En hyllning till Akihabara del 1/x, (x>1 && x

Nu ska jag börja med en serie där jag berättar för er alla om det absolut bästa med Tokyo. Från mitt första besök till Japan 2007 har jag fullkomligt älskat detta distrikt vilket sedan länge har varit ett Mecka för alla intresserade av teknik. Med jämna mellanrum tar jag Sobu Line från Inage, byter i Kinshichou och spenderar åtskilliga timmar här.


Akihabara började som en plats där intresserade av radioteknik möttes, köpte transistorer, kablar och andra delar. Detta märks fortfarande då dessa småaffärer finns kvar på bakgatorna, små affärer tätt ihoppackade där kablar säljs i metervara och lådor står uppradade fulla transistor, lysdioder och annat som gör livet värt att leva. Men numera är detta något som de flesta turister inte märker av när de beger sig hit utan istället hamnar man ganska direkt på huvudgatan, en stor bilväg med höghus på vardera sida och åtskilliga gränder bakom.

När ni går ut och börjar traska längs med huvudgatan kommer ni säkerligen uppleva en “Wow, jag är i Japan!”-känsla (likt den man känner på övergångstället i Shibuya). Du kan inte gå 30 m längs denna gata utan att stöta på åtminstonde 2 personer från ett maidcafé som glatt ger dig en servett, tilltalar dig mästare och frågar om du måntro inte kan titta förbi deras ödmjuka café. Här trängs 6-10 våningar höga teknikaffärer med snabbmatsrestauranger, arkadhallar och mangaåterförsäljare. Allt detta lockar turister från stora delar av Asien vilket gör att det är långt ifrån ovanligt att se grupper med indier shoppa teknik och flertalet affärer har dessutom indisktalande personal. Självklart finns även personal som talar engelska men själv brukar jag roa mig med att oavsett vilket språk de tilltalar mig med svara på japanska.


Om du är som jag och gillar att besöka elgiganten, clas ohlson m.fl. samt älskar Dustin Home, Ebay och Komplett.se så finner du allt detta och en himla massa mer i Akihabara. Det är lite som att vara på Internet, fast du kan traska runt och titta på alla grejer innan du handlar. Just butiker som säljer dessa saker, allt från hemelektronik så som riskokare, massagestolar och elektroniska toasitsar till datorer, kameror och mobiltelefoner hittar du överallt. Flertalet säljer momsfritt till dig som är turist (du sparar hela 5%, herregud!) men det absolut häftigaste stället är utan tvekan Yodobashi Akiba. Detta är en del av kedjan Yodobashi Camera vars största konkurrent är Bic Camera, två kedjor som säljer nästan exakt samma saker. Men just denna butik är med största sannolikhet den största i Japan av sitt slag, med 8 våningar teknik, hushåll och hobbyprodukter där varje våning i storlek motsvarar 3-4 normalstora elgiganten (fantastiskt bra uppskattat av mig) blir man lätt fast här ett tag. Stor favorit är kameraavdelningen där du hittar fler sorters linsskydd, objektiv och andra tillbehör än vad 1€ är värd enligt SD.

Om inte teknikaffärerna med sina datorer, riskokare, komradioapparater, robotar och PA-system tilltalar dig så kanske du gillar kortspel? Magic the Gathering, det största samlarkortspelet i Sverige är ganska litet här, men du kan ändå hitta affärer vars väggar är klädda med singelkort du kan köpa, på japanska eller engelska. Men det som verkligen är stort här är Yuh-Gih-Oh, en animeserie som slagit rejält som samlarkortspel. På mitt lokala köpcentrum i Inage brukar jag se japaner sittandes och lira detta spel i food courten, utanför gymmet och på andra platser. Det är inte lika vanligt som att se Nintendo DS/Playstation Portable-spelande japaner men det är i alla fall märkbart, om man har ögonen öppna får sådant.

Fortsättning följer (nästa gång blir det Don Quijote, anime, manga, tv-spel och mycket annat)…

Sista tentan över, nu lov!

Skrev precis idag den sista av mina 4 tentor denna tenta-period och just nu är jag så fantastiskt glad! Detta var den tenta jag var mest orolig över av alla, den handlade om VHDL och programmering samt simulering av digitala kretsar, men för en gångs skull var turen med mig här i Japanland och tentan var inte jättesvår. Detta gjorde mig oerhört lättad när jag redan hamnar efter alla de japanska studenterna på grund av språket med alla dess kanji-tecken. Så, trots att mitt hopp varit som bortblåst den senaste veckan så finns det en chans att jag klarade tentan trots allt ^__^ Ska inte hoppas på för mycket men min studiesituation känns genast lite bättre.

Nu väntar 2 månader av lov, vilket först innebär lite festande i Tokyo innan det bär av norrut i Japan till Sendai en stund & lite annat turistande. Linnea anländer sen den 2 mars och tillsammans drar vi sedan 3 veckor till Filippinerna för att dyka, sola och bada. En andra smekmånad för oss, längtar så oerhört mycket. Utöver det kommer jag denna semester antagligen att tillbringa mycket med att jobba med NärCon + att plugga min distansutbildning i PHP/MySQL. Jag ska försöka att få den tillgodoräknad inom programmet men oavsett om det går eller ej så är det en fantastiskt intressant & nyttig kurs.

Sist, ett foto på dagens japan som jag såg på vägen hem från skolan vilket höjde dagen ytterligare ett snäpp ^__^ Jag har då aldrig sett en så pimpad cykel förut.

Programmeringstentor på japanska

Idag skrev jag min 2 & 3:e av 4 tentor detta japanska tenta-p, denna gång i programmeringsspråket C. Att skriva sådana tentor här skiljer sig en del mot i Sverige, i alla fall jämfört med vad jag är van vid. När vi skrev tenta i ADA vid LiU så handlade den om att du fick en uppgift du skulle lösa, koda, kompilera på din linuxburk och sedan skicka in till examinatorerna som satt i ett rum bredvid och granskade alla studenters källkod. Andra studenter som jag pratat med i Sverige (t.ex. vid Chalmers) tenterar på i stort sätt samma vis men kodar istället papper och lämnar in, varför de inte har chansen att testkompilera sitt program innan de lämnar in.

I Japan däremot har jag på samtliga tentor i C samt i Prolog blivit serverad ett papper med kod för att sedan berätta vad programmet gör. Låter lite lättare kan det tyckas? Jag tycker de i regel är likvärdiga men gillar mer att lösa problemet själv än att analysera någon annans kod. Problemet blir bara när programmet de slänger på en nästlar in sig i långa långa rekursioner. Det blir att sitta och skriva A4 efter A4 där man trädsöker det hela tills man kommer fram till exakt vad slutresultatet blir, om man inte rekursionen följer ett klart mönster vilket man kan visualisera i förhand. Nu är jag dock en hejare på detta i och med all prolog-programmering som endast handlar om rekursion så det borde inte vara svårigheter. Om inte tentorna var på japanska så 50% av tiden går till översättning och skrivtiden bara är 90 min ^_~

Exempelvis var detta 1/8 uppgifter som var med på dagens tenta där man skulle rita ut i ett 32×32 stort rutnät hur slutresultatet blev:

#include

char s[32][32];

void sg(int x, int y, int size) {
if(size==1)
s[x] [y] = '*';
else {
sg(x,y,size/2);
sg(x,y+size/2,size/2);
sg(x+size/2,y+size/2,size/2);
}
}

int main(void) {
int i, j;

for(i=0;i<32;i++)
for(j=0;j<32;j++)
s[i][j] = ' ';

sg(0,0,32);
}

Annars gick tentan bra, hann med alla uppgifter (utom ovanstående) och har gjort så mycket inlämningsuppgifter med bra resultat i dessa kurser i C så om jag inte skulle klara av dem, då tar jag nästa flyg hem och ger upp =P

Brorsan på besök

Nu har min bror Daniel landat i Japan och kommer att vara här i två veckor vilket så klart är trevligt =) Synd bara att det infaller med tenta-p men, vad ska man göra.

Dagens svar: Fick frågan om varför jag egentligen skrev förra inlägget av en vän här i Japan. Anledningarna är två, dels att underlätta planeringen för alla som funderar på att komma hit men även för att ha en legitim anledning att skriva ett inlägg på 1337 ^_~

Dagens nostalgi: Samuel 19 år, demokratiskt skolad av Sverok kämpar emot en motion – ForuminläggYrkande & reservation (s.48) @ Riksmötet.