom att trycka ner armarna lite grann ^^;; De andra i gruppen klarade sig antingen lika dåligt som jag eller ganska hyffsat. Ceremonin inledes med att vi fick framför oss en färgglad liten boll framför oss, såg ut som en boll av gummisnoddar. Den bestod av någon söt deg och man skulle trycka in hela i munnen i ett svep. Jag har en ganska stor mun skulle jag gissa men, det var lite kämpigt även för mig. Efter det bjöds man på några små hårda färgglada karamell-liknande saker som mest smakade socker. Under tiden så fick man höra mycket på en japanska som var ganska svårbegriplig. Tillslut var det då dags för téet. Detta skulle man ta emot, sedan snurra te-koppen typ ett halvt varv, dricka 3 ggr och sedan snurra ett halvt varv till och sätta ner. Det var en upplevelse men som dessvärre mest bestod av att jag hade sjukt ont i benen ^^;; Kvällen spenderades på arkadhallarna där jag vann 3 coola grejer ^_^ (En gomba-nyckerlring, en Totoro-nyckelring och en Evangelion (EVA01) mini-staty). Spelade för övrigt följande spel som jag visade tidigare i en film som några japanska tjejer spelade, riktigt kul!

Ny dag, nya äventyr. Denna dag torsdag. Tydligen så hade våra tidigare lektioner mest ha varit avsedda som lektioner rörande information om Japan för nu kom japanskalektionen. Men gah! Vad i hela friden var det för nivå på den? Hela första halvan av lektionen bestod av sådant som jag lärde mig redan i gymnasiet rörande japanskan. Fick tillslut säga till läraren att det var alldeles för låg nivå och så blev andra halvan av lektionen bättre. Vet dock inte om vi påverkade lektionsnivån eller om hon bara planerade att ha en sådan lektion, börja lågt och sedan höja. Men dessvärre så var nivån ändå inte riktigt tillfredsställande men några nya glosor lärde man sig trots allt. Efter lunchen så var det dags för kulturlektion, “Japanskt papper i 3-d”. Ah, origami tänkte vi men nope, vi hade så fel. Vi fick pyssla med någon slags pappersmarche (ingen koll på hur det ska stavas) och göra egna lampor. Genom att först trä som slags papperssnören runt en ballong och på utsidan av ballongen sedan lägga ett tunt lager med papper så skapade vi halvgenomskinliga pappersägg. Vi har ännu inte fått tillbaka dem då de ska torkas och så men tror de kommer att bli riktigt snygga =D Undrar bara om jag kommer lyckas få med mig mitt hem sedan :-/

Kvällen avslutades med en fest! Nästan alla vi utbytesstudenter, några japaner och vår lärare Nabe-chan samlades i min lägenhet. Vin dracks (dock mest av mig och Nils ^^;;) och UNO (kortspelet) spelades och det var riktigt kul. Efter ganska många partier så splittrades vi alla upp och några av oss drog till arkadhallarna. Där har många kvällar spenderats hittills och fler lär det bli ^_^

Idag så hade vi vår första field-trip, något vi kommer att ha en varje vecka. Massa regn men varmt väder och vi var alla glada. Först bar det av till Shibata-castle som är just vad det låter som, ett slott. Dock nerbrunnit för länge sedan (det är helt byggt av trä) men restaurerat och nybyggt 2004. Ganska maffigt och häftigt men dock tunnades upplevelsen ut lite av att jag och Linnea sett mycket häftigare liknande saker innan här i Japan ^^; Efter det så var det dags för lunch, vilket vi bjöds på (det bästa med field-tripsen ^^) som spenderades på en japansk restaurang. Tempura med nudlar, serverade på japanskt vis (se bild). Gott! Vidare bar det av till ett Saké-bryggeri som funnits i över 200 år tydligen. Guiden här (liksom den vid slottet) pratade dock ganska konstig japanska så vi förstod inte så mycket vilket drog ner upplevelsen lite. Men vi fick pröva många olika sorters saké och se en del häftiga saker så det var värt besöket. Har nog kommit fram till att saké inte är så speciellt eller gott, egentligen. Förutom när man dricker det varmt då det ger en ganska mysig känsla, speciellt på vintern. Efter det bar av till en vacker trädgård i närheten av bryggeriet. Med sin damm, knotiga träd, små stigar med utplacerade stenar att gå på och regnets smatter så var det lite som att gå i en sagoskog. Den häftigaste platsen den dagen. Sist bland våra utflykter så bar det av till ett litet konstgalleri. Häftiga tavlor men det bästa av allt var ändå att ett postkontor låg bredvid så jag kunde ta ut pengar (de höll på att ta slut och postkontor är de enda ställena det funkar att ta ut pengar).

Resterande dag spenderades med slösurfande, träning i skolans gym och ätandes sushi på en kaiten-sushi restaurang (börjar ske ganska ofta här borta). Nu så har jag precis laddat in alla bilder och videos och ska packa iordning lite inför imorn. Då bär det av till värdfamiljen där man ska spendera helgen som home-stay. Sjukt läskigt men det blir nog bra, speciellt då jag har träffat en ur min värdfamilj som går på Keiwa College och han verkar trevlig. Att prata och umgås med alla japaner här går ganska bra under skoltid och jag känner mig allt mer och mer säkrare med min japanska. Känns skönt, nu måste jag bara ta och plugga in all grammatik och schyssta glosor jag ska ha lärt mig från tiden på LiU så kan jag anse mig hyffsad på japanska ^^;;

Jao. Nu är det Linnea som skriver, mest för att Samuel tjatar på mig och för att de som jag inte pratat med sedan hemkomsten ska få veta att jag överlevde resan hem, trots att jag inte hade Samuel där som stöd och översättare. (Men som sagt, det är lättare än man tror att klara sig i Japan utan att kunna språket, de flesta kan iallafall lite grann engelska och går man bara till restauranger som har bilder i menyn så är det lugnt. ^^)

Efter att vi skilts åt vid tågstationen åkte jag till Harajuku, eftersom vi tidigare sett en annons där för en fotostudio där man mot betalning kan bli utklädd, uppsminkad och fotad som en geisha eller maiko (geishalärling). Sådana ställen finns lite här och var i Japan, eftersom det förstås är populärt bland turisterna. Jag tänkte alltså försöka leta rätt på studion eftersom det verkade som en kul grej att göra innan jag åkte hem, men det måste nog ligga någon sanning i detdär att kvinnor är dåliga på att läsa kartor för jag lyckades aldrig hitta stället. Däremot hittade jag massor av häftiga affärer som sålde goth/rock- och lolitakläder (köpte inget till mig själv, men till Ellen ^^), en affär som sålde söta/knäppa hundkläder (komplett med bi-utstyrslar och allt) samt gatukök med mumsiga crêpes.

Långt om länge lyckades jag även hitta ett internetcafé (Det verkar inte finnas så många sådana i Japan (även om de som finns är ruskigt lyxiga), jag antar att det är som i Sverige att de inte behövs eftersom i princip alla har schysst internetuppkoppling hemma eller, i japanernas fall, via mobilen. Jämfört med Nya Zeeland där det fanns internetcaféer överallt men alla (som vi bodde hos iallafall) hade crappy internet i hemmen. Å andra sidan kan det förstås ha något att göra med antalet turister, och isåfall borde det snart poppa upp många fler små internetcaféer överallt i Japan. (Jag gillar parenteser.)) så att jag kunde söka rätt på en sovplats för natten. Jag hamnade på ett Ryokan i Ikebukuro som var riktigt fräscht och mysigt, och med ett överkomligt pris med tanke på att jag fick eget rum. Sov oroligt ändå, som alltid när det är något viktigt dagen därpå som jag inte får försova mig till. Men jag lyckades komma till flygplatsen i tid och allting, och jag överlevde tristessen på den lååånga flygresan hem.

 Väl framme på Arlanda fick jag veta att min ryggsäck fastnat i London IGEN, vilket kändes otroligt jättejobbigt när jag inte hade ätit ordentligt och bara lyckats få ca. 3 timmars sömn på planet, men som kändes väldigt praktiskt när jag fick väskan levererad till dörren och insåg att jag hade sluppit släpa hem den själv.

Jao. Så nu är jag alltså hemma i föräldrarnas villa i Hässelby (inga föräldrar här dock, de är i Skåne). Hade första jobbdagen idag (samma demensboende som jag jobbat på tidigare) och det flöt på bra. Fast lite ledsen är jag, två av mina favorittanter har dött sen förra sommaren och det känns trist att vara ifrån Samuel även om en månad inte är så lång tid. Fast framförallt är jag grymt avundsjuk på Samuel som är kvar i Japan – även om Sverige känns lite extra bra och vackert efter att jag varit utomlands så är två veckor i Japan alldeles för kort tid, det finns så mycket som jag hade velat göra som inte hanns med. Jag vill tillbaka, gärna snart, och stanna där länge. Kanske inte så realistiskt med tanke på skolan och så, men men. Om bara två år är jag ju färdigutbildad? =P

Jao. Samuel föreslog att jag också skulle börja skriva här regelbundet, men då jag inte skrivit dagbok på Helgon sen i april känns det osannolikt att mitt skrivsug plötsligt skulle sätta igång igen. (Vilket är intressant med tanke på att jag brukade skriva hela tiden för ett par år sedan. På Helgon, på Haket, i Word-dokument, i två fysiska dagböcker, på lösblad… Men jag har väl mina faser, antar jag.) Så jag gissar att detta blir det sista jag skriver här, tills dess att jag och Samuel åker iväg på en ny, gemensam resa.

Ta hand om er, alla!

Från kapselhotell och internetcafé till nästa spännande hotell i Osaka, de berömda “Love-hotel” som de har i Japan. Som ni säkert kan gissa på namnet så finns de till för i princip en sak och man kan checka in där för att betala per timme om man vill. Hotellen används flitigt av allt från medelålders gifta par som vill få lite privatliv till ungdommar som går på date på hotellet. Eller så kan man göra som vi gjorde, betala för en hel natt och då får man under den tiden inte ens lämna rummet (O_o). Allt för att man ska beställa upp så mycket mat och dricka som möjligt till rummet. Men detta är faktiskt något att rekomendera då man får ett stort och fint rum med badrum som har alla möjliga bekvämligheter som t.ex. bubbelbad, ångbastu m.m. för ett väldigt lågt pris. För oss båda, från kl.20:00-13:00 så gick det på 5000 yen (c:a 280 kr). Det jobbiga var bara att vi var tvungna att checka in klockan 20:00, fick inte göra det tidigare och då vi hade mycket bagage så kände vi inte för att traska runt så mycket. Så, vi slog oss ner med våra liggunderlag utanför hotellet från kl.17 och spelade bl.a. Uno fram till dess att vi fick checka in ^_^

Dagen därpå så tog vi tåget tillbaka till Tokyo för att spendera en sista dag där. Vi skulle sen på kvällen till Koenji (utanför Shinjuku) där vår ena couchsurfing-värd bor, Yama. Han hade nämligen berättat att vi gärna fick komma tillbaka för en sista natt hos honom så vi tackade ja. Bra mycket billigare och trevligare än vandrarhem så, även om vi kände oss väldigt oförskämda då vi bott hos honom i totalt 4 nätter då. Men innan vi drog dit så behövde vi slå ihjäl massa tid så vi stannade vid Tokyo Centralsstation, låste in vår packning och drog ut på stan. Vi jagade efter en Ramen-restaurang (nudlar) som skulle vara billig och det var då vi hittade den, Tokyos Pokémon Center. En stor affär med BARA Pokémon-prylar. Allt från mjukisdjur, tv-spel och kortspel till mössor, pokémon-pasta och matserviser. Vi var helt enkelt tvungna att stanna ett tag och titta på alla oerhört söta saker som fanns där ^^;; Runt kl.20 så drog vi då hem till Yama. På vägen så köpte Linnea en Yukata, något hon har velat göra under hela resan men inte riktigt kunna bestämma sig. Billig var den också, 3000 yen (180 kr).

Då det var vår absolut sista natt/kväll tillsammans i Japan (jag & Linnea) så ville vi göra något speciellt, gärna med Yama. Vi har tidigare planerat att gå ut på krogen för att dansa lite men det har aldrig blivit av då vi har varit så trötta. Men denna gång så drog vi ut med Yama, Pedro (en annan couchsurfare från Italien) och Ren (ytterliggare en couchsurfare men från USA) till Shibuya. Det första vi märkte var att det är billigt att gå ut i Japan, en drink kostar 28 kr och en öl max 18 kr. Först förfestade vi på någon konstig liten bar för att sedan dra vidare till ett ställe med dansgolv vid namn “Gaspanic” (Gasupanicu på japanska då ^^). Det tråkiga med det stället var dock att det var oerhört mycket västerlänningar där och att de spelade i princip bara amerikansk och europeisk musik >_< Men vi hade roligt och dansade runt i några timmar. Jag fick dock erfara det jobbiga med rökandes japaner på dansgolvet då en av dessa brände mig på armen med sin cigarett. I vanliga fall brukar japaner vara oerhört artiga, be om ursäkt o.s.v. men inte den här gången, han brydde sig inte ^^;; Kvällen avslutades med lite tortillas på en taco-bar i Koenji innan vi drog hem för att sova.

Så var det då lördag och den dagen då vi skulle skiljas åt. Vi tog oss till Tokyos tågstation där tåget mot Niigata som jag skulle med gick 13:32. Det blev ett långt avsked och lite sorgset men långt ifrån lika hemskt som när Linnea åkte iväg till Nya Zeeland 1,5 år tidigare. Allting känns så otroligt mycket stadigare, säkrare och bättre nu, samt att jag bara är borta 1/4 del av den tiden hon var borta. I Niigata ska jag plugga japanska i 1 månad på Keiwa College för att sedan spendera några sista dagar i Tokyo innan jag åker hem den 25 juli. Väl på tåget träffade jag de andra ifrån japanska-klassen i Linköping som även kommer plugga på samma skola. Linnea drog iväg för att hitta lite mat, ett internetcafé och senare någonstans att bo. Jag har fått ett mail från henne om att hon hittade ett traditionellt japanskt hotell som hon planerade att bo på, lät häftigt. Har dessvärre inte hört mer från henne, inte konstigt då hon inte har tillgång till internet så lätt. Men i vilket fall som helst så bör hon ha flygit iväg imorse (Söndag) med Brittish Airways mot Sverige. Då hon åker mot GMT så kommer hon komma fram samma dag i Sverige sen.

Men mitt äventyr fortsätter i drygt en månad till. Väl framme i Niigata så irrade vi runt ett tag, letandes efter våra lärare som skulle plocka upp oss. Det tog ett tag men tillslut så hittade vi dem. Det var två lustiga människor varav den roligaste heltklart är “Tana-chan” (Tanabe). En medelålders japansk man men som pratar japanska snabbt, inte förstår någon engelska och beter sig väldigt lustigt, lite som om han tror att vi är dagisbarn som han ska underhålla ^^;; Man kan helt enkelt inte ogilla honom, riktigt kul är han ^_~ Här är en liten video av hur han betedde sig på minibussen som vi åkte med mot området där campus ligger:

Väl framme så fick vi våra nycklar till de lägenheter vi kommer att bo i. Då vi endast är 9 st i klassen så visade det sig att jag fick bo ensam i en lägenhet(!). Så jag har det stort och lyxigt men kanske lite tråkigt ^^;; Det är en lägenhet i modern japansk stil, lite blandat modernt och traditionellt. Direkt vid ingången har jag en genkan, alltså en typ hall där golvet är nedsjunket en bit. Där tar man av sig skorna för att ta på sig sina tofflor innan man går in (självklart har jag med mig tofflor, från IKEA ^_~). Resten av lägenheten är ganska kompakt med ett litet badrum med dusch, ett toalett-rum, en kokvrå och ett större rum där jag har TV, kylskåp, garderob, micro och en liten balkong. Sover gör jag på en futon, en madrass helt enkelt, som ligger utrullad på marken. Internet har jag lyckats fixa t.o.m., hittade ett oskyddat nätverk så nu kommer jag kunna nå internet lätt varje dag ^_~

Efter att allihopa hade installerat sig så blev det en rundvisning av området runtomkring. Vi gick till lite olika affärer och en sushi-restaurang i närheten och åt Kaiten-Sushi, sushi på löpande band, det som jag och Linnea ätit 2 ggr tidigare. Sjukt gott och billigt, jag kommer nog gå dit ofta ^^ I närheten av lägenheterna finns allt man behöver; restauranger, mataffärer, arkadhallar och apotek. Campus och skolan är även det på promenadavstånd. Det bäddar för en trevlig tid boendes här helt enkelt ^_^ Efter rundvandringen så hade vi fritid resten av dagen så vi tog och firade lite mini midsommar på kvällen med den svenska musik vi har med oss. Dock ingen dans runt midsommarstång även om vi pratade om att dansa smågrodorna ^^;; Runt kl.24 så bestämde vi oss för att traska runt i området, bland annat förbi en av arkadhallarna. Där såg jag dessa små japanska tjejer som båda var galna på att spela arkadspel, speciellt med tanke på deras ålder ^_^

Idag så har vi hela dagen fritid. Vilket innebär att jag inte har gjort så mycket. Shoppat lite mera mat (har köpt ganska mycket koppnudlar ^_~), spelat lite spel, pysslat med foton och tagit en titt borta på Campus. Imorgon börjar allting med en välkomstmiddag, en tur runt campus och information om hur japanska kurserna, utflykterna och homestay (bo hos en japansk familj) kommer att gå till. Ser fram emot det, känns lite väl trist med såhär mycket ledigtid men vårt schema för resten av månaden ser riktigt lovande ut =D

Hej alla människor! Som utlovat kommer här den mer detaljerade beskrivningen av våra tidigare äventyr. På söndagen den 17 juni så var det slut på det roliga i Kyoto. Vi packade ihop alla våra saker och lämnade vandrarhemmet för att åka mot Hiroshima. Vi hade tillslut fått tag i vår Couchsurfing-kontakt, Casey, från Kalifornien och skulle få bo hemma hos henne. Vi mötte upp henne vid stationen med alla våra grejer, hon hade precis kommit från en helg med mängder av dryckesleker och annat lustigt så hon var lite sliten men glad. Tillsammans åkte vi ut till Kabe, en liten förort till Hiroshima, där hon bor. Casey är engelskalärare i Japan och går på det så kallade JET-programmet, Japanese English Teaching, som Samuel blev lite intresserad av. Väl framme så dumpade vi vår packning och tänkte lata oss, men icke. Efter bara en liten stund så blev vi, till vår (och även hennes) förvåning, inbjudna av en japansk familj som bodde granne med Casey. Kvällen bjöd på grillning, roliga samtal, fyrverkerier och jättegott hemgjort plomminvin. Hur roligt/mysigt som helst!

Nästföljande dag åkte vi in till Hiroshima, utan Casey då hon skulle jobba. Vi tog spårvagnen till Peace Memorial Park för att uppleva allt som finns där efter atombombningen. I parken finns många olika statyer och minnesmärken där bland det häftigaste är den så kallade “A-dome” som är resterna av en byggnad som mirakulöst lyckades stå kvar efter bombningen trots dess närhet till explosionens center. Man har valt att bevara den som ett minne av det hemska som inträffade.

Inne i museumet finns allt möjligt som har med bombningen att göra; modeller och videofilmer som beskriver hur det hela gick till, bilder och text som berättar om Hiroshimas historia både före och efter bomben, samt kläder och personliga ägodelar (väldigt söndertrasade) som burits av offren. Dessa ägodelar hade oftast en tillhörande historia som berättade om personen ifråga. Det var väldigt gripande berättelser om föräldrar som letat i timtal efter saknade barn, som när de återfanns hade hemska brännskador och dog kort efteråt. Att gå runt där och lyssna (vi hyrde hörlurar med engelska kommentarer) på dessa historier var väldigt känsloväckande. Vi grät båda lite, och när vi väl kom ut från museumet var vi helt matta, både psykiskt och fysiskt (mycket traskande gör en trött i fötterna). Men efter att ha ätit lite fick vi nya krafter och spelade in denna oerhört konstnärliga musikvideo:

På kvällen åt vi ramen på en restaurang i Kabe i sällskap av Casey. Dagen därpå åkte vi till ön Miyajima, vilket var en väldigt mysig utflykt. På ön finns mängder av halvtama rådjur som är otroligt söta och som äter allt som kommer i deras väg. Där finns även flera olika tempel och vackra parker, samt en linbana som går upp till toppen av det lilla berg som finns på ön. Där huserar vanligtvis en apkoloni, men när vi var där hade de tydligen dragit sig in i skogen för att äta. Otur! Promenaden ner var trevlig iallafall. Vi passade också på att köpa lite souvenirer och ta ett dopp i havet när vi ändå var där. Tyvärr passade ett rådjur på att attackera vår packning när vi stod och bytte om efter simturen… och hon vägrade släppa taget, trots att Linnea knuffade på henne med alla krafter. Till sist tog vi väskorna och sprang drifrån, men vår karta över ön är numera ett minne blott.

Morgonen efter tog vi farväl av Casey och lyckades efter många om och men hitta fram till kapselhotellet i Osaka som vi bokat rum på. Kapslarna visade sig vara ganska stora trots allt (Samuel har sett bilder på andra där det bara är en liten låda man kryper in i), det går till och med att sitta i dem. Här finns också ett traditionellt japanskt bad på översta våningen, men det är endast till för herrar så Linnea får nöja sig med duscharna på tjejvåningen. Faktum är att de flesta kapselhotell inte tar emot kvinnor överhuvudtaget.

Internet verkar inte fungera på hotellet så detta blogginlägg skrives mitt i natten medan vi väntar på att vår tvätt ska bli färdig, och kommer publiceras imorgon. Todeloo!

Detta skrevs den 20 juni och idag är det då den 21:a och vi sitter på ett internetcafé och hänger. Eget rum med soffa, två datorer, tv-spel och så gratis läsk och kaffe, riktigt trevligt (dock ganska dyrt ^^;;). Som vanligt så har vi nu laddat upp multum med bilder som ni hittar i galleriet =)

Hejsan allihopa! For tillfallet sa befinner vi oss i Hiroshima dar vi nu har varit sedan i forrgar. Det har fungerat ganska daligt med internet har, av nagon anledning sa ville det aldrig fungera med den dator vi har med oss sa darfor blir det inga svenska tecken denna gang, eller bilder/videos dessvarre. Snabb sammanfattning ar foljande: (ordentlig genomgang med bilder och allt kommer senare ^^)

I forrgar sa drog vi ifran Kyoto mot Hiroshima med Shinkansen. Val framme sa traskade vi runt ett tag tills vi skulle traffa var naste vard, den personen vi skulle bo hos, amerikanen Casey. Sa vi drog hem till henne och lastade av oss vara grejer. Kvallen tillbringades sen med henne och ett gang underbart harliga japaner, en familj som bodde granne med Casey. Dagen efter det (igar) sa bar det ivag in till Hiroshima och till Peace Memorial Park och Museum som berattade om atombombningen, valdigt mycket kanslor.

Idag akte vi till on Miyajima dar vi vandrade runt, shoppade souvenirer, lekte med radjur, badade, akte linbana och vandrade genom skog och mark. Sjalvklart sa spanade vi liksom manga ganger forr pa tempel ^^

Imorgon bar det av ivag igen, denna gang mot Osaka, party-staden nr.1! Dar ska vi tillbringa forsta natten pa ett Capsule Hotel vilket ska bli spannande. Forhoppningsvis kommer vi fa tillgang till internet ordentligt. I sa fall kommer ni fa se mangder med nya bilder och mycket mer ^_^ Vi hors da!

Kyoto är ashäftigt! Det är tempel överallt, där man minst förväntar sig att de ska vara. Höghus, tempel, köpcentrum, tempel. Som om det uppstått hål i tidsväven lite här och var och man kan fritt röra sig mellan nutid och dåtid. Igår kväll satt vi uppe i vandrarhemmets allrum till sent och tittade på anime-filmen Mononoke Hime (Princess Mononoke) som Samuel laddat ner till sin dator. Så i morse blev det lång sovmorgon igen, innan vi till sist kravlade oss upp ur sängarna för att mötas av strålande solsken. Efter en frukost bestående av banan och onigiri (risbollar) trampade vi iväg på våra cyklar till templet Ryoan-ji. Där finns Japans mest kända trädgård, en zenbuddistisk stenträdgård. Inget gräs eller några träd, bara 15 stenar arrangerade i grupper på en grusplan. Det hela anses vara en koen, en olöslig gåta som ska användas vid meditation. Man ska helt enkelt sitta och filosofera över meningen med det hela och vad sjuttsiken det föreställer. Rätt häftigt och väldigt vackra omgivningar med lummiga träd och tjock mossa på marken.

När vi lämnat tempelområdet letade vi rätt på ett ställe där vi kunde smälla upp trangiaköket och laga lunch. Vi hade köpt nån sorts färdigmat i en friluftsaffär som skulle vara lätt att tillaga, tillsätt bara kokande vatten, liksom. Vi trodde det var risbollar, men det visade sig se mer ut som slemklumpar. Och smaka som slemklumpar. En tugga var tillräckligt, sen slängde vi resten och åt torkade Eldorado-persikor istället. Men det visade det sig att vi iallafall valt ett väldigt bra ställe att luncha på, vi var bara en trappa bort från en kyrkogård. Linnea älskar kykogårdar i allmänhet och Samuel har länge velat besöka en japansk sådan. Det var en vacker plats och en häftig upplevelse. Asymmetrin, de vackra skrivtecknena, stenlyktorna och de små altaren gjorde det hela mycket olikt våra svenska kyrkogårdar.

Med knorrande magar cyklade vi in till Kyotos centrum igen och lyckades efter lite krångel hitta till den sushi-restaurang som rekommenderas i Samuels guidebok (The Rough Guide to Japan, riktigt bra bok faktiskt). Det var en sån där restaurang där sushin rullar förbi på ett rullband och man plockar åt sig de tallrikar man vill ha allteftersom de passerar. Personalen räknar sedan hur många tomma tallrikar man har framför sig när de skriver notan. Ingen av oss hade ätit rullbands-sushi förut så det kändes väldigt roligt och exotiskt. (Samuels japanske bordsgranne såg till att Samuel fick lära sig hur man egentligen ska göra med sojan; inte hälla den på maten utan doppa bitarna i den. Och absolut inte ris-sidan, nejnej, det är bara fisken som ska doppas. Av vad vi kunde se var det ungefär hälften av japanerna som doppade och hälften som hällde.) Sushin var dessutom jättegod! Och billig, om man jämför med vad vi skulle ha betalat för kalaset i Sverige. I överlag är det ofta väldigt billigt att äta ute här, så man blir ju jättelat. Vi har bara lagat vår egen mat ett par gånger, annars har vi ätit ute eller köpt matlådor (bentô).

Imorgon är planen att ta tåget till Hiroshima, det verkar som att vi kan få bo där ett par nätter hemma hos en tjej från Californien. Hoppas ni har det bra där hemma allihopa!

Nu befinner vi oss i Kyoto, den gamla huvudstaden i Japan. Men på grund av tidsbrist så får det bli ett kort inlägg idag ^_~ Vi kom hit idag då alla vandrarhem var fullbokade igår så vi stannade kvar en dag extra hemma hos Yama. Istället drog vi igår runt i Akihabara och shoppade (ännu mera grejer ^^;;) och testade skumma mjölkdrinkar på ett café. Sedan bar det av till Shinjuku där vi sjöng Karaoke och letade i red light district efter skumma trosautomater att fota. Till Linneas stora sorg så hittade vi dessvärre inga men däremot massa erotikaffärer och roliga neonljus.

Idag tog vi tåget (Shinkansen) till Kyoto kl.10:06, kom fram c:a kl.12:40. Vi drog till vårt vandrarhem där vi dumpade alla våra saker, hyrde ett par cyklar och sedan gjorde stan! Vi utforskade tempel, den stora stadsparken och prövade mängder med bankomater för att kolla om vi kunde ta ut pengar. Dessvärre vägrade de alla att godta våra kort >_< Kvällsmaten lagades och åts på vandrarhemmets mysiga terrass där man har utsikt över Kyoto. Imorn blir det mer utforskande!

Skum bantningspryl i Akihabara.

Pannkakor med hjortronsylt! …är vad vi äter just nu. ^^ Innan vi åkte till Japan frågade vi Yama (vår nuvarande värd) om han ville ha någon speciell present från Sverige. Han sa “something special from your country that I can’t get over here”, så vi köpte en burk hjortronsylt och gav till honom när vi träffade honom första gången, igår. Han visade sig vara en väldigt trevlig kille som pratar ovanligt bra engelska för att vara japan (bra för Linnea men dåligt för Samuel som vill öva sin japanska) och som t.o.m. lånade ut en nyckel till hans lägenhet åt oss, så vi har kunnat komma och gå som vi har velat.

Denna frihet utnyttjade vi igår till att först åka till Meji Shrine, Tokyos största shinto-tempel. När vi tog reda på hur vi skulle ta oss dit visade det sig att vi redan varit där! Den stora träport som vi hittade i parken vid Harajuku första dagen, markerade ingången. Den här gången gick vi hela vägen in i parken och såg allt. Där fanns en vacker park med en fiskdamm och ett stort liljefält och intill låg själva tempelområdet. Innan vi gick in i tempelområdet så genomgick vi den rituella tvagningen av händer och mun. Där inne fanns många gamla bonsai-träd, vackra byggnader och en träställning runt ett heligt träd där människor skrev sina böner och önskningar på träplattor och hängde upp. Det kändes riktigt magiskt med alla dessa drömmar, förhoppningar och känslor konkret nedskrivna och samlade på ett och samma ställe. Vi köpte också en träplatta och formulerade vår egen gemensamma bön.

Efter det var det dags för Samuel att shoppa japanska läroböcker, vilket var ett litet projekt i sig. ^^ Speciellt när han skulle köpa en wordtank (elektroniskt-uppslagsverk) och försökte kommunicera med försäljaren på japanska om hur många ord och vilka funktioner de olika modellerna hade.

Idag tog vi oss en rejäl sovmorgon och sedan begav vi oss iväg till Ginza för att titta på Kabuki, en traditionell teaterform där alla roller spelas av män. Enligt vår guidebok skulle det vara “dramatic, colorful and the plots are easy to follow even if you don’t understand a word of japanese”. Så vi struntade i att köpa hörlurar med engelsk översättning och köpte de billiga biljetterna som bara var för första akten. Pjäsen visade sig ha underbart vacker rekvisita, med avancerade kulisser och välgjorda dräkter. Den visade sig också vara sjukt tråkig, med långa monologer och knappt några händelser alls. Även västerlänningar med hörlurar gick efter 10 minuter, och japanerna närmast oss somnade, så det var nog inte bara för att vi inte förstod som vi tyckte det var segt… Vi härdade ut i 45 minuter eftersom Linnea optimistiskt nog hoppades på att det hela skulle ta sig, sen smög vi också ut. Vid det laget hade Samuel precis plockat upp sin Nintendo DS för att roa sig med istället ^^

Sen blev det ett snabbt besök i en pappersaffär där Linnea dreglade över kalligrafipenslar och efter det kikade vi på tekniska prylar i Sony Building. Vi åkte sedan till Shinjuku där vi irrade runt lite och nu är vi som sagt hemma hos Yama igen och är sociala med honom.

Sedan vi har kommit hit så är det antal olika saker som vi har lärt oss om Japan:
- Akta huvudet i tunnelbanan! Dörröppningarna till tågen är inte så höga, Samuel slog i huvudet riktigt hårt idag >_>
- De flesta skyltarna i Japan står faktiskt även på engelska eller romaji så att ta sig runt som västerlänning är inte så svårt som man kan tro, även om man inte kan japanska.
- Tågen kommer alltid i tid! Och dessutom så stannar de alltid på exakt rätt ställe (finns linjer där dörrarna kommer att befinna sig när tåget har stannat.)
- I alla butiker så när man har köpt någonting så slår de in det ordentligt, lägger ner det i en kasse som de sedan tejpar igen med en liten tejpbit. Kanske för att andra inte ska se vad man har köpt?
- Det finns inga papperskorgar, någonstans. Men ändå är det rent och snyggt överallt, mycket märkligt.

Imorn bär det troligtvis av från Tokyo till Kyoto. Vi ska börja leta vandrarhem nu och sen är det dags att sova. Vi får se när vi får tag i Internet nästa gång. I alla fall, som vanligt så finns det nu dessutom massor med nya bilder i galleriet.

Som våra uppmärksamma läsare säkert kommer ihåg var denna dag helgad till att utforska Akihabara, elektronikdistriktet. Såhär i efterhand kan vi ju konstatera att det behövs en dag till för detta, för ojojoj vad mycket affärer det fanns! Nu har vi verkligen fått känna på att Tokyo är en storstad, med stora neonskyltar, skyskrapor och folkmassor. Vi har lekt lite i de högljudda och rökiga arkadhallarna, testat olika varianter på “ufo-catcher” (alltså sådana spel där man styr en gripklo för att plocka åt sig ett pris) och som det brukar vara med den typen av spel lyckades vi inte vinna något. (Eller jo, Linnea vann en ful nyckelring. Men inga söta, fluffiga gosedjur här inte.) Dessutom hittade vi en butik fylld med söta Ghibli-produkter, bland annat Totoro ^^ Och Samuel har shoppat, shoppat, shoppat. Hans ögon fullkomligen strålade när vi av en slump ramlade in i ett “Retro Game Center”, där det fanns gamla arkadmaskiner, mängder med gamla spel och många charmiga Nintendo-nördprylar såsom gosedjurssvampar och datormöss formade som Super Mario. Samuel spenderade hejvilt sina pengar, han har en förhoppning om att sedan sälja en del av detta i Sverige. Han spelade gamla spelet Wonderboy och dessutom fanns där också en Virtual Boy, en skojig 3D-konsoll som Nintendo verkligen var före sin tid med att tillverka.

Efter en lång dags traskande och många intryck begav vi oss till Kichijõji-stationen för att möta upp med vårt värdpar Richard och Kaori som är snälla nog att låta oss bo hos dem över natten. Våra väskor hade anlänt till deras lägenhet före oss, så nu har vi återfått all vår packning vilket känns som en stor lättnad. Även vårt andra problem från gårdagen, det trilskande minneskortet, löste sig med hjälp av en pincett så nu finns det fler fina bilder i galleriet. Yay! ^^

Vi har haft jättetrevligt här hos Richard och Kaori under kvällen; ätit en god middag, pratat, tittat på deras bröllopsfoton och äntligen fått möjlighet att duscha. Dessutom blev Samuel utmanad på fotboll Sverige-England (Richard är ursprungligen engelsman). Den ärorika matchen utspelades på en PlayStation2 – tyvärr måste det sägas att England hade övertaget. Nu ska vi strax sova, imorgon bär det av mot en ny värd och mot nya äventyr.

Som sagt har vi laddat upp massa fler bilder som ni hittar i galleriet och dessutom har vi två videofilmer från gårdagen. Den första är på den galna sjungande japanen i Harajuku och den andra är den coola nudelrestaurangen som vi åt på. Enjoy!

Nu så befinner vi oss på ett vandrarhem i Asakusa i Tokyo och har fått tillgång till internet men, hur hamnade vi då här? Här följer en kort resumé ^_^

Det började med att i fredags den 8:e så kontaktade vår CS:are oss och berättade att hans fru inte ville ha oss där två dagar utan max 1. Så vi skulle helt enkelt stå utan tak över huvudet första dagen i Tokyo. Panikslagna började vi leta vandrarhem tills vi hittade ett riktigt trevligt och billigt, Khaosan Tokyo Asakusa Annex så vi bokade in oss. Dagen därpå så bar det då av, iväg till Arlanda, flyg till Heathrow och byte där för flyg mot Narita. En 14 h lång resa blev det med trevlig mat, en lite lustig japan bredvid oss och spelande av Starcraft och Settlers. Ännu lustigare blev det däremot när vi anlände till Narita och fick reda på att Linneas bagage hade försvunnit på vägen. Enligt flygbolaget hade Linnea två väskor som hade försvunnit iväg, mao båda våra väskor var borta med vinden >_< Gah! Problemet var bara att väskorna kom en dag senare och de kunde postas om vi hade en adress till vart vi skulle befinna oss, kvällen den 11:e, vilket vi inte hade och jagar fortfarande.

Trots det var vi väldigt glada och entusiastiska och köpte oss lite snacks (bl.a. Pepsi Zero och en Hello Kitty banan ^^) och åkte iväg mot Harajuku för att spana på roliga människor. Samuel som inte lyckats sova något på resan var konstant trött men glad, det var ju japaner överallt ^_~ Vi började fråga oss fram efter parken dit vi skulle men hamnade på lite avvägar för att köpa en mobiltelefon till Samuel. De är verkligen helt sjukt billiga här! För den “enklaste” modell, som trots allt har kamera, webbläsare, lexikon m.m så får man betala c:a 500 kr. Då ingår dessutom c:a 250 kr att ringa för.

Harajuku-människorna var jättesöta, som att vara på ett animekonvent i Sverige fast alla var japaner och snäppet galnare än vanligt. Bland annat har vi killen som stod i timmar och sjöng med i låtar till sin bergsprängare (med extremt mycket inlevelse). Vi hittade bredvid alla dessa människor en gigantisk park, eller mer som en urskog med en väldigt stig egenom den. På framsidan fanns en Tori, alltså en slags port och den var inte liten. Se bilden och jämför med Linnea så förstår ni =)

Efter det var det dags för lunch och vi hittade det charmigaste nudelställe ni kan tänka er. Sittandes vid låga bord, ätandes ur stora skålar medans de 5 servitörerna (killar i åldern 18-30) skrek, tjohade och hojtade bl.a. “Arigatou Gozaimasu!” för full hals, låtandes som manliga hejarklackare.

Efter det så irrade vi runt tills vi hittade vårt vandrarhem där vi just nu befinner oss. Dessvärre har Linneas kameraminneskort fastnat i laptopens kortläsare och vi får inte loss det, eller ut några bilder ifrån det. Förhoppningsvis har det löst sig imorgon, då ska ni få se ännu fler bilder, lite roliga videos m.m. Just nu är vi sjukt trötta, det har varit en intensiv dag och dessutom är vi lite jetlaggade. Samuel har övat mängder med japanska genom att prata med massor med olika japaner och blir säkrare för var japan han pratar med ^_^ Men imorgon sätter det igång igen och då kanske vi har insett att vi faktiskt är i Japan. Den dagen bär det av nördarnas mecka, Akihabara! Samuel: “Shoppa!!! ^___^”