Öv3r 9000 gäst3r!

För 4tt gör4 d3t 0möjL1gt 4tt öv3rs4tt4 d3nn4 t3xt m3d t.3x. G00gL3z v3rktyg zå v4Ld3 j4g 4tt skr1v4 d3n 1 l33t. 0m någ0n från Ch1b4 Un1v3rs1t3t skuLL3 läs4 d3n zå skuLL3 j4g nämL1g3n k4nsk3 h4mn4 1 trubb3L ^_~

J4g b0r s0m n1 r3d4n v3t 1 3n 10m^2 st0r läg3nh3t v1Lk3t 1nt3 lämp4r s1g för b3zök 3LL3r gäst3r 3g3ntL1g3n. D3t är t1LL 0ch m3d zå 4tt m4n 4bs0Lut 1nt3 får h4 gäst3r på b3zök 0ch 4bs0Lut 1nt3 någr4 s0m s0v3r öv3r (d3 h4r t1ll 0ch m3d öv3rv4kn1ngsk4m3r0r(!).). Men d3t h1ndr4r v3rkL1g3n 1nt3 4tt j4g h4r f0Lk s0m b0r här, sugn4 på 4tt sp4r4 p3ng4r jämför m3d 4tt b0 på v4ndr4rh3mm3n 1 T0ky0 :)

  • Linnea, två v3ck0r 1 n0v3mb3r.
  • Lendai, d0ck b4r4 på b3zök för Gyôz4 & Jäg3r.
  • Br0rs4n Tobias, två v3ck0r 1 d3c3mb3r.
  • Johan Goth, en n4tt 1 börj4n 4v j4nu4r1.
  • Petra, däck4d3 en n4tt 3ft3r 3n g4L3n f3st 1 1n4g3 1 j4nu4r1.
  • Erik Hedberg, en dryg v3ck4 1 j4nu4r1.
  • Ylva, en n4tt s0m säLLsk4p s4mm4 d4g j4g f1ck nyh3t3n 0m D4n13Lz b0rtgång.
  • Br0rs4n Daniel, ca. två v3ck0r 1 f3bru4r1.
  • Linnea 1 m4rz, k0mb1n3r4t m3d 3n r3s4 t1LL F1L1pp1n3rn4.
  • FöräLdr4rn4 1 4pr1L, d0ck b4r4 b3zök, b0r på v4ndr4rh3m.
  • 3v3ntu3LLt Henric 1 4pr1L.
  • 3v3ntu3LLt Ullis, Erik Eklundh, Fallgren 0ch Görel 1 m4j.
  • 3v3ntu3LLt Lendai på vår3n.
  • Linnea 1 jun1.
  • Linneas föräLdr4r 0ch br0r 1 jun1.
  • M1n f4st3r 3v3ntu3LLt någ0n gång.
  • Nils 3v3ntu3LLt någ0n gång.

0m j4g h4r gLömt någ0n zå skyLL3r j4g på t3nt4-p, sorry =/

Top 3 sätt att plugga under japanskt tenta-p

Eftersom det knappt finns några bra pluggplatser här på Chiba Universitet, framför allt inte på helgerna, får man hitta på andra platser och sätt att förbereda sig på inför tentorna.

  1. Mr. Donut där det är fri påfyllning på kaffe.
  2. gymmet, med programmeringsboken i handen samtidigt som man trampar på träningscykeln.
  3. Efter en Gin & Tonic (japp, jag börjar tydligen bli gammal) samtidigt som David Fallgren berättar att han har fått Facebook-meddelande från Dilba.

Det är inte dig det är fel på, det är din inkompetens

(Ungefär såhär kan det låta när man ringer och vill ha teknisk support på jobbet under en helgdag. Jag har kortat ner lite, men inte överdrivit. Kanske är jag orättvis som postar detta. Men alltså… Jag förväntar mig inte att de ska ha full personalstyrka på IT-akuten på helgerna. Jag förväntar mig inte att de ska kunna lösa alla fel och svara på alla frågor. Men är det för mycket begärt att de ska förstå själva frågan?

”Hej jag heter Linnea och ringer från avdelning 128. Jag har en laptop här som inte får någon kontakt med det trådlösa nätverket.”
”Vad sa du… en laptop?”
”Ja, alltså en bärbar dator.”
”Jaha, och du kommer inte åt nätverket… du kan inte komma ut på Aftonbladet eller så heller?” (Inte en så dum fråga som det kan tyckas. Kommer jag åt Internet är det ju bara anslutningen mot datajournalsystemet som felar.)
”Nej, jag har ingen kontakt alls, det står bara ”autentiseringsförsök pågår” under status”
”Ja men då har du ju ingen kontakt alls.”
”Nej, precis.” (Det var ju det jag sa!)
”…”
”Så vad gör jag för att fixa det här?”
”Nä, om du inte har någon kontakt alls så går det ju inte att göra något.”
”Nähä… men jag kan koppla in en nätverkskabel. Vänta, jag gör det nu. *kopplar in kabel* Så. Ja, nu får den kontakt, så problemet är den trådlösa anslutningen.” (I min enfald tror jag att människan nu ska kunna fjärrstyra min dator och åtgärda felet, för så har de löst det vid ett tidigare tillfälle när jag hade samma problem.)
”…”
”Så vad är nästa steg nu, hur går jag vidare för att åtgärda problemet?”
”Men… du kommer åt det du vill nu?”
”Ja, fast bara så länge nätverkskabeln är ikopplad, så då måste jag ju sitta här vid skrivbordet.”
”Så… Vad är problemet egentligen?”
”Ja, jag kan ju inte bära runt på datorn.”
”Nej, då får du ju sitta där vid skrivbordet.” (Ekar det här eller?)
”…ja och då är det ju inte så stor vits med en bärbar dator, om jag inte kan ta med mig den. Det måste ju gå att ändra inställningarna på något vis så att det fungerar.”
”Nej, det är ju ingen som har den behörigheten som jobbar nu, vetdu, då får du ringa igen imorgon.” (Kunde du inte ha sagt det MED EN GÅNG?)

Mat med Japan-Jens

En märklig paradox med Japan är att det är otroligt mycket billigare att äta ute på restaurang här jämfört med Sverige (15-60 kr och du har en bra måltid) medan det samtidigt är dyrare att handla & laga mat själv enligt samma jämförelse. Jag tror att det kan ha att göra med att lägenheterna här är mindre –> kylskåp och frysar mindre –> japanerna veckohandlar inte utan handlar dagligen –> det finns inga rabatter för vanliga konsumenter gällande storpack utan det är samma styckpris oavsett om du köper ett 4-pack eller 20-pack. Att lyckas laga till en schysst måltid för 10 kr är inte alltid det lättaste och som utbytesstudent letar man efter alla sätt att spara pengar. Här är vad jag efter ett halvår lagar regelbundet med pris efteråt.

Carbonara a la utbytesstudent

  • Spagetti (4 kr)
  • Svartpeppar (0,25 kr)
  • Olivolja (0,5-1 kr)
  • Salt (0,25 kr)
  • 1-2 ägg (10 pack, 20 kr –> 2-4 kr)
  • Ev. pesto (Okänt pris, importerad från Sverige)
  • Ev. japanska märkliga groddar som tydligen är fiberrika. (2 kr/påsen)

Koka spagettin med lite olivolja, häll av vattnet, ha på 1-2 äggulor, salta, peppra, ha eventuellt på lite pesto, rör om, färdigt. Vill du göra måltiden nyttigare, ha i groddarna strax innan spagettin kokat färdigt.

Pris: 7-11,5 kr måltiden.

Karee raisu (カレーライス)

  • Ris (3 kr)
  • Färdig curryröra (6,5 kr)
  • Tabasco eller japansk grillkrydda (0,5 kr)
  • Ev. japanska groddar (2 kr)
  • Ev. billiga kycklingbitar (5 kr)

Börja i god tid genom att ställa in din långsamma billiga riskokare (1 h innan måltiden). När riset är klart, koka upp lite vatten i en kastrull då du inte äger någon mikrovågsugn. Lägg i currypåsen, låt den värmas i några minuter, lyft upp den med ett par ätpinnar och töm innehållet på din skål med ris. För ökad styrka, tillsätt tabasco eller japansk grillkrydda. Vill du ha mer protein eller fibrer, tillsätt kyckling eller konstiga japanska groddar.

Pris: 9,5-17 kr måltiden.

Japan-Jens märkliga röra

  • Ris (3 kr)
  • Japanska groddar (2 kr)
  • En bit vitkål (2 kr)
  • Billig kyckling (5 kr)
  • Lite godtycklig olja (0,5 kr)
  • Soja & godtyckliga japanska såser (1 kr)

Likt ovan, koka riset i din fantastiskt skabbiga riskokare. Hacka kyckling och vitkål och börja steka kycklingen. Efter en stund ha i vitkålen & groddarna samt massa olika sorters sås och kryddor. Ät och var lycklig.

Pris: 13,5 kr måltiden.

Yakisoba a la så billigt det kan bli

  • Färdig koppnudel-yakisoba (7 kr)
  • Godtyckliga japanska såser & kryddor (0,5 kr)

Öppna din yakisoba-förpackning och ta ut sås- & kryddförpackningarna. Häll på kokande vatten, låt stå 3 minuter innan du häller av det hela. Tillsätt sen de medföljande kryddpåsarna samt om du önskar extra kryddor & såser.

Pris: 7-7,5 kr måltiden.

Svenska pannkakor som japanerna kallar creps

  • 8 dl mjölk, antingen märklig lättmjölk (7 kr) eller fet god mjölk (14 kr)
  • 4 dl vetemjöl (4 kr)
  • 2 ägg (4 kr)
  • Lite salt & socker (0,5 kr)
  • Smör att steka i (1 kr)
  • Sylt (jordgubb, blåbär eller vad som) (3 kr)

Blanda mjöl, mjölk, salt & socker under omrörning till en slät smet. Tillsätt 2 ägg och häll över det hela till en tillbringare. Från tillbringaren häller du över smeten i en 1,5 liter stor PET-flaska som du sedan skakar lite extra för nöjes skull. Värm sedan en stekpanna, ha i lite smör och börja steka pannkakorna tunt och fint. När du är mätt, ställ in PET-flaskan i kylen och plocka fram den när du är hungrig nästa gång. Smeten räcker till 2-3 måltider.

Pris: 6,5-13,25 kr måltiden.

Ett blogginlägg.

Har många uppslag till vad det här inlägget skulle kunna handla om. Mitt kommande tenta-p, svårigheten att hitta studieplats på campus, min fascination för risdeg med bönpasta eller varför man inte bara ska leva på ägg, pasta & kryddor. Men istället så ska vi prata om…ja ni, det vet jag faktiskt inte, kände bara att det var dags för ett inlägg. Om jag lämnar den här bloggen orörd kommer ni att sluta läsa, allt eftersom kommer ingen längre veta vad jag pysslar med här i Japan och mitt bekräftelsebehov kommer vara långt ifrån uppfyllt om dagarna. Och det vill vi absolut inte se hända, eller hur?

Det har varit en väldigt märklig vecka sedan förra inlägget, skrev av mig om vad som hände på Facebook förra lördagen så ni som är vänner med mig där får gärna läsa det. Utöver det så har det vanliga livet trängts sig på, Hedberg har åkt hem till Sverige, jag har försökt att uppbringa kraft till att plugga men det har inte gått så bra. Emellanåt har jag hittat små projekt jag kan lägga min tid och energi på, brunnit för dem i några timmar för att sedan fortsätta med mitt stillasittande liv här i mitt 10 kvadratmeter stora rum. Har utvecklat mycket märkliga sovvanor, har behövt allt fler timmar men förskjutit det hela så att jag går och lägger mig i princip kl.03 varje dag. Antar att allting är en del av det overkliga sorgearbetet, men har egentligen ingen som helst aning. Hoppas bara att tenta-p kommer att gå tillräckligt bra så att jag åker hem med tillräckligt med poäng för att ta internationell examen.

Det sistnämnda är faktiskt ett intressant uppslag. Jag håller just nu på att fajtas med LiU om de kurser jag läser. I höstas fick jag dem alla godkända, det vill säga att samtliga skulle generera högskolepoäng för min utbildning. När jag nu legat på min utbildningsansvarige lite extra inför nästa termin angående exakt vilka kurser de kommer att ersätta så visar de sig att 2 av kurserna jag läser anser denne person inte ska generera några högskolepoäng till min civilingenjörsutbildning. Det vill säga, genom att meddela detta nu och inte för 3-4 månader sedan så äventyras hela min internationella examen vilket inte känns riktigt ok. Men jag kämpar på och tror att detta ska lösa sig, känner att jag har både bevisbördan samt argumenten på min sida men återkommer om det hela.

Sist kan jag berätta att otroligt många fler foton från mina äventyr här nu ligger uppe på nätet. Ni hittar dem som vanligt här och där kan ni hitta godbitar som följande foto:

Tills nästa gång mina vänner!

Kaffe i solens land

Något jag har tampats & experimenterat med ända sedan jag satte foten i detta land är kaffe. Beroende på vart man kommer från här i världen så har man som kaffedrickare olika önskemål & krav vilka kan vara olika svåra att uppfylla. Mina preferenser är kaffe med mjölk, inga konstigheter. Men detta är inte så lätt som man kan tro i ninjaland och dessutom som fattig student, här följer mina erfarenheter av att försöka anskaffa denna dryck. Varning för ganska ointressant blogginlägg ^_~

Jidouhanbaiki-kaffe (Automatisk försäljningsmaskin-kaffe)

Det första du stöter på när du anländer till Japan & letar kaffe är garanterat alla varianter som finns i varuautomater. Dessa maskiner finns överallt i landet, på gatorna, tågstationsperrongerna och utanför ditt hus. De är billiga och öppna dygnet runt, ifall du någonsin känner ett behov av cola, fanta, té, majssoppa eller kaffe så kan du alltid få tag i det. Till skillnad från Sverige kan du även få din flaska/burk med kaffe/té/majssoppa varm. Problemet är att det finns i princip två varianter av kaffe i dessa maskiner, trots att utbudet består av minst 100 olika märken & sorter. Det första går under många namn men är alltid blaskigt kaffe + mjölk + alldeles för mycket socker. Det andra, som brukar heta “Black” eller “Espresso” innebär, som det låter, svart kaffe av olika styrka/blaskighet. Emellanåt kan det sistnämnda även innehålla socker men det hör inte till vanligheterna. Det vill säga, kaffe med mjölk finns inte här utan sökandet går vidare.

Automatkaffe

Förväxla inte detta kaffe med ovanstående utan likt svenska kaffeautomater så rör sig detta om något du får i en pappers eller plastmugg och kan välja lite olika varianter på. I Okazaki hade vi en sådan maskin på första våningen av vår skolbyggnad där jag prövade alla möjliga inställningar. Dra ner sockernivån till botten, mjöknivån till topp och variera kaffestyrkan på diverse sätt. Det fanns även en knapp för att inte få is i kaffet (ja, i Japan är det vanligare med iskaffe än varmt) men jag lyckades aldrig påverka den inställningen. Dessvärre likt det svenska automatkaffet är detta inte någon behaglig upplevelse, blaskigt bränt kaffe & mjölken är givetvis inte mjölk utan någon form av coffee-cream som håller i 1000 år. Lite högre krav på mitt kaffe har jag än så, sökandet går vidare.

Starbucks

Även i Japan finns denna kedja som är hype:ad ordentligt. Här kan du beställa precis vad du vill ha men betalar därefter. 40 kr för en latte kontra 30 kr för en vanlig kopp kaffe är standardpris. Helt klart godare än samtliga ovanstående men av någon anledning har det en eftersmak av att de har bränt kaffet. Verkligen inte alls i samma klass som min absolut favorit hemma i Sverige, Espresso House. Men jag kan inte betala 80 kr/dag för kaffe som fattig student, sökandet går vidare.

PET-kaffe

Förutom kaffe i varuautomater finns det även så klart på din lokala matvarubutik eller convenience-store. Här finns det även flaskor i storlekarna 1-1,5l i prisnivåerna 10-30 kr/flaskan. Endast kallt kaffe finns i dessa storlekar men i samma varianter som det övriga burk/flask-kaffet. När du ändå är på en matvarubutik kan du alltid köpa din egna mjölk och blanda själv med det svarta vanliga kaffet och värma på hemma i köket. Resultatet, beroende på prisnivå av kaffet och mjölken, helt ok och det billigaste alternativet hittills. Men fortfarande inte i närheten av ditt egna bryggkaffe hemma i Sverige eller studentcafé Baljans pris, 3 kr koppen (stor kopp, dock inte speciellt gott kaffe ^^;;), och ganska omständigt.

Instant kaffe

Även i Japan finns Nescafé och till skillnad från Sverige i alla möjliga varianter och prisnivåer. Du får vad du betalar för och emellanåt kan det vara riktigt bra, men inte riktigt samma sak som vanligt filterkaffe. Kan vara jag som har en inneboende skepsis till pulverkaffe, har därför inte testat så många varianter.

Mr. Donut

En kedja som serverar munkar, kaffe med mera. Hit går jag ofta då du för 20-25 kr får dricka hur mycket kaffe du vill som smakar bättre än Starbucks (dock ingen latte utan vanligt bryggkaffe eller café au lait), munkarna kostar 10 kr/st och du får sitta så länge du vill. Just nu samlar jag där poäng för att få min alldeles egna Mr. Donut-servis, den får nog dock inte följa med hem till Sverige ^^

Dorippu-kôhii

Sist men inte minst, vanligt filter- bryggkaffe. Det finns kaffebryggare att köpa i Japan, de är dock inte så vanliga och ganska dyra. Men istället kan du i valfri 100-yensbutik hitta filterhållare i plast vilken du placerar ovanpå muggen, stoppar i pappersfilter & kaffepulver för att sedan hälla i varmvatten själv. Det malda kaffet kan du köpa på mer välsorterade matvarubutiker, IKEA eller Starbucks och resultatet blir riktigt bra. Lite omständigare än en vanlig kaffebryggare men helt klart värt det, vissa kaffeexperter påstår att detta är det enda rätta sättet att göra kaffe. Fyller upp min termos på så sätt med kaffe & mjölk och plockar med till campus dagligen. Problemet är bara när det kaffet tar slut, men även på detta problem har jag hittat en lösning. Det finns nämligen i Japan engångs-filterkaffe, vilket består av en liten pappställning med filter & kaffepulver vilken du placerar ovanpå din mugg, häller i vatten och sedan slänger bort. Blir riktigt gott och kostar ca. 2 kr/st, till det plockar jag med små förpackningar kaffemjölk och på så sätt kan jag överleva skoldagen.

Så där har ni det, er guide för hur man hittar kaffe i Japan. Utöver ovanstående så finns det även så kallade familjerestauranger med sin respektive “drink bar” som jag berättat om tidigare där man för 200-400 yen kan få dricka hur mycket kaffe, läsk & jos man vill. Deras kaffe faller under kategorin automatkaffe, men är något godare :)

Sist, en bonusvideo angående hur man gör en fantastisk kopp kaffe:

Mitt livs märkligaste nyårsafton

Om julafton var märklig så tar den nyårsafton jag nu varit med om priset. Och då är inte nyårsafton speciellt traditonsbunden utan varierar helt från år till år.

Som ni vet spenderade jag en vecka i Okazaki med min värdfamilj och där skulle även nyårsafton firas. Efter att i några dagar frågat om vad vi egentligen skulle hända och fått luddiga svar som “nästan en festival” och “du ska koka kaffe!” så var det då dags. Det visade sig att vi skulle vara på en affär väldigt lik K-RAUTA eller Bauhaus som hade nattrea. Det stämmer, affären öppnade alltså vid tolvslaget och japaner begav sig dit för att handla ventilationsrör, högtryckstvättar & plankor. Det behövs knappt sägas, i Japan är inte nyårsafton någon direkt högtid.

I alla fall, vi var då på plats i form av Krone café, en miniversion av konditoriet familjen driver, och sålde kaffe & tårta. Jag stod glatt och ropade “Irasshaimase!” (välkomna!), “Kôhii ya kêkii wa ikaga deshou ka” (lite kaffe eller tårta kanske?) & “Oishii desu yo!” (det är gott!). Att prata kassörs/butiks-japanska är inte så krångligt, handlar mest om ett gäng inövade fraser & att kunna räkna men man låter otroligt duktig på språket medan man håller på.

Förutom deras butik så var några andra där och sålde andra mer traditionella japanska nyårssnacks så som söt röda böner-soppa, tydligen gör min värdfamilj & de andra företagarna detta varje år. När klockan började närma sig 02:30 så plockade vi ihop och begav oss hem. Vi gjorde ett besök på det närliggande templet, tackade för året som gått, önskade varandra lycka och bad om vad vi ville åstakomma under det kommande året. Väl hemma drack vi lite vin och pratade någon timme till innan det var dags att sova.

Nu är jag hemma i Tokyo igen i mitt lilla kalla korridorsrum/lägenhet. Saknar värdfamiljen redan, de har verkligen blivit som en tredje familj för mig =) Om 4 dagar börjar föreläsningarna & det vanliga livet igen, innan dess ska jag försöka träffa & festa med alla andra Ii Japan-svenskar som nu alla befinner sig i Tokyo & strax efter det anländer Erik Hedberg.

Blir spännande att se vad Japan levererar för överraskningar dessa kommande 7 månader, 2010 gjorde en inte direkt besviken ^^