Ett första inlägg

I vilket vår hjältinna återupptar bloggandet och förbereder sig mentalt.

Jao. Sitter på tåget på väg mot Göteborg nu (men kommer inte kunna publicera detta förrän jag är framme hos Emma pga att jag inte lyckas få mobilen att dela internet med laptopen). Första etappen på resan. I natt sover jag över hos Emma och i morgon bitti åker vi tillsammans med tåg ner till Kastrup, där vi tar flyget till Katmandu via mellanlandning i Qatar.

Och det känns overkligt och spännande och pirrigt och fantastiskt och nervöst och roligt och lite jobbigt, allt på samma gång.

Mest roligt och spännande, för åh ÄNTLIGEN blir det av det jag pratat om så länge nu blir det verklighet på riktigt snart är jag där och är mitt uppe i det och träffar häftiga människor och provar ny konstig mat och lär mig nya ord på ett helt främmande språk och får inblick i en helt annan kultur och framför allt – får jobba utomlands med allt vad det innebär. Vad kommer det innebära? Andra rutiner, arbetssätt, sjukdomar och omvårdnadsproblem som man inte stöter på i Sverige, striktare hierarki? Jag vet inte riktigt. Det ska bli fantastiskt att få veta.

Nervöst för jag vet att det kommer bli krångligt och fel och att jag kommer göra bort mig och det kommer kännas jobbigt. Jag vet bara inte riktigt på vilket sätt. Jag kommer ha problem att hitta i staden och inte veta hur mycket jag ska pruta och inse senare att jag gick en förfärligt lång omväg och att jag blivit lurad för egentligen borde jag bara betalat hälften så mycket. Jag kommer bli dålig i magen och få hundra myggbett och stå på Apoteket och på en blandning av engelska och teckenspråk försöka förklara vad det är för medicin jag letar efter. Jag kommer glömma bort etikettsreglerna och göra någon arg eller obekväm för att jag räckte över något med vänsterhanden eller försökte bjuda på mat jag redan smakat på. Jag kommer glömma bort att en huvudskakning betyder “ja” och bli jätteförvirrad när jag ställer frågor och sen kommer jag ha hemlängtan. Allt det där räknar jag med. Men sen finns det säkert tusen andra sätt det kan bli fel; framför allt när det gäller språket och kulturen och det kommer vara pinsamt och jobbigt och jag har ingen möjlighet att förutse det.

Lite jobbigt att lämna Samuel hemma. Vi har ju gjort distansgrejen förut och vi vet ju att det funkar, men det blir inte roligare för det. Samtidigt så älskar jag just det med vårt förhållande, att vi stöttar varandra i våra respektive upptåg och projekt och tillåter varandra att förverkliga oss själva på var sitt håll. Och varje gång vi möts igen på flygplatsen och äääntligen får krama varandra och det bara känns så där RÄTT så blir jag påmind om hur bra vi har det och det kan behövas ibland, när man varit tillsammans i ett antal år och det går lite på rutin. Men just nu känns det lite jobbigt ändå.

Fast ändå. Mest roligt och spännande. Snart är jag framme i Göteborg.

2 thoughts on “Ett första inlägg

  1. Oj, så många motstridiga känslor. Och farhågor. Men mest nyfikenhet och pirriga förväntningar! Tack för att du låter oss ta del av din kommande vardag! Vi håller tummarna för att resan och allt annat praktiskt flyter på någorlunda som förväntat. Spännande!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>