Ett inlagg fran Kathmandu

I vilket vara hjaltinnor ger en forsta rapport fran sin nya vardag.

Ber om ursakt for bristen pa svenska bokstaver; vi har annu inte lyckats hitta ett internetcafe dar jag kan plugga in min laptop. Eftersom vi har mycket att beratta och ett ganska skruttigt internet har vi bestamt oss for att samkora detta blogginlagg. Emma skriver om vardfamiljen och jag om sjukhuset. Enjoy!

Sjukhuset:

Nu har vi bara varit en enda dag pa sjukhuset sa det ar kanske lite tidigt att ge en rapport darifran, men lite finns anda att beratta. Mycket kanner vi igen fran Sverige. Lakemedlen, venkanylerna och saromlaggningen ar i princip samma. Mycket ar annorlunda. Det ar ett ganska litet sjukhus. Storre delen av verksamheten ar inhyst i en fuktskadad betongbyggnad men det finns ocksa en annan del som ar lite fraschare och som de satsar pa att bygga ut – nar vi aker harifran kanske de till och med kommer ha en hiss! Overlag ar lokalerna och utrustningen ganska skruttig och gammaldags (jamfort med Sverige, forstas – jamfort med manga andra stallen ar det sakert valdigt modernt!). Rullstolarna ar tex en sorts hemmabyggen gjorda av tradgardsstolar och cykelhjul. (Bilder kommer forhoppningsvis snart!)

Den storsta skillnaden mot Sverige ar nog dock (kanske inte helt ovantat) hur noga man ar med hygienen. Handskar anvands vid saromlaggning men inte PVK-sattning. Handsprit verkar de inte ens ha. De bryr sig inte om ifall det droppar blod i sangen eller pa golvet och nar det val blir en blodpol pa golvet later de den bara vara dar i vantan pa att staderskan ska komma och ta hand om det (staderskan ar dock desto mer flitig!). En annan stor skillnad ar installningen till patienterna. Kanske ocksa for tidigt att saga efter bara en dag, men har verkar sjukskoterskorna ha en ganska nonchalant installning. Inget vanligt “Namaste” nar patienterna kommer in pa Akuten och ingen ansats till att halla handen pa den som har ont. Om detta hor samman med kastsystemet (patienter med lagre rang behover inte behandlas sa respektfullt?), eller en annan syn pa hur nara man kan komma en framling utan att det blir opassande, eller om det har att gora med att anhoriga sa gott som alltid finns pa plats bredvid patienten, ska vi lata vara osagt – eftersom vi egentligen inte har nan jakla aning.

Det marks att de ar ovana vid att ha volontarer; vi fick ingen speciell handledare och inget direkt schema. Nar vi dok upp i morse pa Akuten var det ingen dar som hade blivit informerad om att vi skulle komma. Men de ar trevliga och svarar garna pa fragor (men berattar inte saker pa eget bevag; sa det galler att vi ligger pa lite!). Stamningen ar bra, mycket skratt och skamt (som vi saklart inte forstar) och det rader ingen stel hierarki som mellan lakare och sjukskoterskor utan det ar en familjar stamning overlag. Daremot, nar den administrativa chefen eller “medical director” kom in pa Akuten for att halsa, hoppade sjukskoterskestudenterna snabbt upp fran sina stolar och stallde sig med handflatorna ihop framfor brostet i en traditionell halsning. Sa helt fritt fran hierarki ar det minsann inte.

Till skillnad fran i vardfamiljen pratar bade lakare och sjukskoterskor mycket bra engelska (dock med kraftig nepalesisk brytning) sa det ar inga problem att kommunicera, vilket ar skont. Dessutom sker all journalforing pa engelska, till var stora gladje! Om vi vill kunna prata med patienterna maste vi daremot ova pa var nepalesiska da manga av dem har lagre socioekonomisk status och darmed lagre utbildning.

Emma berattar om vardfamiljen har: http://emmaochkristoffer.blogg.se/2012/september/ma-nepaali-bhasaa-sikdaichhu-im-learning-nepali.html

5 thoughts on “Ett inlagg fran Kathmandu

  1. Underbart att läsa om era upplevelser. Mycket uppskattat. Tror jag ska berätta en del för personalen ute i äldreomsorgen, omvärldsbeskrivningar för att få perspektiv på saker och ting är spännande. Ha det underbart!

  2. Så bra att ni delar upp era inlägg. Kanon och det går alldeles utmärkt att läsa. Tänk vad duktiga ni blir på Nepali. Förstår om det är frustrerande att kanske inte få ta i patienterna eller kunna trösta som vi gör här. Ska nog göra som Rosmarie och ta med mig detta till jobbet som omvärldsbeskrivning. Tänker också ge länkarna till en kollegas dotter som åker till Nepal samma dag som ni kommer hem. Jag har precis läst era inlägg tillsammans med Emmas mormor och det är mycket uppskattat men vi avundas er inte. Jo, jag gör nog det när det handlar om ert mod. Massor av kramar!!!

  3. Roligt att höra eran upplevelse av Nepal! Vi hade ju precis varit i Indien innan så saker som squat toilet och spola med en hink tänkte vi inte ens på att det var konstigt längre ;) men egentligen är det ju mkt fräschare med en sådan toa om det är en offentlig toa, för de vet inte hur man använder västerländska toaletter där verkar det som och de är alltid betydligt mer ofräscha. Handsprit finns att köpa på super markets och apotek. Vi öste på med det mest hela tiden, innan mat, efter toan, åsså lite då å då emellan haha. Jag tyckte oxå det där med att man skulle äta före familjen var lite jobbigt, man vet inte hur mkt man vågar äta så inte maten tar slut! Vi bodde ju bara 2 nätter hos en värdfamilj, men sista natten åt vi alla tillsammans iaf, det var mkt trevligare! Och mer avslappnat ^^ Hoppas ni får fortsatt mest positiva upplevelser, ska bli spännande att höra mer “inside info” som inte vi fick tillgång till :D Kramar!!

  4. Tack båda två för spännande inblickar i en mycket avlägsen, exotisk värld! Glädjande att ni kan kommunicera på engelska med personalen och att stämningen personal emellan verkar god. Tänker att det kanske är en fördel med ett land som ännu inte hamnat i stress-vansinneskarusellen..? Hur är matsituationen på jobbet – där finns väl bestick, hoppas jag? Får ni göra något med patienterna?

  5. Hej. Kul att höra att jobbet verkar bra. Ni kanske ska ta och fortsätta studera Nepalesiska när ni kommer hem. Det är ju något att stoltsera med eftersom inte så många kan det (tror jag). Önskar er all lycka under den fortsatta tiden.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>