Måndag!!! Mina drömmar krossas…

Idag stog Osaka på schemat men som jag tror vi tidigare påpekat beslutat att skippa. Trots detta “mellanlandade” vi där på vår väg mot Kanazawa som blev vårt nya resmål.

Väl i Osaka frågade jag hur vi skulle göra för att ta oss till Tama-chan, världens förmodligen enda kattliga stationschef(läs mer på wikipedia). Jag fick reda på att vi skulle åka ca 15 stationer för att sedan byta till ett annat tåg och åka några stationer till innan vi kom rätt. De andra tre röstade ner mig och mitt högst toppade resemål var ett ofullbordat minne blott. Istället tog vi Thunderbird (shinkansen) vidare till Kanazawa.

När vi kom fram till kanazawa besökte vi Japans tredje största trädgård/park (eller nåt), Kenrokuen Garden. Där träffade vi en 78 årig dam och hennes man (83) (japaner) som guidade sina barn och barnbarn (amerikaner) i Japan. De blev djupt imponerade av att vi trilingual^^ (dessutom frågade ett av barnbarnen (typ 13-14år) sin mor/far-mor, efter vi sagt att vi kom från Sverige, om vi kunde svenska:P)

På kvällen gick vi och åt Yakiniku (bbq för de som inte vet) och sov gott med hög förväntan på morgondagen.

Snälla hjortar, trångt bad och japans godaste karee

Ledsen att det inte blev någon uppdatering igår, tillgången till internet har inte varit den bästa här i Nara. I alla fall, för att ta det från början, vi lämnade igår Kyoto och vårt youth hostel för att bege oss mot Japans riktigt gamla huvudstad (Kyoto är den före detta, Nara är den innan det) och vårt hostel där. Resan och allt gick bra, vi tog tunnelbanan mot Kyoto Station än en gång för att sedan åka med tåg mot Nara. Det är väldigt skönt att åka med ett Rail Pass, bara att flasha för tågpersonalen och de släpper igenom en genom alla grindar utan att ställa några frågor. Väldigt smidigt, förstår varför de gör allt för att inte japaner ska få tag i dessa =)

Väl på plats så visade det sig att Ullis inte riktigt tagit reda på vart vårt Hostel låg så vi står på tågstationen med all vår packning och min skrikande mage. Men med lite hjälp av vår guidebok och att ringa hostelet så löste det sig. Klockan var sedan ganska mycket när vi kom fram så det blev bara att köpa lite mat på närmaste supermarket (Sushi till mig, Karee till Simon vilket han typ alltid äter och så mikropizza till Ullis och David) och sedan dra tillbaka till hotelet och bada i ett klassiskt japanskt bad men som nog max var gjort för 2-3 personer. Kvällen blev lite dramatisk när vi upptäckte att det inte fanns något W-Lan vilket gjorde att Ullis skrek ett avgrundsvrål och sedan “Jag hatar Japan och det här vandrarhemmet! Jag ska banne mig öppna ett eget vandrarhem i Japan…”. Tydligen är internetabstinens farligt ^^ Innan vi gick och la oss slängde jag i mig min supermedicin, nyfiken på om den skulle funka…

…vilket den gjorde! Så idag är jag äntligen frisk, nästan till 100% men det blir nog kalasbra inom kort. Planen imorse var att gå upp kl.08, något vi misslyckades med fatalt liksom alla våra tidigare försök. Kl.11 blev det, vi hyrde cyklar och drog till den stora stadsparken i Nara. Där väntade tusen miljarder tama hjortar, ett gigantiskt tempel med en otroligt imponerande buddha-staty inuti sig. Ska tydligen vara världens största, eller något, väldigt stor var den i alla fall. Förutom det bjöd parken på mängder med fler tempel, häftiga vyer (Simon & Ullis klättrade upp på en gigantisk kulle och såg sedan ut över Nara) och en restaurang som hade helt gudomligt god karee. Vi tog en helt ohygglig mängd bilder, lekte med hjortar som Ullis bestämde sig för hette “Baiku-san” av någon anledning (Herr Motorcykel alltså) som han tillsammans med oss skrek efter dem hela dagen. Tilläggas bör då att innan dess har flera butiksbiträden kallats “Okaasan” (Mamma) och massa andra japaner för “Kuruma-san” (Herr Bil). Tillfällena då japaner har skrattat åt lustiga saker som vi har sagt är otaliga, speciellt kul är det sedan att överraska dem rejält med att jag och Sjöberg faktiskt kan japanska ^^^

Efter det blev det arkadhall, McDonaldsmat för Ullis & Simon och en fika på Mr Donut. Nu är vi tillbaka på vandrarhemmet, har tagit ett bad och planerar vad som ska hända imorgon. Planen var först Osaka men jag försöker få oss att åka någon annanstans och hitta på något annat då jag själv inte blev så imponerad av Osaka förra året. Vi får se vad som händer, faktum är att vi måste checka ut senast 08:30 så det blir att gå upp tidigt imorgon -_-

Ha det bra allihopa, nu dröjer det typ tre dagar innan jag skriver igen och imorn är det Sjöbergs tur!

Foton kommer dessvärre senare då vi inte har något schysst sätt att lägga upp dem från denna dator. Har tagit typ 1300 foton hittills så skulle behöva sitta och rensa väldigt mycket också ^^

Valdigt kort uppdatering fran Kyoto

Far be om ursakt for nivan pa humor i de tidigare inlaggen men jag antar att ni som laser det hela tar det med en nypa salt. I alla fall, jag har blivit battre (hade ont i magen, feber m.m.) dock inte fullt frisk men tillrackligt for att jag ska kunna folja med pa saker. Ar forovrigt valdigt krangligt att handla mediciner i japanska och beskriva symptom men tror jag har fatt tag i nagot vettigt. Vi har idag dragit runt Kyoto, tittat pa ett tempel dar overvaningen var helt tackt av bladguld, dragit till Nijou-slottet och nu vantar vi pa att lamna in vara hyrda cyklar pa vart vandrarhem for att sedan dra till Nara. Aterkommer ikvall med en ordentlig uppdatering och bilder. Tills dess, lev val och kom ihag att allting kan handa i rymden.

Bikkle!

Är nog det bästa som finns, det måste det vara. Dagen började med att vi tänkte “Hmm, skulle det inte vara coolt att faila?” så vi sov till två. Samuel failade genom att ha magaids idag igen. Cyklar hyrdes och alla utom Smulan åkte till Ryoanji där de har en “Rock Garden” där de tydligen inte spelar varken Led Zeppelin eller Deep Purple, japan är konstigt. I gardenen så finns det det ett gäng stenar som man aldrig kan se. Allihop. Men eftersom man inte får stå i gruset och bara på ett trädeck över gruset kom man upp så mycket att man såg alla stenar från många ställen, men det kan man tycka är coolt också. Efter Ryoanji tänkte vi sticka till Kinkakuji Templet och kolla på templet vars två högsta våningar är helt i bladguld. Men här tänkte vi faila igen och kom dit när det var stängt. Vi planerar ta det imorgon om inte Samuels mag-aids smittar. Uee, taiträ.

När vi kollade kartan i morse såg vi en stjärna på kartan det stod “Random Walk” vid, så vi drog dit på kvällen bara för att inse att det inte fanns något där alls. Meh, men vi hittade istället ett ställe som sålde tischor och sånt, Ullis köpte en sweet väska och jag skrattade åt engelskan på kläderna. Wihihi. Senare hittade vi en hall med bara gripklo-få-saker-för-hundra-yen-maskiner, de hade snurrande fiskdam, en sådan som man hade när man var liten. Fångade man en fisk skulle man få ett PSP, jag kom läskigt nära en gång och helt fail en annan, när Leifface prövade så fick spelet slut på batterier när han var fetnära på att fånga en plastfisk(det gick alltså på batterier inuti en maskin). Han får kansär i skjärten och får två gratis spel för uppträdandet. Annars vann bara Ullis en korthållare och Laifface någon slags Drakbollsfigur. Sen åkte vi hem och tvättade.

Dagens “Det här kommer jag sakna i japan”:

BIKKLE! Hur gott som helst.

Bliblibliblibliblibliblbiblbiblbilibliblbi

Simon Eklundh Odler

Karma Chameleon

Idag har varit en mycket händelserik dag, samtidigt som det ändå inte hänt så mycket. Plus att jag (ullarn), simpan och davidsson hatar G8. Läs vidare.

Dagen började med att jag hatade samuel som drog i min fot för att väcka mig. Det blev inte inf. bättre när killen (samuel alltså) är dödssjuk i magaids, vilket gör att stackars jag får i uppgift att ragga hostel i Kyoto. Drygt 400 yen och ett visakortsnummer senare så har vi hostel. Efter det flöt allt på rätt lugnt, vi tog t-banan och satte oss på skinkan-sen. Innan vi visste ordet av så var vi här, och efter mycket om och men så var vi på väg mot hostelet. Trodde vi. Samuel, som blivit hög av nån störd imba-medecin han tror är asnyttig, ledde oss åt bokstavligt talat motsatt håll (exakt samma håll han gick fel åt första gången han var här btw), vilket gjorde att samuel mådde ännu sämre när vi väl kom fram till hostelet. Detta äger dock, w-lan och mysiga sänger för fulla gubbar.

Vi har för övrigt råturen att lyckas vara här samtidigt som ett j-vla G8-möte, som så klart hålls i the imperial palace, det bästa och snyggaste av statens 1200 liknande saker. Vi (alla utom marco polo jr) som trodde att vi skulle kunna besöka palatset blev mycket ägda, och mitt i ägningen så tyckte vi att det var en bra ide att gå runt HELA imperial palace. Det gjorde skitont i fötterna, mina ben ser ut som pernilla wibergs nu i alla fall. Jag är inte bitter.

Det var dagen i korthet. Vi hörs om 4 dar. KURUMA-SAN!

akai DS wa totemo kakkoi desu

Konbanwa Sueden! Det blir ett sammanfattande inlägg den har gången. Idag besokte vi Toodai, IKEA och Starbucks i “the Shibuya crossing”. Dagen började bra när Samuel tänkte dricka vatten i ett “handfat” i vilket kranen var riktad uppåt i tunnelbanan. Låt oss bara säga att det var blött i taket innan han stängt av kranen^^.

Toodai var riktigt mys och vi tog osss sedan relativt smärtfritt till IKEA. Tyvärr förstod de inte svenska i restaurangen så det blev till att beställa på japanska. När vi kom till utgången hittade vi IKEAS tydligen (i alla fall för dagen) enda svensk. Vi köpte Ahlgrens bilar och frossade på vägen ut skrikandes KURUMA DESU!

Vi satte oss på tåget mot Tokyo eki (tågstationen som faktiskt heter som staden vi är i) där vi skulle byta vidare mot Shibuya. Klockan var 20.00 och tåget skulle ta ca 25 min. En timma senare kollar jag hur många stationer det är kvar och inser att vi satt oss på ett tåg i fel riktning…

3 timmar efter vi tagit oss från IKEA var vi så slutligen framme i Shibuya. Vi letade oss igenom 6 våningar dataspel/tvspel/böcker och diverse annat. Jag och Ullis hittade ett svart och rött Nintendo DS med modellnamnet crimson/black och då de kostade under tusenlappen kände vi oss manade att köpa varsinn…

Sedan tog vi oss upp några våningar till ett av de mest besökta Starbuckscaféerna i världen och drack kaffe/choklad/te. När vi så småningom gick därifrån insåg vi att sista t-banan gått och likaså det sista tåget i rätt riktning. Vi slängde oss in i en taxi coh insåg att man till skillnad från Sverige kan åka taxi i Japan utan att bli bankrutt.

Så småningom kom vi tillbaka till hotellet och dråsade i säng.

Vet ni varför alla japaner har fotriktiga sandaler?

Det finns jättemånga japaner i det här landet. Några säger att det finns lika många som det finns stjärnor men folk säger så mycket. Man fattar hur många de är när man man tänker på hur många fler det är som sitter i källare och ritar manga.

Rainbrow Bridge är trots namnet inte färgglad eller bögig överhuvudtaget. Den är stor, grå och gigantisk. Tyvärr blåste det för mycket för att man skulle kunna spotta ända ner, och forfarande se spotten alltså. Ehehe.

img_0137.jpgFrån bron såg man världens bästa japan, hon satt på en ö och vinkade när man vinkade till henne. Jag och bullis kände oss tvungna att gå ut på ön(mer som en udde) för att säga hej men vågade inte riktigt när vi kom fram, till vårt försvar satt hon och pratade men någon kille som såg stark ut, i förhållande till Bullis åtminstånde. Istället Solid Snejkade jag ner för ett rör och gick ut på en brygga så att jag kunde ta en bild av dem. Någonstans ifrån såg vi tokyotornet och tog fart mot sagt torn. img_8678.jpgSolen hade hunnit gå ner och två timmar passerade innan vi hittade tornet det var värdade än smör i alla fall. Tokyo verkar ha kortare hus än New York vilken gjorde att man såg att det var stad så långt ögat nådde. Fantastiskt, som Krösus Sork skulle sagt. Sen whinade vi oss hem och åt Karee, inte lika god som Akihabaras fantastiska sådana men det ägde ändå.

Något som jag inte räknade med var att mina fantastiska tåskor skulle vara så bekväma även när man gick massor i sträck, mitt bästa köp sen skivat bröd. Grrrrrrreat!

Dagens “Japaner är Konstiga”:
På tunnelbanan hem från tokyotornet gick folk av och vi tog deras platser. Smulan och Leifface satte sig bredvid en kvinna och jag sätter mig på andra sidan henne, precis när jag sätter mig så reser hon sig upp och byter plats till den bredvid mig. Det fanns fler platser till vänster om henne men hon tog den bredvid mig. Japaner är konstiga.

I’m a tumor, I’m a tumor, I’m a tumor.
Simon Eklundh Odler.

Allihopa samlade, dyra kameraköp och bad än en gång

005_IMG_8326.JPGSå har då äntligen allting börjat. Igår kom Samuel och Simon till Japan och anslöt med de andra. Resan gick bra, jetlaggen lyckades tacklas riktigt bra genom att de var vakna på Arlanda innan samt drack lite vin innan det var dags att sova de sista 9 h av resan. Rekomenderas även om att hålla sig vaken så pass länge innan är sjukt jobbigt.

001_IMG_8322.JPGDet bllev en händelserik dag. Det första vi gjorde allihopa var att dra till Akihabara. Ullis & Sjöberg fick nästan ett nervöst sammanbrott när de såg alla höghus, skyltar, japaner och riktigt coola butiker. Men då att handla massor direkt i början av resan är dåligt (enligt tidigare erfarenheter) så tittade vi mest runt. Vi tog och käkade Karee (curryköttfärs med ris) och drog sen för att shoppa kameror. Samuel köpte ett monster till systemkamera (Canon EOS 40d) medans Ullis & Simon shoppade kompaktkameror (Canon Powershot G9 till Simon) m.m. Sedan var det dags att lösa avsaknaden av mobiltelefoner. Dessvärre så ville ingen butik i Akihabara sälja dessa till oss, de berättade att vi saknade någon form av tullpapper som vi behövde. Märkligt tyckte vi och drog därför till Harajuku och Softbank-butiken som finns där och då löste sig allting.

024_IMG_8355.JPGEfter detta hade större delen av dagen passerat och vi satte oss på tunnelbanan mot Shinjuku för att ta en titt på den berömde Love-skylten där. Efter en massa felsteg och konstiga vägbeskrivningar från japaner hittade vi tillslut den och tog några schyssta foton. Vi avslutade dagen med att festa loss rejält. När en shot kostar 15 kr och drinkarna bara lite mer så blir det inte dyrt ^^ När klockan började närma sig 02 så tog vi det traditionsenliga badet i floden som passerar genom Asakusa. Vi fick en lustig polis på oss som tyckte vi verkade vara idioter som badade men lät oss hållas efter en liten tillsägelse ^^

Planen idag är att dra till Tokyo Tower, Todai, Rainbow Bridge och eventuellt IKEA (Ghibli-museumet har nämligen stängt).

En lång lång natt…

samuel_arlanda.JPG…det är vad denna natt kommer att bli. Just nu sitter jag och Simon på ett väldigt ödsligt och tomt Arlanda. Vi är trötta och slitna men förväntningarna är höga inför imorgon/idag. Om mindre än 7 h så lyfter vi med planet mot Japan. För att få tiden att passera snabbare så kollar vi på film, lyssnar på musik, spelar Nintendo DS, springer runt på terminalerna och allmänt bara fånar oss. Säkerhetsvakterna som en dag tittar på videoinspelningar från denna natt kommer få en del att skratta åt. ^_^

simon_arlanda.JPGVarför sitter vi då uppe kan man undra? Jo, det är ett försök att motverka jetlaggningen så mycket som det går. Så sover vi sedan de sista 8 timmarna av vår resa så att vi kommer hyffsat i fas med den japanska tiden (+7 h mot våran tid). Vi kommer att uppdatera så fort vi kommer till Japan om hur allting har gått, sedan ska vi direkt iväg och shoppa mobiler samt systemkameror.

100% Annorlunda

Från och med att vi satte oss på flyget till Heartrow (eller vaddetnuheter) tills vi kom fram till Narita så gick faktiskt allt så smärtfritt det kunde. Mina öron sprängdes och mitt huvud gick sönder, men annars gick det mycket bra. Efter mycket om och men så är vi äntligen på youth hostelet, nu är det dags för bajsa + donkan + melonpan. Och nu skakar david ut håret. Amoré.

EDIT:

Förklaring till titeln: ALLT i Japan är 100% raka motsatsen till vad det är i Sverige. Allt är billigt, alla är korta, det är fullt med nördsaker överallt och, framförallt, så är det tajtare än en 12åring här. Med det sista menar jag att allt, ALLT, är jättetrångt. Smala gator, 100000 hus på en yta som är mindre än min 1a mm.

Jag skyller donken på Mr. Cool (aka shoeberg).

Dessutom var melonpan så lagom gott. Smakade som mjuka drömmar typ. Det roliga är att trots att jag hatar på det, så är jag ändå sugen på skiten nu:/. Fast då är klockan också 6 här:)