Rapport från ett regnigt Okazaki

Hej bloggen!

Nu är julen över och jag befinner mig i Okazaki där det är lite kyligare än vad jag, som erfaren Tokyobo, är van vid. Har hänt en del sedan sist men vi försöker hålla det kort så ni inte blir alltför utråkade.

Efter att jag blivit tv-kändis (videon har nu nästan 800 views och var det hetaste på FB ett tag, yippie…!) så var det dan före dopparedan. Då passade jag på att göra det jag gör bäst, åka till Akihabara för att frossa bland nördprylar och köpa mig en ny dator. Med ny menar jag 7 år gammal och som backup till min MacBook vilken jag nu lämnat in på lagning, måste alltid ha en dator om man har datorteknik som huvudämne ;) Sedan med dator, julmat och packning bar det av hem till Ylva för att droppa av allting och sedan i sann julanda gå till en brittisk pub med nomihoudai (drick hur mkt du vill). Det var vi, Patrik som också pluggar vid LiU och ett gäng för mig okända japaner. Trevligt men inte så mycket till jul över det hela :)

Dagen därpå var det äntligen dags! Jag och Ylva hade bägge laddat upp med julmat, dryck, Karl Bertil Jonsson & Kalle Ankas julafton så vi firade på rejält. Risgrynsgröt till frukost och sedan detta dignande julbord:

Så trots alla konstigheter här i Japan blev det ganska mycket julstämning trots allt. Men sedan kom nästa märkliga händelse, kl.17 var det dags för mig att jobba som jultomte. Något jag tackat ja till 3 veckor innan och hade ingen aning om vad som skulle ske. Åkte till andra sidan Tokyo för att, trodde jag, stå på ett varuhus och dela ut presenter till barn. Detta visade sig vara helt fel, hembesök till en japansk familj stod på schemat. Men först skulle mamman som anställt mig skoja lite med sina vänner så hon slängde in mig i deras frisörsalong där jag delade ut presenter och hoade på japanska. Hembesöket sedan var väldigt lustigt, 2 flickor vilka knappt vågade svara på om de var snälla barn så de kunde få sina sparkcyklar av mig. Otrolig rolig upplevelse och familjen blev jätteglada att ha mig där. Så här vacker var jag:

Efter allt julstohej så var det då dags att åka till, till min galna värdfamilj i Okazaki. Dagen efter att jag anlänt bar det iväg för oss alla till stort lyxigt badhus, som Hasseludden i Sverige, med varma källor, fint rum och en otroligt lyxig sashimi-middag där vi t.ex. fick in en levande mussla vilken vi tillagade direkt vid bordet. Vi spelade en japansk variant av Black Jack allihopa, drack en massa samt sjöng karaoke. Där gjorde jag en fantastisk insats på japanska låtar som “Linda Linda” och “Ue wo Muite” utan att någon höjde ögonbrynen, men när Papa-san bad mig sjunga Abba och jag försökte mig på “Dancing Queen” så skrattade Mama-san så hon grät. Samtidigt viftade Papa-san med armarna för att få mig att sluta och dagen därpå berättade de noga för mig hur dålig var jag. De förklarade det med att det är inget konstigt, alla svenskar är dåliga på att sjunga, ni har ju inte sånglektioner i lågstadiet alls som vi har i Japan. Försökte förklara att man kan väl sjunga ändå fast man inte är så bra men det gick inte hem ;)

Nu framöver så är planen att fira nyår här för att sedan återvända till Tokyo. Där väntar Lotten, Peter, Ylva, Goth & eventuellt Magnus för galet festande en kväll tillsammans och strax därefter kommer min vän Erik Hedberg förbi och hänger mig mig 1-2 veckor. Kommer bli några bra veckor här framöver :)

Japan-Jens japanska tv-debut

Nu har jag då förutom att vara tv-kändis i Sverige (1 2 3 4) gjort min tv-debut här i Japan! Och det var en minst sagt märklig upplevelse. Varning för ett inlägg fyllt med ett viss mått av frustration. ^^;

För er som missat det så blev jag uppraggad i Shibuya för några veckor sedan av en kille som jobbade på Tokyo MX och letade efter utlänningar till sitt program. Jag tackade ja och sedan dess har det varit många vändor fram och tillbaka där jag har fått lite insikt i hur japansk tv-produktion går till. För att sammanfatta det hela så ringde han mig 2-4 gånger dagligen den senaste veckan och veckan innan dess “blott” en gång/dag. Han ställde många frågor till mig, kunde vara allt från mina favoritbitar gällande sushi, vad jag tyckte om Miso-fabriken i Okazaki till min största kulturkrock i landet eller vilken låt jag ville sjunga i karaoke. Efter varje samtal när han fått reda på vad han ville ha av mig pratade han med sin chef som troligtvis alltid några invändningar och förslag på nya idéer & frågor varpå han ringde igen. Så fortsatte det hela fram tills 2 timmar innan jag skulle vara på plats. Emellanåt blev jag väldigt frustrerad, skolboksexemplet är när jag blev tillfrågad om vad i Japan jag blivit mest förvånad över så svarade jag “att det är ok att ringa en person man inte känner efter kl.21″. Faktum är att han ringde vilken tid på dygnet som helst, kl.08-23, vilken dag som helst i veckan. Om detta verkar det inte finnas några gränser för i Japan, eller i alla fall inte i Tokyo.

Men det var först idag som det jag egentligen skulle göra på programmet utkristalliserade sig. Ingen karaoke utan jag skulle svara på frågor om anime & manga samt köra Diabolo. Helst i någon speciell form av Diabolo-dräkt till diabolo-musik, vilket han bad mig fixa gång på gång trots mina svar om att detta inte fanns och att han kunde spela vilken musik som helst, men de fortsatte att insistera på ett musikval från min sida.

Så jag valde tillslut “Cities of the Future” med “Infected Mushroom”. Men nu kom det fantastiska problemet att de inte kunde ta emot den som mp3. Eller, i alla fall inte via usb-minne utan den skulle antingen mailas eller så skulle jag ta med den på cd-skiva. (Bara jag som känner att cd/dvd-skivor känns ganska passé?) I vilket fall så var jag inte alltför pigg på att maila min musik över nätet, förklarade för honom att det är ju olagligt varför jag inte gärna ville göra det utan skickade en YouTube-länk istället. Han svarade med att de inte kunde spela upp från YouTube, men jag kunde ta med en cd-skiva? Svarade ännu en gång att jag inte hade några skivor, varpå han sa igen “Ja men, vi vill ju ha bakgrundsmusik så…kan du inte ta med en cd-skiva?”. Här börjar frustrationen, jag vet att han förstår exakt vad jag säger, men ställer ändå en fråga han redan fått svar på. Det han så klart vill be mig om men vilket han inte kan säga rakt ut är att han tycker jag ska gå och köpa en skiva för att bränna till honom. Såg framför mig att jag skulle behöva stressa för att hinna med detta, varpå när jag väl anländer märker att planen hade ändrats ännu en gång. Så jag svarar gång på gång att jag äger 0, zero, inga skivor alls och lyckas tillslut lyckas jag övertala honom att faktiskt köpa låten själv via iTunes om han prompt måste just ha den (för de 8 kronorna eller vad det nu kostar) och sedan bränna sin egna skiva ;)

Nog om det, väl på plats började nervositeten slå in! De hade skrivit ett manus åt mig vilket var på för mig ganska onaturlig japanska där jag berättat hur gärna jag vill bli gatukonstnär i Tokyo (wtf? Handlar all japansk tv om att man ska säga det som låtare roligare, även om det är en ren & skär lögn?). Ni märker i klippet hur jag stakar mig medan jag tittar på skyltarna de håller upp med stödmeningar, självklart fyllda ordentligt med kanji. Det var en helt annan femma att förbereda mig inför det här jämfört med Kanal Lokal Östergötland. Att prata på japanska inför halva Tokyo för att sedan köra Diabolo vilket jag inte gjort på evigheter (övade i 10 minuter innan programmet för att det skulle sitta någorlunda igen) gjorde att jag mådde hyfsat kasst innan allt gick av stapeln. Faktum är att när jag väl stod tryckt mot duken innan jag skulle traska in vid programmets början så höll jag på att svimma ^^; Men när väl allting var igång gick det som det alltid gör, otroligt mycket lättare.

Blev efteråt hemskickad med en DVD med programmet, en t-shirt & ett tack. Men framför allt har jag blivit en märklig erfarenhet rikare som jag, trots allt frustration, är otroligt nöjd med att jag genomförde. Men nog om mina långa haranger om detta, dags att visa videoklippet; varsågoda!

Vad jag borde skriva

Den senaste tiden har jag varit fruktansvärt dålig på att skriva här trots att mycket har hänt. Saker som jag borde skriva om inkluderar:

  • Om mina senaste japanska kulturkrockar
  • Om min pubkväll med dyklaget
  • Om att jag har blivit engelskalärare
  • Om när jag var överlycklig en heldag, för att dagen därpå krascha fullständigt.
  • Om julfesten/poolfesten på svenska ambassaden
  • Om mina tokiga planer för jul
  • Om mitt stundande tv-framträdande
  • Om när jag var på japanskt bröllop med öppen bar
  • Om att jag ska åka till Shanghai i januari

Men istället sitter jag här och dricker glögg & kollar på julkalendern efter att ha jobbat med NärCon 12 timmar idag. Livet är allt bra lustigt ibland. ^_~

Skriva datortenta i Japan

Om man följer mina tips i förra inlägget så kanske man känner sig förbered och engagerad när det väl är dags att skriva tenta. Det var vad jag gjorde idag när jag begav mig iväg till campus. Föga anade jag vad som väntade…

För första gången någonsin var alla, inklusive läraren, på plats ett bra tag innan lektionen/tentan började. Jag fick mitt papper och sedan var det bara att sätta fart. Eftersom jag hade pratat med kursexaminatorn i förväg om mina japanskakunskaper fick jag använda mig av min “Denshi Jisho” (elektrisk ordbok) under tentan för att slå upp alla termer jag inte kunde. Men, detta hjälpte föga, efter 40 minuters försök till att förstå den 90 minuter långa tentans japanska gav jag upp och åkte helt sonika hem. Hade översatt 2 av ca. 12 st stycken utan att ha blivit så mycket klokare för det. Tydligen så är det ganska hög nivå på japanskan för en tenta om operativsystemsteori på universitetsnivå trots allt, vem hade kunnat ana det.

Här kan ni se tentan jag skrev, se hur mycket ni förstår, själv ska jag ut med brorsan och dricka öl för att dränka sorgerna :)

Plugga data i Japan

Då att läsa teoretiska universitetskurser på japanska inte är något som egentligen bör/kan göras med de språkkunskaper man har efter ett japanskt basår så följer här min steg för steg-guide till lyckade studier.

  • Anmäl dig till en kurs.
  • Sitt på föreläsningarna, försök hitta nyckelord, skriv ner dem.
  • Sammanställ dessa nyckelord med eventuella du kan hitta i powerpointpresentationer.
  • Läs Wikipedia-artiklar.
  • Fråga föreläsaren om du kan få svara på engelska på tentan.
  • Gå på tentan och hoppas på det bästa.

Själv ska jag nu iväg till min tenta i operativsystemsteori (ni kan se hur mina powerpoints i kursen ser ut här.). Känns lite sådär att inte ha någon aning om vad som kan komma, wish me luck. ^_^

Adventskalendrar

Emellanåt kan det bli jobbigt att leva i Japanland. Kulturkrockarna är många & påfrestande och när jag läser om de olika stadierna vid anpassning till ett samhälle känner jag så igen mig. Det börjar med att man är i nirvana där allt med värdlandet är fantastiskt. Sen blir det totalt omvänt, man börjar höja upp sitt egna land till skyarna och skylla allt som är fel i ens liv & lite till på Japan och dess befolkning. Till sist så vänjer man sig grad för grad vilket kan väldigt olika lång tid beroende på hur man är som person och om man har sin fru med sig eller inte.

Men det är då saker som det jag tänker berätta om nu verkligen kan lysa upp ens tillvaro. Med Olle som kom i söndags hade Linnea skickat med en adventskalender till mig. Då jag är en rejäl sucker för överraskningar, presenter & mysterier så är det i form av 24 st paket av olika form.


Första paketet bjöd på en fantastisk överraskning, lussekatter! När jag är hemma i Sverige bakar jag varje år oerhört många och äter dem dagligen November-Januari vilket jag så klart saknar.

I varje paket så följer det med en pusselbit som i slutändan blir ett glöggrecept.

Varje dag är det olika små saker, som t.ex. kylskåpsmagneter med katter och fina ord på ^^

Som om inte detta skulle vara nog så fick jag igår ett paket från mina föräldrar. I det låg en julklapp, en mjölkchoklad från Marabou samt årets SVT-julkalender.

Jag har en fantastisk fru & familj <3

Magic – Worlds 2010 – Chiba Japan – Dag 1

På grund av tenta-p & besök av både brorsan och Olle blir det lite korta blogginlägg, här nu med foton från dagens smygöppning av VM i Magic 2010. Imorgon öppnar eventet på riktigt, men då blir det plugga operativsystemsteori för mig hela dagen, wohoo! Introducerade för övrigt brorsan idag till Kappa Sushi, resulterade i frosseri med 20 bitar var. Omnomnom.






Japan-Jens goes japansk TV

I lördags innan jag & brorsan drog till Shinjuku för att gå på vad som blev en episk fest. Men den berättelsen kommer senare, det viktiga var vad som hände innan dess. Vi skulle tillsammans med Ylva dra runt i Shibuya för att se oss omkring, fika & shoppa. Väl när vi alla hade möts och skulle bege oss in mot stan blev jag stoppad av en Japan. Om jag får gissa själv så var det antagligen på grund av frisyren…

I alla fall, han presenterade sig som en del av ett tv-team för ett program som går varje kväll på Tokyo MX. Under programmet så har de ett inslag som jag & Ylva gissar handlar om att “skratta åt ulänningen”, där ville han att vi skulle delta och göra någonting “spexigt”. Han såg gärna att jag skulle sjunga karaoke och vad Ylva skulle göra bad han henne fundera över. (kanske för att hon inte är lika konstig/rolig? ^^;;)

Hemma i Sverige hade man blivit minst sagt misstänksam kring ett sådant här spektakel men jag känner att i Japan under det här utlandsåret så gäller det att våga slänga sig ut i det okända för att vara med om lite fler galna äventyr. Så jag är på, den 22 december gäller det, då kommer ni om ni bor i Tokyo se mig sjunga japansk karaoke medan japaner skrattar åt mig! ^__^ Blir spännande att se om han hör av sig eller om han får tag på andra mer intressanta utlänningar men om det hela blir av så tror jag att jag ska sjunga “Linda Linda!” (se nedan) alternativt “One Night Carnival”. Efter programmet skulle jag få en dvd med inslaget så räkna med att det dyker upp här sen.

Edit: De ringde precis från tv-bolaget, när jag berättade att jag och Ylva bara är vänner så svarade han direkt att då var det omöjligt för oss att delta båda i programmet. Så nu får vi se hur det går men han ville i alla fall att jag skulle dyka upp den 22 dec som sagt. ^^;;

Akihabarabarabara!

Idag drog jag med brorsan till nördarnas paradis på jorden, Akihabara. Som en helomvändning från gårdagens mjuklandning i Japan med IKEA-besök tänkte jag chocka honom rejält med allt vad japansk populärkultur innebär. Gigantiska teknik-, anime- och mangaaffärer i ett distrikt som aldrig verkar ta slut med japanska tjejer klädda i “maiddräkt” som bjöd in till diverse caféer & klubbar kring varje gathörn.
Dvs typ såhär, när Lendai var här passade vi på att gå på ett Maid-café, en annorlunda upplevelse.

Vi drog till tv-spelsbutiker & arkadhallar, där jag efter ett tag hittade följande berömda spel. Döda zombies genom att skriva ord med tangentbordet(!).


Utöver det så köpte jag en fantastisk sparbössa, efter att Ullis visat att han hade skaffat en så kände jag att även jag var tvungen att ha en. Så nu har jag ett fint ställe att göra mig av med alla &%#€”% mynt man får i det här landet.

Sist, eftersom det är VM i Magic nästa vecka drog vi till några MTG-butiker. Där hittade jag följande plastfickor vilka jag då direkt köpte upp alla de hade (4×50 st). Om någon av er är som jag, retro- & kortspelsnörd så säljer jag 2 x 50 st av dessa till högstbjudande :)
<