Bland lolitor och kattöron

Jag är på konvent. Jag är här för att hjälpa Samuel sälja prylar och hålla i Magic-turneringar. Det är mysigt, fast det har varit ganska mycket dötid så jag har suttit och läst bloggar en del. Samuel tycker att jag borde skriva ett blogginlägg själv istället, och ger förslag på ämne: vad jag tycker om vuxna människor/tonåringar med nappar och koppel.

Jag ska förklara: Animenördar klär ofta upp sig rejält när de ska på konvent. (FriCon är visserligen inget animekonvent, men animenördarna verkar sprida sig… Kanske för att japansk populärkultur blir allt större i Sverige? Eller för att UppCon och NärCon startat ett behov av att mingla med likasinnade och konvent överhuvudtaget är bra mötesplatser?) Hur de klär upp sig varierar, men huvudregeln verkar vara att ju mer alternativt desto bättre. Vilket innebär att det är ett sant nöje att på t.ex. UppCon bara sitta och spana på alla häftiga människor.

Det är en hel del kattöron och -svansar, inspirerat av japanska kattflickor. Fantastiska lolitaklänningar i olika stilar förekommer. Regnbågens alla hårfärger. Tusen hårklämmor, halsband och söta detaljer, precis som flickorna i Harajuku. För de flesta handlar det alltså om att se så söt och barnslig ut som möjligt.

Men sen har vi ju de mer udda inslagen. De som ger mig konstiga associationer. Som om det inte vore nog med att lolita-modet heter just lolita, så finns det folk här som går omkring med napp i munnen. Ja! Napp, en pryl som används för att lugna oroliga bäbisar och som skänks bort till kattungarna på Skansen när ungen fyller 2, används här av folk i typ åldersspannet 14-17 (?). Och visst, det är säkert främst för att man ska se så liten och gullig ut som bara möjligt, men jag kan inte låta bli att tänka på Freud och störningar i den orala fasen och tycka att det är lite kinky ändå.

Och koppel! Självklart ligger det ganska nära tillhands för alla kattflickor och kattpojkar att vilja ha en ägare. Vara någons husdjur. Så flera blir ledda i koppel eller kedjor. Kinkyyyyy!, ropar min hjärna. BDSM för hela slanten. (Jag har sett ett par handklovar också, så ni skulle nog också associera så om ni var här, faktiskt.)

Samtidigt som någon del av mig tycker att nappar och koppel i publika sammanhang är lite opassande, kan jag känna att det är kanske så det ska vara. Det är liksom lite erotiskt på ett väldigt diskret och oskyldigt sätt, vilket väl passar bra när man är i tonåren och håller på att utforska sin sexualitet, som det så fint brukar heta. Nämen, jag minns ju hur det var när jag var tonåring. Den desperata längtan efter fysisk närhet och bekräftelse som var så stark att det nästan gjorde ont. För mig var det scoutläger som osade av tonårskåthet, i ett alternativt universum hade det kanske varit konvent. Blyg som jag var sträckte jag mig inte längre än att köpa en T-shirt med ett tryck föreställande en kattunge och texten “I need a hug!” (det funkade inte), men i en alternativ värld kanske jag hade bett om att få bli någons husdjur.

Så… dagens funderare: Är det värre – som i att man får värre associationer – om en äldre, mer vuxen person, använder sig av ovan nämnda assecoarer (mer kinky, borde ha insett de sexuella undertonerna och slutat använda sånt offentligt, osv) eller om en yngre person (tänk tween) använder dem (mer pedofili-associationer, osv)?

Kommentera!

(Jag hoppas ingen tagit illa upp av texten, alla ska såklart få klä sig/bete sig som dom vill. Jag tycker det är intressant att fundera kring bara.)

Framtiden för spelindustrin (& kanske hela IT-sektorn?)

Det senaste i tv-spelsindustrin är informationen om OnLive. Konceptet är enkelt men helt enkelt genialt. Istället för att du har en tv-spelskonsoll hemma eller en massiv dator så låter du en server spela åt dig. Servern genererar 3d-grafiken, tar emot dina signaler från när du använder din kontroll och skickar tillbaka allting till dig form av en komprimerad video. Detta betyder att du med vilken dator som helst, t.ex. en simpel Asus Eee, kan lira riktigt tunga spel som annars kräver massiva grafikkort. Beroende på vad du har för internetuppkoppling så kommer videokvalitén att variera från 480p till HD (720p) med 60 fps.OnLive

Som spelare får du välja mellan att lira på den dator du redan har eller köpa en OnLive-box till din tv för under 1000 kr som du sedan spelar allting på. Boxen har några USB-portar och stöd för hdmi så att du kan lira i schysst grafik på din lcd-tv. Det som OnLive måste klara för att slå igenom är att du inte märker av något lagg från när du trycker på din handkontroll till när spelet reagerar och i videoöverföringen. Sedan självklart att skapa ett stort spelutbud.

Frågan är dock, kommer det att bli en succé eller tjänar företagen för mycket på att sälja hårdvara för att fullt ut stötta detta projekt? Kommer OnLive eller någon annan liknande tjänst att börja erbjuda tung programvara så som Adobe Photoshop och Matlab på samma sätt? Kommer vi inom en snar framtid aldrig mer behöva installera programvara och tunga operativsystem utan köra allting online istället? Ska bli spännande att se hur det hela utvecklas.

OnLive planerar att släppas vintern 2009 och hittills har bland annat EA, Take-Two, Ubisoft, Epic, Atari, Codemasters, Warner Bros. och Eidos anslutit sig för speldistribuering.

Källor:
IGN
Wikipedia

Kamera för hela slanten

Var igår på HawaIE på Nationernas Hus för att vimmelfota. Riktigt roligt samt första gången jag körde manuellt hela kvällen. Kom dit runt kl.22 och lagrade ett gäng inställningar efter ljussättningen i lokalerna. Ska fixa i ordning fotona senare idag så får ni sen så vad resultatet blev.

Idag är tanken att ta det riktigt lugnt. Lite bra saker ska göras som att pyssla med NärCon och diska men det verkligen kännas att det är en ledig söndag. Har suttit och tittat på nya objektiv och kameratillbehör i några timmar och fastnade för det här otroliga vattenhuset men det lär inte vara billigt. Tanken har sedan länge varit att skaffa dykarcertifikat men jag har aldrig kommit till skott. Men man ska ha drömmar…

Efterlysning!

Alltså, jag har ju ett bra tag varit rätt så såld på JLA (finns här och här). Och nu har människan dessutom gjort en “litterär remix” av Per Ströms bok Mansförtryck och kvinnovälde. Fantastiskt!

(Per Ström är alltså en snubbe som är jättebra på att iaktta repressiva könsrollsmönster (~_^) hos män och (som jag uppfattar det) har massor av jättebra feministiska åsikter, bara det att han tror att feminister är emot allt han tycker och han har därför skrivit en hel bok om hur feminism är dåligt… kanske, typ? Jag är inte riktigt helt klar på vad han egentligen vill säga, men kanske jag kommer fatta det när jag läst boken.)

Remix? Jo. Grovt Initiativ/Gustav Almestad/JLA har gjort en version av Per Ströms bok med kommentarer klottrade i marginalerna. Här! Och det är så befriande att läsa den! Jag förutspår en kommande trend. Hur ofta läser man inte grejer som är konstiga/upprörande/tankeväckande som man skulle vilja kommentera, liksom? Fast problemet är ju att man helst skulle vilja remixa remixen själv. För det är ju ändå alltid något kvar som man skulle vilja kommentera. Exempel: Som sjuksköterskestudent vet man ju varför kvinnor screenas för bröstcancer men inte män för prostatacancer. Det är inte för att Socialstyrelsen vill vara elak mot männen, utan det finns faktiskt bra anledningar. Sånt skulle jag vilja kommentera.

Hursomhelst. Nu efterlyser jag fler människor som JLA, och om ni har några bra tips vill jag att ni hojtar till i kommentarerna:

1) Bra, svensk hiphop, gärna med feministiska texter och blipblopiga beats. Eller kanske bara feministiska texter, det behöver väl egentligen inte vara hiphop.

2) Bloggar/sidor som diskuterar mansfrågor på ett intressant sätt. Alltså, som GenusNytt typ, fast utan hela grejen med att “det här brukar inte feminister prata om, alltså försöker feminismen förtrycka männen”. Mansfrågor ur ett feministiskt perspektiv.

Ja tack!

Tillägg 17/3, eftersom det efterfrågades:

Jo, såhär är det; Ström skriver i sin bok:

Alla kvinnor över 40 års ålder ska screenas med mammografi enligt Socialstyrelsens riktlinjer. Män erbjuds däremot inte screening av prostatacancer, trots att det finns forskning som visar att det skulle minska dödligheten i sjukdomen.

Nu vet jag inte vilken forskning Ström syftar på, eftersom det inte framgår av texten (ibland önskar man att alla författare hade samma krav på sig som forskare att använda ordentliga referenssystem >_< ), men på 1177.se kan man läsa:

Att göra en särskild hälsokontroll med hjälp av PSA, en så kallad screening, av alla män för att se om de har en mycket tidig form av prostatacancer, rekommenderas inte i Sverige. Ett skäl till detta är att säkra kunskaper ännu saknas om hälsokontroller sänker risken för spridning och död av sjukdomen. Ett annat skäl är att hälsokontroller leder till att många män får diagnosen prostatacancer och därmed får behandling, trots att de aldrig skulle ha fått sjukdomen.

Med andra ord, även om nu forskarna skulle ha lyckats komma överrens (och vi vet ju alla att sånt brukar ta tiiiiid, eftersom olika studier får motsägande resultat och det krävs rätt mycket för att en Cochrane-review ska kunna dra några klara slutsatser) om att screening av prostatacancer faktiskt skulle minska dödligheten, så är det inte säkert att det är värt det.

Det är nämligen så att ca var tredje man över 75 har växt av cancer i sin prostatakörtel, men majoriteten av dessa män har inga symtom och många dör av någonting helt annat än cancern. Skulle man screena alla män skulle man alltså hitta väldigt många med cancer, men man skulle inte veta vilka av dessa som har behov av behandling och vilka som inte har det. Och man vill inte behandla alla med prostatacancer, eftersom biverkningarna kan påverka livskvalitén negativt (operation leder ofta till impotens och ibland urininkontinens, strålbehandling kan ge urinträngningar, diarré eller erektionssvårigheter, hormonbehandling ger benskörhet, hjälper bara ett tag och man vet inte säkert att det förlänger överlevnaden).

Med tanke på att de flesta män med prostatacancer är över 70 är det sällan det är motiverat att behandla om inga symtom finns – det kanske inte är värt att leva några extra år om man under de åren har kraftigt försämrad livskvalité. Det är alltså redan nu svårt att avgöra vilka som ska behandlas, och detta skulle bli ett mycket större problem om alla män screenades.

(MEN om du som man 50+ inte har några symtom men ändå vill veta, kan du be att få göra en sk PSA-mätning på vårdcentralen. Då mäts halten av prostataspecifikt antigen i blodet. Om det är högt kan det vara ett tecken på prostatacancer (men inte alltid) och då får du vidare undersökning.)

Däremot – ja, det behövs mycket mer forskning kring prostatacancer. Och ja, jag tycker det är skevt att Rosa Bandet får så mycket mer uppmärksamhet än Blå Bandet. Min gissning är att detta beror på att de som dör i prostatacancer oftast är 70+ och anses ha levt sina liv, medan bröstcancer (även om det också främst drabbar 70-plusare och är ovanligt innan man fyller 40) med jämna mellanrum drabbar medelålders kvinnor som fortfarande ofta kan vara mitt i karriären och ha små barn. Så det ses som en större tragedi när dessa kvinnor dör. Så om vi ska snacka diskriminering överhuvudtaget så handlar det nog snarare om åldersdiskriminering än om könsdiskriminering.

Referenser/lästips:

Ilic D, O’Connor D, Green S, Wilt T. Screening for prostate cancer (elektronisk). Cochrane Database of Systematic Reviews 2006, Issue 3. Tillgänglig: <http://www.mrw.interscience.wiley.com/cochrane/clsysrev/articles/CD004720/frame.html> (2009-03-17)

Johansson J-E (2008). Prostatacancer / Symtom och diagnos (elektronisk). Tillgänglig: <http://www.1177.se/artikel.asp?CategoryID=30403&Preview=> (2009-03-17)

Järhult J, Offenbartl K (2006). Kirurgiboken. 4 uppl. Stockholm: Liber

Ringborg U, Dalianis T & Henriksson R (red.) (2008). Onkologi. 2. uppl. Stockholm: Liber

(Ja, jag skrev just en referenslista (i enlighet med Harvard-systemet) till ett jävla blogginlägg. Ja, jag är helt förstörd av min utbildning.)

Varför så låg aktivitet?

Svaret är Tenta-P. Plugg, plugg och så mera plugg. Inte så mycket intressant som händer då. Förutom några saker. Vi hade visions/arbetshelg med NärCon-ledningsgruppen (LG) förra helgen vilket ledde till att massor bra saker blev gjorda, vi blev taggade och hade en fantastiskt kul och givande fotosession. Mer om den kommer nästa vecka.

Annars, min laptops (Asus Eee 901) tangentbord har gått sönder. Tydligen är de ganska känsliga, spillde någon droppe vatten på det så var det kört. Men ett nytt kostar $15 på ebay och är lätt att byta ut så det är inte så jobbigt. Värre är med min cykel, den har gett upp så jag lämnade in den på reparation förra veckan. Får besked imorgon om den går att rädda överhuvudtaget, så fall kommer det kosta mig 2000-3000 kr för att den ska bli som ny. Lite jobbigt…

Så vi hörs nästa vecka. Imorgon fysiktenta, på tisdag envariabelanalys 2. Plugg plugg och plugg.