Sammanfattning

Jag blev typ kanske såhär ungefär nästan utmanad av Emilie. Nåja, inspirerad iallafall; det är roligt att se tillbaka. Alla som vill kan känna sig utmanade.

För fem år sedan: Var det fortfarande en väldigt viktig del av min identitet att jag var scout (fastän jag aldrig varit sådär fruktansvärt aktiv). Jag hade även ganska nyligen insett att jag kunde göra anspråk på ordet estet som en del av min identitet, och jag odlade detta och njöt av det till fullo. Ja, jag hade vant mig vid att gå på gymnasiet, utnämnt bildkorridoren till mitt andra hem och hittat min plats i klassen och nya vänner. Jag spanade smäktande efter den långhårige snyggingen i parallellklassen. Allt var förstås inte frid och fröjd; en stor portion tonårsångest dröjde sig fortfarande kvar i hjärtat och i poesin. Jag var fortfarande inte helt säker på vem jag var och trivdes inte särskilt bra i min kropp. Längtan efter kärlek och bekräftelse låg som ett tungt moln över allting. Men ändå. Jag hade börjat blomstra så smått.

För tre år sedan: Var jag mitt uppe i förberedelserna inför studenten. Det var studentklänning som skulle sys, avtackningspresenter till lärarna som skulle fixas, studentskivor som skulle festas på, konstprojekt som skulle avslutas och en jävla massa känslor som skulle bearbetas. Det var jätteroligt och stressande och spännande och läskigt och underbart på samma gång. Dessutom höll jag på att utveckla en liten svag, hemlig förälskelse i en före detta klasskompis. Det var sorgligt att lämna skolan och vännerna och det var skrämmande att börja på mitt första riktiga jobb men samtidigt var det mycket lycka också.

För ett år sedan: Var jag fortfarande helt fascinerad av att jag hade en ring på vänster ringfinger, fastän den hade varit där i tre månader redan. Att vara nyförlovad, det var så stort och en så häftig känsla! Praktiken på demensboendet var avklarad och fastän jag tog farväl av tanterna och farbröderna med viss sorg i hjärtat var det skönt att inte behöva pendla till Tranås längre. HBM1:an var äntligen avklarad men HBM2:an hade däremot gått åt skogen och jag kände fortfarande att jag låg sjukt långt efter alla andra. Men jag var fylld av opmtimistisk beslutsamhet; jag skulle minnsann plugga hela sommaren varje dag efter/innan jobbet och i augusti skulle jag klara den galant (…joråsatteee… det är fint med optimism…). Jag och Samuel var uppfyllda av den kommande Japan-resan och planerade och förberedde och fixade för fullt. Massor av glad, pirrig förväntan!

För tre månader sedan: Tuffade (student)livet på som vanligt med föreläsningar, basgrupper, letande efter vetenskapliga artiklar, plugg inför den förbannade statistiktentan och min första erfarenhet av att vara mentor för nya studenter. Jag hade precis fått mitt gymkort och utnyttjat det för första gången tillsammans med Samuel och kände mig hurtig.

Igår: Satt jag och Emma på HUB och letade fakta till sammanfattningen som är förberedelse inför C-uppsatsen. Sen simmade vi 1000 meter i simhallen, bastade, åt lunch och sen cyklade jag iväg till Johannelund för att ha sista mentorsträffen med gott fika på en solig uteplats. Efter det tog jag en liten tupplur ute i solen i Trädgårdsföreningen, innan jag fixade OH-papper till seminariet och cyklade hem. Väl hemma blev det lite Kajsa Varg-matlagning och misslyckade försök till att ladda ner Pretty Woman.

Idag: Medverkade jag i ett överraskande intressant och lärorikt seminarium. Tänk så mycket det var som jag inte visste om kappillärprovtagning! Efter lunch var det lite genomgång inför nämnda C-uppsats-förberedelse och lite mer artikelletande. Sen cyklade jag hem och har mest gått och skräpat fram tills nu.

Imorgon: Ska jag och Emma börja sammanställa den fakta vi hittat till någon sorts sammanhängande dokument. På kvällen ska våra mer hurtiga klasskompisar springa Blodomloppet, medan vi nöjer oss med att medverka på den efterföljande picknicken/grillningen/klassfesten. Vi ses i Trädgårdsföreningen!

Bulgarisk linssoppa

Detta recept lärde Erik Hedberg mig en tid tillbaka och det är nu en av mina favoriter i soppväg. Enkelt, nyttigt, billigt och grymt gott. Pröva den själva, här i ett recept för 4 pers som tar c:a 30 min:

Ingredienser
2 dl röda linser
2 gula lökar
1 msk olja
1 liter vatten
1 grönsaksbuljongtärning
1 msk paprika pulver
1 tsk salt
1 lagerblad
1-3 vitlöksklyftor, efter smak
1 burk (ca400gr) tomatkross
1 tsk socker,eller mer efter smak
1 tsk vitvinsvinäger
2 tsk stött timjan
tabasco stänk efter smak

Tillagning
Skölj linserna. Skala och hacka löken. Fräs löken mjuk i olja, häll i vatten med buljongtärning, linser, paprikapulver, salt, lagerblad, pressad vitlök och tomatkross. Koka på svag värme under lock ca 10-15 min. Ta upp lagerbladet. Smaka av med socker, vinäger, tabasco och timjan. Tycker du soppan verkar tjock, späd med mer vatten. Servera med ett grovt bröd. Går även med gröna linser, förläng då koktiden till 30-40 minuter.

Tamponger och perspektiv

Ok, dagens ämne är tamponger. Inte vilka tamponger somhelst, utan Gynotex Soft-Tampons. Dessa tamponger är speciellt utformade för att man ska kunna ha sex när man har mens. Dessa tamponger väcker ilska.

“Vad smart!” tänkte jag, första gången jag såg dem annonseras ut på en hemsida. Jag blev tillochmed riktigt sugen på att köpa ett paket, men med tanke på att jag var inne på nämnda hemsida för att köpa mig en menskopp, och med tanke på att hela poängen med att jag skulle köpa en menskopp var att jag skulle vara miljövänlig och dra ner på sopberget av bindor och tamponger, kändes det lite fånigt. Så jag lät bli.

Men ändå! Tänk vad praktiskt! För liksom, det är ju alltid lite bökigt och kladdigt att ha sex när man har mens. Den lilla skumgummitampongen (som visserligen verkar knepig att hantera) skulle helt klart lösa många problem.

Och naturligtvis är jag medveten om att inte alla kvinnor vill och/eller kan ha sex under mensen. Och naturligtvis är jag medveten om att inte alla män vill ha sex med kvinnor som mensar.

Men man ser ju allt ur sitt eget perspektiv. Och eftersom jag är en av de där tjejerna som Gud av någon anledning favoriserar och har förärat med en okomplicerad menscykel så är ur mitt perspektiv kombinationen sex+mens ingen big deal, det är bara lite kladdigare och bökigare än vanligt.

Men en del reklam gör att man blir arg. När jag ser en bild föreställande en glad snubbe med nämnda tamponger i ena handen och ett paket värktabletter i den andra, med den medföljande texten “No more excuses!”, då blir jag arg.

Jag blir arg för att denna bild för mig representerar en kvinnlig stereotyp som jag är så jävla trött på. Stereotypen av kvinnan som frigid och manipulativ. Hon som egentligen inte alls tycker om sex, men som använder sex som ett maktmedel. Hon som låtsas ha huvudvärk och som använder mens som en ursäkt för att slippa ha sex. Hon som kan tänka sig att släppa till då och då, förutsatt att hennes man (för han är såklart en man) lagar den trasiga toaletten eller köper bling-bling till henne eller nåt annat fånigt.

Jag blir arg för jag förstår inte hur detta företag kan använda sig av reklam som förlöjligar mig på detta sätt. Förlöjligar mig, deras potentiella kund, deras målgrupp! För ja, det handlar om förlöjligande. Att skapa en igenkänningsfaktor kan det inte handla om, eftersom man knappast köper dessa tamponger om man inte gillar sex. Eller är det meningen att män ska köpa produkten åt sina frigida kvinnor? Va?

Såklart jag förstår att det är ett skämt. Såklart jag förstår att det är menat att vara roligt. Men man ser ju allt ur sitt eget perspektiv. Och ur mitt perspektiv är det bara sexistiskt och förolämpande.

Samuel påpekar för mig att det är lite dumt att jag blir arg över sånna grejer, för då missar jag ju mycket roligt. Och jag säger att det är sant, jag missar mycket roligt, men samtidigt tror jag på att någon måste bli arg också. Jag tror på att någon måste uppmärksamma såna här saker, för om inte folk blir medvetna om fördomarna kommer vi aldrig bli fria från dem.

Emelie var den som uppmärksammade mig på hemsidan med “no more excuses”-killen. Hon blev också arg. Många andra bloggare blev också arga. Men det intressanta är att alla inte blir arga av samma anledning. De flesta blir arga för att produkten bara verkar rikta sig till män; att det bara handlar om mäns bekvämlighet; att de ska slippa få mensblod på sina kön medan kvinnor ska vara perfekta och fräääääscha och lukta blommor. En del blir arga för att reklamen antyder att kvinnor inte har rätt att säga nej till sex bara för att de helt enkelt inte har lust; de måste ha ett giltigt skäl och denna tampong är ett argument för att få kvinnor att ha sex mot sin vilja trots att de har mens.

Ibland lönar det sig att bli arg, speciellt om många blir arga samtidigt. Ibland lägger ett företag upp ett litet indignerat förlåt-brev på sin hemsida, där de skriver att allt var ju faktiskt bara ett skämt har ni ingen humor eller och förresten var det faktiskt kvinnor som hittade på skämtet så då måste det ju vara okej eller? Och ibland tänker företaget om och inser att de kan vara vuxna människor istället och att kunden nog har rätt ändå. Och när de inser det tar de bort både det lilla indignerade förlåt-brevet och den stötande bilden. Och kanske, kanske, kanske (det vet man aldrig, men man kan hoppas) tar de sig en funderare kring sina perspektiv och värderingar.

Så ilska kan vara bra! Men hörrni, tänk vad många olika ilskor det finns! Bara för att man har olika perspektiv på saker och ting. Tänk om jag hade fötts till man. Då kanske jag hade haft ett helt annat perspektiv. Då kanske jag inte hade blivit arg alls.

60-årskalas, planerad take-over och ny lägenhet fixad!

Bus4you är trevliga, ett hyffsat billigt bussbolag som har satsat på komfort. Likt många andra bussbolag så kör de på sträckan Göteborg-Linköping-Stockholm som tydligen är en av Sveriges mest trafikerade och därför ett säkert kort när det gäller att driva reseföretag. I alla fall, de har stora sköna fåtöljer, eluttag vid varje plats samt internet ombord. Helt enkelt perfekt när man vill sitta och arbeta/surfa med sin laptop i väntan på att komma fram =) Ett annat schysst bolag som endast satsar på att vara biliga och kör samma sträcka är Comfortfram. (Visst är det världens sämsta namn på bussbolag? X_x) 156 kr får man betala med Bus4you, 100 kr med Comfortfram och med Swebus varierar det mellan 70-200 kr (normalt typ 150 kr). Så där har ni fått lite tips på resor, nu är det bara att dra över till Linköping en helg och hälsa på. Kanske när vi ska ha inflyttningsfest?

Vi har hittat en lägenhet! Den är nu reserverad åt oss och vi skriver kontrakt nästa vecka. Ryds Allé 28C, en 3:a på 80,1 m^2 jämfört med vår 2:a på 45 m^2 så är det en rejäl höjning. Dessvärre även lite på priset men den är fortfarande hyffsat billig. Ca. 4800 kr/månad jämfört med vår nuvarande på 4000 kr. Inflyttning blir i juli/aug, vi hör av oss om när festen blir av ^^

Varför började jag rabbla om bussar kan man undra. Har min blogg blivit sponsrad för att jag ska skriva positiva kommentarer om olika kommersiella aktörer? (Monkey Games ftw!) Eller är allt bara en konspiration där de som styr vår värld inte är maktgalna amerikaner utan istället gröna granar? Nej, jag råkar bara sitta på en buss på väg till Stockholm helt enkelt och kände för att skryta lite med att jag sitter och bloggar från den. Jag är helt enkelt en superbloggare, troligtvis snart lika känd som Blondinbella. (Vad ser folk egentligen i hennes blogg?) Linneas pappa fyller år i helgen vilket ska firas med dunder och brak och, helt otippat så är vi bjudna. Ska bli roligt, mina föräldrar dyker också upp och jag kommer att leka runt med lite teknik väl på plats. Kablar är roligt.

rushhour_japan.jpgNu är det endast 1 månad och 6 dagar kvar tills jag och Simon drar till Japan. Då kommer den här bloggen att tas över av oss allihopa, byta utseende och så kommer vi att turas om att skriva, jag, Simon, Sjöberg och Ullis. Första veckan spenderar vi i Tokyo, sedan med hjälp av Rail Pass åker vi runt som dårar andra veckan för att även sista vecka hänga i Tokyo och då shoppa loss i Akihabara. Bland grejerna vi ska göra är följande några av sakerna:

* Dra till/Bestiga Mt Fuji
* Bada Onsen
* Åka upp i Tokyo Tower
* Dra till den gamla huvudstaden Nara
* Bli Youtube-kändisar genom att göra en plojgrej mot/med japaner. T.ex åka tunnelbana i rusningstrafik och bli intryckta av japaner med vita handskar i vagnen. Sedan under resans gång plötsligt skrika “IiiaaaaH!!! H**tai!!!!” ^^
* Spela arkadspel, pachinko och hänga mkt i Akihabara
* Gå på sumobrottning
* Besöka Imperial Palace i Tokyo/Kyoto

Ska försöka att hitta på sådant som jag inte gjort helt enkelt, vill inte att det ska bli en repetition av förra årets resa utan upptäcka nya saker. Men framför allt vill jag öva upp min japanska igen, börjar bli lite ringrostig.

Tills nästa gång, ta lyssna på lite skönsång. Men vad ni än gör, ta inte reda på hur texten går / vad han sjunger! Det är dödsstraff på det =)

Ubuntu utan diskett, Japan börjar närma sig och eget kontor

Livet går vidare i sin lugna mak. Nej förresten, den senaste tiden har det varit stressigt, oerhört stressigt. Först så kom Sveroks Riksmöte (årsmöte), vilket var som att arrangera ett konvent en vecka men med mindre sömn och att jag fick arbetstid för det hela. Kort sagt, riktigt roligt =) Dock så var det så illa planerat att spelkonventet LinCon kom direkt efter Riksmötet vilket innebar att varje dag förra veckan så jobbades det ideellt till sena kvällar. Och som grädde på moset så var jag på konferens i måndags med jobbet och dagarna efter det har vi packat ner hela kansliet inför den kommande flytten. Jag är sliten. Men glad, ligger efter med studierna men det är lysande väder, NärCon verkar styra upp sig, tittar på ny lägenhet till mig och Linnea och det är kort tid kvar till Japan-resan.

Förutom det faktum att vi i och med flytten av Sveroks kansli kommer få mycket bättre arbetsmiljö och egna kontor (!) så finns det andra fördelar. Sverok har nämligen mängder med junk som slängs i och med flytten och detta kan man loota. En av sakerna som jag har plockat är en urgammal laptop, utan cd-läsare och med extern diskettstation. Den har en usb-port men BIOS klarar inte av att boota från den. Så målet för mig är att installera xubuntu på den genom att boota upp något från en diskett. Om jag lyckas så hör jag av mig och berättar hur jag gjorde.

Tittade idag på en Asus Eee 9 vilken har större skärm, bättre specs, större musplatta, lite tyngre och lite sämre batteritid. Riktigt fin var den, ska investera i en sådan direkt när jag kommer till Japan. Vilket betyder att jag antagligen kommer att sälja den Asus Eee jag har som är färdigconfad och klar, är du intresserad så är det bara att säga till.

Imorgon börjar då flytten till mitt egna kontor, det första jag någonsin har haft. Det är mäktigt, ska ställa in ett gäng coola nördprylar där och känna mig lite som att jag har en egen cubicle so i Dilbert. Detta samt en del andra saker gör att jag emellanåt blir osäker på att börja plugga till hösten, det är väldigt roligt att jobba för Sverok och inte lever man i lyx som student. Men jag har något slags stort avlägset mål med livet där jag aspirerar för att bli något. Framgångsrikt, viktigt, betydelsefullt, inspirerande eller kanske utvecklande, jag vet inte riktigt men något större är det och när jag väl känner mig helt nöjd över mitt arbete och livssituation då vet jag att jag har nått fram dit. Men det är ett tag kvar till dess och förhoppningsvis många stora utmaningar.