Bosatt i mellanmjölkens land

Som de flesta av er säkert förstått är jag numera hemma i Sverige. Upplever lite bakåtvända kulturkrockar, får hela tiden frågan “Hur känns det?” vilken jag upplever problem att svara på, det är mest förvirrat. Jag har den senaste veckan fullkomligt störtdykt in i studentlivet allt vad det gäller kurser, grillkvällar och styrelseengagemang och så lite NärCon-engagemang ovanpå detta. Men jag tycker att jag har lyckats ganska bra, läser just nu 3 kurser, ska försöka plocka tre tentor det kommande omtenta-p och är på möten med diverse människor varje dag för att avgöra vad jag ska pyssla med till hösten. På lördag blir det att inventera NärCons förråd tätt följt av en förhoppningsvis fantastisk grillfest. Full rulle med andra ord, väldig skillnad mot Japan men jag stormtrivs än så länge och är nöjd över att vara i ett land där alla mina vänner befinner sig och där allting känns lugnt och säkert. Mycket är märkligt och jag saknar Japan, mitt Akihabara, Shinjuku och Shibuya så klart, hela livet med alla dess planer har vänts upp och ner. Vad händer nu med min utbildning? Måste jag åka tillbaka till Japan och i så fall när? Vad ska jag egentligen läsa till hösten? När får jag träffa Ryoko, Sae och alla andra mina japanska vänner? Frågorna är många, svaren ytterst obefintliga men på ett eller annat sätt ska det väl lösa sig.

Men vi rullar på och förhoppningsvis ses vi inom kort, ett av mina mål är att träffa alla mina vänner runt om i Sverige allt oftare, eventuellt blir det ett bilköp för att lyckas med detta. Hoppas bara jag lyckas hålla mig på höger sida om vägen i så fall…